Föraktet mot stockholmare verkar vara det enda som sprider sig fortare än Coronaviruset. Senaste tidens tidningsrubriker vittnar om sommarstugägande stockholmare som “känner sig ovälkomna i Skåne” och på sociala medier är Jonatan Unge den med en nyanserad och sanningsenlig bild av verkligheten.
Precis som Coronaviruset har föraktet mot stockholmare fått stockholmarna är att dra absurda slutsatser. Den senaste att resten av Sveriges befolkning föraktar stockholmare för att de är stockholmare. Den slutledningsförmågan påminner om den när regeringen deklarerade att “påsken är inställd” varpå en ansenlig mängd stockholmare satte sig i sina bilar och och åkte ut på landet.
Det skulle möjligen inte kunna vara det beteendet som sticker lite i ögonen på oss andra? Att under pågående nationell insats mot smittspridning, som folkbokförd i virusets epicentrum, välja att fördela er över nationens yta? Eller med andra ord: Att bete sig som en jävla stockholmare.
Det här är fakta. Enligt SVT har Stockholmsområdet med råge flest Coronafall per invånare. I Stockholmsområdet räknar jag även in Upplands och Sörmlands län då genomsnittlig icke-stockholmare troligen skulle definiera dessa dialekter som “stockholmska”. Medan vi väntar på att Fredrik Lindström gräver en grav att vända sig i kan vi konstatera att “stockholmare” är den statistiskt bästa benämningen på en person som sannolikt bär på smittan. Det har ingenting att göra med att ni säger “tja” eller “Zlaaaatan”. Det är bara så vi känner igen er så vi vet när vi ska dra öronen åt oss. Är det verkligen helt förkastligt att försöka undvika getingar genom att vara extra försiktig med personer i gulrandig tröja?
Så nej, inte alla stockholmare, men sannolikt alltid en stockholmare. Och är du en av många friska stockholmare, bosatt innanför eller utanför tullarna, som tagit illa vid dig senaste tiden – då är du också en jävla stockholmare.
För är det inte just typiskt stockholmare att exploatera varenda möjlighet som dyker upp för tycka synd om sig själva? Oavsett om den möjligheten har formen av en tokig östermalmsmormor som måste åka till Österlen för “annars blir det ingen riktig påsk” eller en krönika signerad Jonatan Unge – allas vår go to guy när vi behöver en objektiv och icke känslostyrd skildring av verkligheten. Jonatan ska enligt utsago hostat i en kö och känt sig föraktad som stockholmare. Hur gick det till? Hostade han på stockholmska?
Vi skåningar, göteborgare och andra icke-stockholmare utövar statistiskt faktagrundat förakt – vi föredrar termen “ta ansvar” – och ni kontrar med anekdotisk bevisföring genom en komiker – alltså en som har jobb att hitta på – bara för att han hävdar att han är stockholmare. Att följa Jonatan Unge i strid är lika meningsfullt som att följa efter en sån där leksak som kan gå nedför en trappa, nedför en trappa. Det är roligt så länge det varar och varar så länge det är roligt. För om ni låter Jonatan Unge leda korståget kommer ni komma fram till Jerusalem och undra: “Är det någon som har sett Jonatan?”
OBS! Ni ska inte följa någon någonstans. Ni ska stanna hemma.
Text: Ludde Samuelsson
Bild: Aftonbladet
Instagram och Twitter: @luddesamuelsson