Häromdagen satt jag i mitt tragiska lilla pojkrum medan livet gick bananas utanför, som alltid under dessa skittider, då man inget får göra ty en pandemi är igång med att skövla pensionärer och danska råttor. Dessutom tvingas man ha historieundervisning på distans, med asdålig videokvalitet, där en 42-årig herre vid namn Mattias ska ranka sina topp 30 anledningar till varför Voltaire lärde ut bättre bouleteknik än Carl Von Linné och man känner att livet är ett mörker som slukar en långsamt. Men så slog det med mig plötsligt. Jag går fan inte samhäll i alla fall.Tacka fan för det!
Själv går jag nämligen estet. När man gör det får man ofta höra saker som“Oj du går estet alltså? Alla skolkar och röker gräs på lektionerna då eller?” “Du satsar på att bo på gatan du. Härligt”. Speciellt jag som går inriktning teater, långt inne i de riktiga estetkloakerna, har verkligen fått höra det både ena och det andra. Framför allt äldre släktingar är väldigt duktiga på att blåsa en uråldrig vindpust i ansiktet på en, i form av klyschor som: “Får man några jobb när man går teater? Du måste ju ha en säker grund att luta dig tillbaka på.” Ja, men nej, gammelfaster Ingegärd. Jag kanske inte blir någon ny Margaretha Krook men jag vågar i alla fall drömma.
Det finns såklart många estetare som lever upp till fördomarna, det ska gudarna veta. Jag har några riktiga träskpunkare i mina umgängen, Men vet ni vad? De rockar ändå. Oavsett om dom röker bort tänderna med heroin så lever dom ändå livet.
Annat är det med de stackars samhällarna som är trökiga redan när dom är 16 år. “16 år” är ju latin för bortom all räddning, då ska man vara närmast störd, annars är det nåt jävligt fel. De som tar ansvar för sitt liv som sextonåringar blir nazister eller banktjänstemän. Eller ännu värre.
Jag snackar om riktigt svenniga människor som har gått samhäll. De jobbar som ”outbildade lärarvikarier”, gifter sig vid 27, får 3 barn vid namn Algot, Wilgot & Zilgot, har en hund som heter Ludde och är deras “enda riktiga vän” och har upptäckt det fina med joggingskor vid 35 års ålder. Estetfamiljerna däremot, som min familj har varit polare med, helvete – så fort man kom hem till dem fick man vada genom tvätt och kanter av gammalt surdegsbröd bara för att komma till vardagsrummet, riktigt ouppstyrda jävlar.
Om man går natur har man goda utsikter att få ett fint jobb och tjäna mycket pengar. Men vad har egentligen samhällseleverna att säga till sitt försvar? Den ENDA skillnaden mellan estetprogrammet och samhällsprogrammet är EN liten pissig mattekurs! Dom går alltså en extra kurs men är 100 gånger trökigare. Samhällarna är precis som oss estetare men utan intressen och talang och en lite större fallenhet för trigonometri.
Så vad vill jag med den här texten? Jo, jag vill att du som gick samhäll på gymnasiet att tänka efter, är du där du i livet de egentligen vill vara? Finns det något du skulle vilja göra men aldrig har vågat? Troligtvis. Och om du ska börja gymnasiet till hösten och undrar vilket program du ska välja, se det här som lite gratis studievägledning. Gå det du helst vill gå, men kom ihåg att samhäll är utbildningen dit drömmar kommer för att dö.
Text: Eliot Gustavsson
Bild: Porträtt av en riktig estetsparvel(dvs Eliot Gustavsson)