ETT HUMORISTISKT MAGASIN PÅ INTERNET.
EN SLAGS SAJT.

Lisa Dahlin

  • Titan-ubåten

    Lisa sammanfattar Titan-olyckan för dig som missat.

    Checkade du ut inför midsommarhelgen, och missade därmed slutet på berättelsen om den försvunna ubåten fylld med miljardärer? De goda nyheterna är att delar av ubåten har hittats! Den dåliga nyheten är att den har hittats i delar. Vad hände? Jag ska sammanfatta det viktigaste:

    Söndag morgon lämnar en liten ubåt vid namn Titan vattenytan och dyker ner mot vraket från Titanic. Ubåten är fylld med miljardärer som är för rika för att bara titta på filmen med DiCaprio. De blev på förhand påminda om riskerna i en sådan expedition, i och med att Titanic ligger på otroliga 3800 meters djup. “Oj, då måste man ha någon form av träning för att delta?” tänker ni. Nej! Kraven: Du ska vara 18 år fyllda, kapabel att sitta still en längre stund, och kunna klättra på en stege. Underförstått är det också ett krav att vara miljonär förstås, då resan kostar ca. 250 000 dollar per person (För referens ca. 400 miljarder svenska kronor som det ser ut idag).

    För oss utan miljarder så känns det kanske som en dålig investering, när de pengarna kunde ha gått till roliga saker som lite goda ostar, en helg på spa, eller att man unnar sig lite bregott en vecka. Medkänslan har därmed inte vart så hög som den kanske brukar vara vid sådana här katastrof-nyheter. När man jämför deltagande kommentarer mellan detta och säg, ett gäng gulliga fotbollsungar i en grotta, så är skillnaden nästan lika stor som Anne Frank i gårdshuset och Hitler nere i bunkern.

    Bara 1,5 timmar efter dykningen förlorar man kontakt med ubåten, en chock eftersom de förberett så väl med både sms-kontakt och en tv-spelskontroll. Nu i efterhand kanske de inser att de borde använts sig av någon lite mer tillförlitlig kontroll, som till exempel den för Apple TV, eller kanske någon sådan där Siri eller Alexa-variant. Sökandet påbörjas i alla fall ganska snart därefter, eftersom man vet att de endast har 96 timmars syre ombord. 

    På måndagen är oron stor. Men inte så stor att man missar en Blink-182 konsert. Från konserten får vi ta del av live-twittring från en av miljärdarernas styvson. Han inleder;

    “It might be distasteful being here but..”

    Ah, jag tänkte precis påpeka hur osmakligt det var, men så skrev han BUT.

    “…my family would want me to be at the Blink-182 show as it’s my favorite band and music helps me in difficult times.”

    Han går alltså inte på konsert efter att hans styvpappa har dött, utan under tiden han är någonstans på 3000+ meters djup och kanske eller kanske inte kämpar för sitt liv. Men i sorg och förvirring gör man förstås tokiga saker. Som att sedan fortsätta tweeta och tagga bandmedlemmarna för att få lite sympati-VIP;

    “My stepdad Hamish is on this submarine lost at sea. I’m devastated but coming to the San Diego show tonight so you guys can give me hope and cheer me up.”

    Hade jag gjort samma sak om min pappa varit förlorad i en ubåt någonstans och jag trodde att jag skulle kunna få ett nyckelhalsband som gav mig tillgång till One Directions loge? Kanske. Men då var jag också 14. Och jag är ganska säker på att jag inte hade fortsatt sympati-tåget för att stöta på tjejer och be om deras OnlyFans. 

    Nog om läbbiga söner med empati-problem! Det blev onsdag, och räddningsinsatsen rapporterade nu att man hade hört smällar under vattnet. Smällar som i knackningar inifrån en ubåt? Eller utifrån? Kan anledningen bakom katastrofen vara så enkel som att det där skämtet om hur man får ut norrmän ur en ubåt blev verklighet? Och har späckhuggare fingerfärdigheten för att knacka på en ubåt?

    Nej, på torsdagen hittade man nämligen delar av ubåten. Sättet de ska ha blivit till just delar istället för en enhet lär ha varit någon form av implosion, och denna bör ha gjort mer ljud ifrån sig än lite lätta knackningar. Troligtvis skedde implosionen redan innan räddningsinsatsen satts i full gång. Säg ca tre timmar innan en blink-182 konsert. Några större delar av farkosten har ännu inte hittats, men man antar att passagerarna inte är vid liv. 

    Sammanfattningsvis – En sorglig berättelse om vad som kan hända om man blir för trött på hur mycket pengar man har. Snart kommer kanske den största dödsorsaken bland miljardärer inte längre vara deras fruar och eventuella styvsöner, utan en resa ut i rymden eller ner i challenger-djupet. För att rädda deras liv behöver vi kanske rädda dem från sig själva. Genom beskattning. 250 000 dollar skulle till exempel kunna köpa skolpaket för att ge 217 402 barn chansen att gå i skolan. Eller tillgång till rent vatten för 4 827 familjer. Nu var det ju fem passagerare förstås, så det blir ju 1 087 010 barn, eller 24 135 familjer. Men som sagt, man investerar olika!

    Av: Lisa Dahlin

    Insta: @lisadahlin

    Källor: Massa

  • Nu är våren här!

    Lisa har varit på promenad – och nu har hon tips för hur Du klarar våren.

    Häromdagen när jag var ute i solen och gick hörde jag mig själv plötsligt utbrista “Nu är våren här!” för mig själv. Det är tecken på att man närmar sig 30 men det är också ett tecken på att våren är här. 

    Vårt rykte i resten av världen beskriver oss svenskar som “cool as a bucket of A-fil”. Vi ställer aldrig till med en scen, älskar att vara ur vägen, och temperamentet är konstant. Detta stämmer förstås till stor del, men en hemlis som bara vi som bor här själva vet är ju att svenskar har hela FYRA olika humör. Dessa humör kallas Sommar, Höst, Vinter, och Vår. Ibland oroar jag mig själv över hur mycket av min personlighet som är helt baserad på den genomsnittliga dygnstemperaturen, men sedan blir det sommar och då glömmer jag allt vad oro heter. 

    Trots att sommaren är en bit bort så har vi ändå nått det näst mest drägliga humöret: Våren. Lite fler timmar sol, lite scilla i backen, och en fräschare garderob gör absolut vardagen bättre. Det enda som gnager… Det är förväntan på produktivitet. Likt kaniner förväntas vi plötsligt få saker gjort, såsom “skriva på dokument”, “påta i trädgården” och “skapa barn”. Men känner du, likt jag, att även om du gärna framstår som driven så skulle du gärna slippa vara produktiv åtminstone tills hösten? Då har vi på Nisch några användbara tips:

    Klipp håret

    Genom att boka ett frisörbesök så har du inte bara lagt arbetet i någon annans händer, du ser nu också UT som en produktiv människa. ”Oj hon har frisyr! Då ska hon säkert på ett Möte eller kanske till och med en Tillställning!”

    Påbörja en renovering

    Detta kanske låter som ett massivt projekt, men det kan jag lova att det inte är. Nyckelordet här är ”påbörja”, inte avsluta. Har du pillat loss några klinkers medan du stått i duschen så är det en påbörjad renovering, och varje gång någon frågar vad som händer i ditt liv kan du alltid säga ”vi håller på o renoverar badrummet”. Du möts då av en respektfull pust från personen som blir otroligt imponerad av din produktivitet.

    Ha sex (med kondom)

    Känns produktivt, men utan de 18 åren och 9 månaders arbete som följer.

    Gör listor

    Denna har influencers som Viktor Frisk koll på. Diskade du efter lunchen? Det är en punkt på agendan. Åt du lunch? En punkt. Torka dig i röven? Punkt. När du checkat av dessa punkter kommer du känna dig nästan lika betydelsefull som en anställd person!

    Så checka nu av “läst en samhällsnyttig artikel” på din lista och gå och ta dig en förtjänt kaffe i solen. Det här gjorde vi bra hörru.

    Av: Lisa Dahlin

    Insta: @lisadahlin

  • Aj aj ai… – En Illustratörs Dödsryck

    Lisa Dahlin skriver för sitt liv om hur vi måste bojkotta AI-bilderna, helst innan vi blir stämda.

    2021 var året jag till allas lättnad tog examen. “Slut med trams!” tänkte de lättat. Men det de inte visste var att jag är dum i huvudet, och tog examen inom visuell kommunikation – för att bli illustratör. 

    2022 påbörjades den snabba och säkra utplåningen av yrket illustratör. Likt en arbetare under industriella revolutionens begynnelse står jag och ser dum ut medan en maskin gör något som jag spenderat åratal på att bemästra. AI-genererande motorer låter dig välja färger, stil och motiv. Därefter väntar du några minuter eller sekunder – och sen har du den där renässans-målningen av din chihuahua Paco redo att laddas ner. Som png eller jpg, det får du välja själv. Sicken lyx. 

    Men som illustratör måste man ju få ur sig ett sista dödsryck, en slutgiltig högaffel i maskineriet. Jag tänkte börja med att vända mig till din logiska sida. Jag drar advokat-kortet och pekar på aporna. Uttrycket “så lätt att en apa skulle kunna använda det” skulle kunna tänkas tala FÖR användning av AI-genererad konst – men likt en apa så är inte en maskin en juridisk person. 2011 tog nämligen Makakapan Naruto (troligtvis döpt av en “lite tokig” amerikan) en selfie. Och i rätten avgjordes det att fotografen vars kamera användes inte hade copywright – eftersom apan, förlåt Naruto, tog bilden. 

     

    Är konsten inte skapad av en människa så kan ett företag alltså inte använda konsten utan att en störig grupp människor (jag) skriker och pekar på en apa från 2011. En apa som håller i rätten.

     

    Men du har kanske varken företag eller bryr dig om “copyright”? Okej, låt mig då ge dig ett skrämmande scenario för att spela på dina känslor istället. Föreställ dig att du scrollar på Instagram… Du stannar upp. Din jämngamla vän Tove har lagt upp en bild på en middagsbjudning, och en selfie från samma kväll. Tove som tidigare haft både din och samhällets respekt störtar nu ner i social ställning. Hennes arbetsgivare har redan fått in anmälningar, och HR är redan inblandade för att minimera skadan. Ingen trodde att det fanns “dislikes” på Instagram men på något sätt har denna bildserien 567 stycken. Tove har lagt upp sina bilder med ett instagram-filter på – Jakarta. Tove måste ha ramlat in i en motorsåg med ögonen eller förståndet först, för hon trodde att ingen skulle se att hon hade Jakarta-filtret på. Men i dina, såväl som alla andras ögon, sticker det som att ni tittar rakt in i solen. Det 2013 så populära hjälpmedlet är nu det värsta brottet du kan begå på World Wide Webb. RIP Tove.

     

    Precis som vi kände för instagram-filter 2014 kommer vi känna för AI. År 2024 kommer det vara en otroligt pinsam fläck över hela din sociala närvaro om en bekant skulle scrolla och se att du har lagt upp en AI-genererad bild. Alla som har använt internet kan redan se skillnad på “the real deal” och AI, tack vare den första boomen i 2022 där det inte gick att undvika att se din bekantskapskrets som vikingar, drottningar, och karaktärer från Handmaid’s Tale. Bäst är nog att undvika dagens “Jakarta” och “Paris”.

     

    Lyssna på mig eller lyssna på apan Naruto; AI kommer dö. Om det inte dör så måste jag omutbilda mig till AI-operator och CSN är mig redan hack i häl så det har vi inte råd med. Håll tummarna för mig, och alla framtida instagram-flöden. 

    Av: Lisa Dahlin

    Källor: Scrollat tillbaka till instagram 2014

  • Allt fel med Metaverset

    Uppdatera dig själv om Metaverset – innan någon annan gör det på ett mycket störigare sätt.

    Har du missat “Metaverse”? Kolla in det och Mark Zuckerberg (som under hela videon leker med sina Metaverse-tuttar) HÄR: https://www.youtube.com/watch?v=gElfIo6uw4g 

    Mark Zuckerberg, och vilka galna jävlar det nu är som tycker det är rimligt att fortsätta ha honom som ansiktet utåt, har nyligen annonserat det senaste om facebooks framtid. Förutom namnbytet till “Meta” så presenterades en ny värld som sakta men säkert ska byggas upp som komplement till den gamla vanliga tråkiga vardagen. Det enda Mark Zuckerberg, även kallad Zuck, vill är att vi alla ska kunna prata med varandra, slappna av, inte tänka på eventuella brister i säkerhet och sekretess, kolla på cool graffiti…

    Det är lätt hänt att första tanken efter man tagit sig igenom videon blir ungefär “ONDSKA ONDSKA HU OCH VE, hämta högafflarna och starta en tveksam domstol”, jag vet. Vi är ofta skeptiska inför nya innovationer, som sedan visar sig vara något vi kommer över och så småningom lär oss älska. Detta är inte fallet med Metaverse. Snarare är det troligt att den första reaktionen du känner av är någon slags fly eller fäkta-instinkt, inprogrammerad i till och med den första människan för att undvika – just det – Mark Zucky Zuckerberg. 

    Begreppet “Metaverse” kan verka förvirrande, men det förklaras snabbt och enkelt av tekniknördar som “något vi är för dumma för att förstå oss på ändå”. Va skönt, då blir det ett problem våra barn får handskas med i framtiden – precis som vi fick lov att handskas med de på 80-talet nya begreppen “internet” och “global miljöpåverkan”. För enkelhetens skull så har jag en mer greppbar förklaring till Metaverset. Det är helt enkelt zoom med extra risk för felsteg. De marknadsför det som ett sätt att anknyta med vänner och kollegor, trots att du kanske sitter otroligt och totalt ensam hemma. För att komma närmre varandra trots fysiskt avstånd. Deras stora misstag var att anta att vi vill knyta an till någon. Med de senaste två åren av zoom-erfarenhet i bagaget så kan jag säga att det enda jag kom nära var Gränsen. 

    De av oss som vågade sig på ett zoom-samtal med äldre kollegor eller släktingar kan nog hålla med om att det som INTE behövs är fler alternativ, sladdar, och effekter. Fan, jag tror inte ens det är en generationsfråga – jag vet folk i min egna unga ålder som inte har vett nog att rensa cacheminnet, och som absolut inte skulle kunna navigera i ett helt nytt digitalt universum.

    Men det nya universumet kommer inte bara med lokala utmaningar. Jag kan inte understryka nog: en av mina största rädslor är att prata med Zuck direkt. I detta Metaverset kan han dyka upp vart som helst, när som helst. Och inte bara han – utan också hans lilla “emoji-gubbe”, som har bemästrat mänsklig rörelse lika väl som Zuckerberg. Om jag tror att Zuck också ser sin egna emoji som hans främsta vän och medhjälpare? Det känns alldeles för möjligt. 

    Är jag redan en gammal gubbe som klagar på teknik? Det är inte första gången jag använt min plattform för att sprida rädsla om modern häxkonst, men det ser inte ut att bli den sista heller. Jag tycker ändå att det finns en skillnad på 90-talets “MS Röj skapar skolskjutningar”-mentalitet, och att känna lite osäkerhet inför att skanna in sitt ansikte i Metaverset för att få rekommendationer om plastikkirurgi. Men det får väl mina uppkopplade framtida barn avgöra då.

    Vidare tittning; “Her”, “Black Mirror” (de flesta avsnitt), Matrix, detta klipp: Zucky

    Av: Lisa Dahlin
    Följ på insta: @lisadahlin

    Stötta oss på Patreon: https://www.patreon.com/join/magasinetnisch

  • Innovation – behövs det?

    Ånej! Vem gav Lisa tillgång till filosofi? Detta kan bara sluta i existentiell kris.

    Mina första månaderna utan fast anställning eller studier har satt sina spår. Jag har getts på tok för mycket inblick i världsläget och sett alltför många wish-annonser. Resultatet har blivit insikten att, och detta säger jag som ett stort fan av nya uppfinningar och ett växande samhälle — vi måste sluta tänka. 

    Innovation, idéer, utveckling… behövs det? Ni får ursäkta mig, detta är ingen attityd man vanligtvis ser hos den officiella vetenskapsreportern, men det ska sägas (till mitt försvar?) att jag under sommaren utvecklat någon form av mild nihilism. Det är inte något som är helt och hållet mitt fel. Det är bara det att det har visat sig att ju mer man tänker, desto sämre blir det. Detta rör framförallt tankar som resulterar i något produktivt, det är hög tid att vi slutar hitta på nya grejer! Jag vet att ni sitter där i en källare någonstans, ni framtida Gates och Muskar, med världens coolaste idé i huvudet. Här är ett förslag som kommer gynna oss alla i längden; Glöm den, gräv ner den, försök handla ekologiskt och flytta ut i Smålands skogar. 

    Innovation, har det visat sig, är inte bara farligt för den som uppfinner grejer (se; förra veckan när de försökte skjuta iväg en miljardär ut i rymden), utan också för alla varelser på hela jorden. Visst är det kul när man ser en nyhet om ett kylskåp som tar maten direkt till soffan – tills det visar sig att idén är snodd från en oskyldig utfattig ingenjör, kylsystemet är byggt av slavar, och dessutom har kylskåpet använt din twitter för att skapa 7 botar som publicerar nazistpropaganda. Typiskt!

    Vi passerade den ekologiska skuldens dag förra veckan, deppigt! Man kan väl säga att vi har spenderat hela lönen den 12:e, men istället för att äta småkryp och sluta flyga till mallis så tar vi sms-lån resten av månaden och kör på som vanligt. Peppigt!

    Kanske är problemet att det är för sent att sluta tänka nu, när vi redan ställt till det så mycket. Bra innovation, det vill säga det mesta som inte är för bekvämlighet eller “wow-faktor”, är ju inte helt dumt ändå. Jag ser till exempel gärna att vi utrotar alla sjukdomar! Men då måste de som räddas lova att inte innovera en voi med dieselmotor och Bluetooth. Men det är svårt att hålla sig från uppfinnandet – det finns visst inte en enda saltig produkt som INTE mår bra av att någon kommer på den revolutionära tanken att doppa det i choklad. Chips? Sardeller? Flingsalt? Släng kakao på skiten! “Kakaobranschen? Det är väl den minst problematiska branschen som finns?”. Näe, förvånande nog så ligger kakaobranschen faktiskt över den ökända filmbranschen, och bara strax under “handväskor-av-små-bebissköldpaddor”-branschen. Alla tre produkter av innovation. Faktum är att vi kan spåra alla dåliga saker i världen tillbaka till en enda källa – dåliga idéer.

    För varje god idé verkar det finnas fem hemska (och en medioker, typ att spela skitgubbe med en halv kortlek. En ganska dålig idé, men den uppmuntrar i alla fall inte övervakningssamhället och halverar säkert antalet träd som mister livet till kortlekar). Idéer och uppfinningar betalar sig alltså inte i slutändan. Så hur ska vi stoppa detta virus kallat “innovation”? 

    Masslobotomi. Den sista bra idén.

    Text: Lisa Dahlin

    Följ på Insta: @lisadahlin

    Källor: Ser det ut som att detta går att backa med annat än känslor?

    Glöm inte stötta Magasinet Nisch på Patreon.com/magasinetnisch! Puss o kram!