ETT HUMORISTISKT MAGASIN PÅ INTERNET.
EN SLAGS SAJT.

Kultur och Nöje

  • ✴︎

    ✴︎

    Bakom maskerna – här är sanningen om våra makthavare

    Tobbe Ek är besatt av att ”avslöja makthavare”. Dessi Hietala hjälper gärna till.

    ✓ Så ser de ut bakom maskerna

    ✓ Floppen med tidigare artiklar

    ✓ Sant och falskt i ”Så mycket tjänar de”

    ✓ Idén att vrida kepsen på sne kom redan 2005: ”Spånade om vrida kepsen 45 grader till höger och 10 grader uppåt”

    Bakom BOY London-keps på sne – journalist utan idéer

    Bakom kepsen heter Tobbe Ek egentligen Torbjörn Ek. 46-åringen har varit anställd på Aftonbladet sedan 2005 och har tidigare skrivit om allt från Premier League till kungliga bröllop, terrordåd och både brittisk och amerikansk politik. 

    På senaste har idéerna har tagit slut och Tobbe har degraderat till att dissa Loreen inför Eurovision, anklaga vinnare för att knarka och skriva inkorrekta listor över vem som tjänar mest i Nyhetsmorgon, Robinson, bland Sommarpratarna och morgonradioprogramledare (alla på listan var inte ens programledare och Tobbe vet inte skillnaden på lön och gage eller privatperson och företag,  men det är petitesser när Tobbe granskar makthavare). 

    Tobbe har på senaste granskat makten genom att  ansöka till programledare för TV4:s Masked Singer – masken ska av för han vet vilka de är! Därför kommer jag nu hjälpa honom med förslag på fler djupa analyser, granskningar och avslöjanden. Vi på Nisch gör det inte bakom betalvägg för att tjäna pengar utan vi bjuder på det gratis till Tobbe. Bakom maskerna – VI HAR HELA LISTAN!

    Rumpan i alla TV-program – Erik Haag

    Makthavaren Rumpan har fått mer TV-tid än vad Karlstad har soltimmar. Det är Erik Haag som ligger bakom rumpan. Vi avslöjar hela sanningen – Erik Haag har ibland på sig kläder på sin fritid.

    Bakom Bamse-dräkten – säkert Pontus

    Makthavaren Bamse har fullständig kontroll över alla barn på semester. Personen bakom masken är förmodligen en 19-årig kille som heter Pontus och efter att ha avslutat sina studier på samhällslinjen ville han ut och resa. Nu styr han med järnhand den svettiga dräkten som är ledare för TUI:s terrororganisation Bamseklubben. Han kommer härska i några år innan han kommer på vad han egentligen vill göra. (Det kommer att vara musiklinje på folkhögskola.)

    Jigsaw utan rouge – Thomas Di Leva

    En av våra starkaste makthavare Jigsaw sätter skräck i varenda människa. Det krävs bara bildbevis för att se att Jigsaw utan rouge är Thomas Di Leva. Som även utan rouge sätter skräck i hela vår nation. 

    Björne – ingen riktig björn

    Svårsmält. Makthavare. Människa. Björne var boss över Snigel, fåren på loftet, introsången och alla barn i linjär-TV-sofforna. Björne var alltså ingen riktig björn, utan spelades av människan Jörgen Lantz 1987–2000 och senare av Pontus Gustafsson. Rysningar. 

    Darth Vader – Luke Skywalkers pappa

    Den makthavande, skräckinjagande onda sithlorden Darth Vader är egentligen en god familjefar. 

    Älgen som dansar bakom Hooja – rullar

    Den dansanta makthavande älgen bakom musikgruppen Hooja och DJ Mårdhund är inte levande. Trots att älgen fått sätta agendan på dansgolv runt om i landet kan vi alltså avslöja att den inte ens kan dansa. Den rullas runt på hjul.

    Dessi Hietala
    Instagram: @hietalaa
    Tiktok: @dessihietala
    Källor: Samma som Tobbe, typ flashback 

  • ✴︎

    ✴︎

    Oscarsgalan 2023 – så kommer det gå

    Louise spår vad som kommer ske under Oscarsgalan 2023, så att du slipper försöka hålla dig vaken hela natten.

    Det är dags för galornas gala! Oscarsgalan 2023 kommer äga runt den 12e mars, och för oss här hemma i Svedala så kan man se den på TV4 play runt 1-snåret på natten mellan söndag och måndag. Galan leds i år av Jimmy Kimmel – Los Angeles Golden Boy som vi i Sverige kanske mest känner som “den mindre kända Jimmy”. 

    Eftersom det bara är viktigpettrar som faktiskt kollar på galan i realtid så ger jag dig redan nu tillstånd att skippa den helt och hållet och istället läsa min sammanfattning om vad som komma skall. 

    Och för dig som faktiskt vill se galan så bjuder vi på bingobrickor på vår instagram! 

    Referenser till “The Slap”

    Det enda spännande som kom från förra årets gala var den famösa lavett som Will Smith drog fram ur röven och slog till Chris Rock med. Om inte Jimmy Kimmel nämner the onämnbara i sin öppningsmonolog så får ni som läst det här tillåtelse att slå mig på käften i gengäld. 

    Jamie Lee Curtis är världens pinsammaste mamma

    Jamie Lee Curtis är en högskolespexare i själ och hjärta, och precis som din kompis Ludvig som läser till ingenjör så ser hon all jord hon står på som en scen. Jamie Lee Curtis har tidigare kommit undan med detta eftersom hon är rik och en filmstjärna. Men nu har hon blivit gammal, och istället för att skratta åt henne så vrider man sig i samma skam som man känner när ens mamma ska vara lite skojig på fest efter fem glas Gato Negro. I och med nomineringarna till Everything Everywhere All At Once kommer vi få se JLC krama och pussa på en stel Michelle Yeoh, skrika rakt ut och hoppa upp och ner när hennes mer begåvade kollegor vinner välförtjänta priser. Pinsamt.

    Colin Farrel är snygg och snäll

    Tänk att 90-talets hemmaporrskapande bad boy blivit en sån stilig man med irländsk stickad tröja! I och med The Banshees of Inisherins otroliga framfart kommer Colin Farrel sitta i nån glansig kostym och njuta av att äntligen få vara den snälla lilla pojke han alltid egentligen varit. Tänk vad som kan hända när man slutar knarka. Se även: Robert Downey JR. 

    Någon klär ut sig till en Avatar*

    Kommer ni ihåg att det kom en till Avatar-film förra året? Nej inte jag heller. Men nån jävel där ute kommer vilja vara rolig, och något av det roligaste som finns är att måla sig blå. Det är något som vi i Sverige har vetat sedan Robinson Robban gjorde precis detta i direktsänd tv redan 2004. Dock räknas det numera konstigt nog som kulturell appropriering. Så vem det nu än är som gör det kommer bli cancellad. 

    *Ja, jag vet att de heter Na’vi. Nej jag kommer inte ändra det. 

    Austin Butler klär sig i en kostym gjord av vad ser ut att vara gobeläng

    Det är inte lätt att vara man på gala; om man klär sig i en “vanlig” kostym får man skit för att man är konventionell, tråkig och antagligen rasist och/eller homofob, och om man klär sig i klänning, paljetter eller BH så är man äcklig.
    Det enda sättet att ta sig förbi detta är att klä sig i typisk manlig kostym med kvinnligt material: gobeläng, sammet, silke eller varför inte paljett. Austin Butler är en av de män som kommer följa detta mode, likaså Timothee Chalamet. 

    Namn uttalas fel

    Det är fler “utländska” namn än vanligt på galan i år, och som vi alla vet är det alltid vita människor som presenterar vinnarna, i och med detta uppstår tillfällen där kända, rika människor gör sig till åtlöje inför hela världen. Spännande, skojigt och sorgligt på samma gång. En höjdpunkt.

    Ke Huy Quan och Brendan Fraser är jätteglada

    2022 innebar comeback för inte mindre än två av 80- och 90-talens stora namn. Ke Huy Quan känd från filmer som Indiana Jones och Dödskallegänget, och Brendan Fraser känd från alla tjejers hjärtan 1999. Vi kan se fram emot kramar mellan dessa två, mellan Ke och Steven Spielberg och bara glada miner hela vägen runt. Här är två män som äntligen fått revansch och om någon av de vinner kommer du storböla över deras emotionella tal. 

    Margot Robbie klär sig i Chanel och Internet hatar det

    Om du följer Diet Prada på Instagram så kan du sluta läsa nu; du vet redan mer än mig och du har en stark åsikt om det. För oss dödliga så är Margot Robbie alltid snygg, men för de som ser att det är Chanel hon har på sig pirrar den där “Free Britney-känslan” i maggropen. Robbie har ett kontrakt med Chanel som säger att hon ska klä sig i deras kläder på röda mattan och tydligen är det skitfult. Vad vet jag – jag är en av de som anser att hon skulle kunna gå naken och fortfarande vara snygg. 

    Don’t Mention The War

    Det är ju trots allt krig, och även om jänkarna inte lider av höga elpriser och paprikor dyrare än porslinständer så mår de ändå fruktansvärt. Speciellt Hollywood. Någon av vinnarna kommer dra ner stämningen genom att nämna Ukraina och då måste de allihopa ställa sig upp, applådera, se ledsna men stolta ut och sedan hålla en tyst minut som varar tills Jimmy Kimmel skojar om Leonardo DiCaprios flickvänners ålder.

    Guillermo Del Toro är sötast™

    Har jag sett den nya Pinocchio-filmen? Nej. Är det för att jag fick men för livet efter att ha sett Disneyversionen när jag var liten? Ja. Men om det är nånting jag litar på så är det att Guillermo Del Toro kan göra en läskig film bättre. Han älskar skräck mer än jag älskar min mamma och han älskar säkert sin mamma mer än jag älskar min pojkvän. Han fick hela världen att bli kåta på en fisk och nu har han fått alla vuxna att äntligen gilla Pinocchio. Hans Pinocchio kommer vinna i kategorin Bästa Animerade Film och han kommer hålla ett urgulligt tal om monster och barndom och han kommer säkert klämma in nånting om Mexiko också. Och det kommer vara kvällens bästa tal. 

    “Elvis” vinner alla kreativa priser

    Baz Luhrmanns filmer är alltid för mycket, man orkar inte titta på dem om man inte är 14 år och dödskär i skådisarna. Men det de alltid är bra på är kostym, scenografi och mask. Om de inte vinner alla dessa är det för att en annan film lyckades göra Brendan Fraser tjock. 

    “Triangle of Sadness” nämns endast i samma mening som spyor

    Tänk vad skönt det måste vara för Hollywood att Ruben Östlund slängde in lite trams i sin satir. Hade de inte kunnat skämta om kräks och bajs hade de ju behövt tänka på den kritik som riktas rakt mot deras egna ansikten. Istället för självrannsakan kan nu Hollywoods elit skratta åt uppkastningar i alla riktningar (men helst neråt). Som en extra nivå på det hela så kan ju Ruben nu räkna sig själv till den elit han driver med. Det är ändå värt några sura uppstötningar. 

    Det viktigaste med Oscarsgalan är inte vem som vinner – det är vem som är snyggast, vem som håller bäst tal och Meryl Streep. Glöm inte det!

    Text & Kulturspådomar: Louise Karlund | Twitter | Instagram

    Om du gillar vad du läste får du gärna stötta Magasinet Nisch på Patreon så att vi kan fortsätta pumpa ut kvalitetsskoj! Vår patreon hittar du här!

  • ✴︎

    ✴︎

    Tre böcker du slipper läsa i år

    Ingen orkar läsa böcker — speciellt inte de här.

    Det är januari och du är lika originell som resten av världen: ditt nyårslöfte är att du ska läsa mer. Men vännen, både du och jag vet att så länge inte nån av de där Ingrosso-barnen gör en Dostojevskij-haul på sin Instagram så är chansen mycket liten att du ens kommer  plocka upp en bok innan 2024.

    Men räds ej min vän! Vi på Nisch har samlat ihop några böcker som du kan låtsas att du läst, så att du kan fortsätta möla dokusåpor och spela Candy Crush. 

    1. Svindlande Höjder av Emily Brontë

    En engelsk klassiker från 1800-talet där alla har samma namn och ingen förstår skillnaden mellan kärlek och hat. 

    Synopsis: 

    Våldsam kärlekshistoria mellan unga Heathcliff och Cathy (som är fostersyskon) där de båda är för stolta för att erkänna att de faktiskt vill vara med varandra så de gör allt i sin makt för att plåga den andra. Cathy dör i mitten av boken och Heathcliff fortsätter sitt plågeri med  kommande generationer för att han är sur över att han aldrig fick ligga med henne innan hon dog. Cathy plågar samtidigt Heathcliff från andra sidan graven tills även han dör. Dante missade visst nivån “att aldrig kunna släppa sitt ex” när han skrev sitt Inferno. Nej just det, du tar såklart inte den referensen, förlåt mig.  

    Säg det här för att låta smart: 

    Det är fascinerande hur Emily Brontë kunde skriva med sådan världsvana trots att hon nästan aldrig lämnade hemmet, och hon var ju så ung!

    Heathcliff skapar ju sin egen plågoande när han beter sig våldsamt mot Cathy. 

    Var kanske våld och kärlek synonymt för Brontë?

    Det här kommer låta kontroversiellt men Cathy förtjänade det. 

    Kan män verkligen förstå Svindlande Höjder? 

    Obs!

    Nästan alla karaktärer delar namn med någon annan, men du kan alltid vara säker på att det är okej att hata Joseph. 

    2. På Väg av Jack Kerouac

    1950-talets beatnikrörelses största och kanske sämsta hit om folk som bara driver omkring. 

    Synopsis: 

    Sal Paradise (Kerouacs alter ego) flänger över hela USA (och lite i Mexico) tillsammans med andra coola katter. Man åker buss, liftar och kör bil, men först främst har man sex och röker på. 

    Säg det här för att låta smart: 

    Tänk att Kerouac skrev den på bara tre veckor! Fantastiskt! 

    För mig är På Väg mer jazz än litteratur. 

    Den har fått mig att fundera på om det stationära livet verkligen är rätt för oss människor. 

    Det här kommer låta kontroversiellt men Jack Kerouac var ful.

    Obs!

    Om någon frågar dig vilken del eller plats skildrad i boken som är din favorit så säg bara: Är inte själva resandet den viktigaste delen? 

    3. Omgiven av Idioter av Thomas Erikson 

    Den fenomenalt populära boken som fick halva Sverige, inklusive min arbetsgivare, att leka psykologer. Det visade sig att även författaren lekte – men boken och teorierna är tyvärr här för att stanna ändå. 

    Synopsis: 

    Boken går igenom de fyra olika färgerna (röd, blå, grön och gul) och teorin om att alla människor är en av dessa färger. Varje färg har sina egenskaper och personlighetsdrag så att vi kan kategorisera och döma alla människor vi träffar utan att må dåligt över det. 

    Röd person: drivande, ambitiös, viljestark och tävlingsinriktad. T.ex. hundrasen Husky, entreprenörer, Gunde Svan och krögare.

    Gul person: entusiastisk, utåtriktad, charmig och kreativ. T.ex. hundrasen Golden Retriever, Farah Abadi, Jesper Rönndahl. Ja men kanske alla som hållit i Mello. 

    Grön person: vänlig, pålitlig, tålmodig och hänsynsfull. T.ex.  hundrasen Sankt Bernhard, Astrid Lindgren, Bamse och Bamses farmor.

    Blå person: logisk, anspråkslös, försiktig och noggrann. T.ex. hundrasen Tax,, Mulle Meck samt alla på Chalmers. 

    Säg det här för att låta smart: 

    Jag är nog en blandning mellan gul och grön. Och på jobbet är jag mycket mer röd. 

    Jag dras alltid till blå människor, jag känner mig så trygg hos dem. 

    Det här kommer låta kontroversiellt men röda människor borde inte få ha barn.

    Obs!

    Det har kommit fram att Thomas Erikson kanske inte har särskilt mycket kött på benen i sin teori. Om någon säger något om det så säg: 

    Ja, jag tror att jag läste något om det i Filter. 

     

    Grattis och varsågod! Nu kan du låtsas ha läst tre böcker som samhället bedömt viktiga. Och kom ihåg: Lev varje dag som om du vore en dyslektiker – läs inte en bok. 

     

    Text & collage: Louise Karlund

  • ✴︎

    ✴︎

    Olga goes to Hollywood

    Vår officiella LA-reporter Olga Bergara berättar hur det är i LA. Spoiler: det är väldigt LA.

    Detta är min ärliga och 100% opartiska review av änglarnas stad, Los Angeles. Jag fick äran att åka dit tidigare i år och dokumenterade hela resan just in case någon en vacker dag ber mig skriva en gästartikel till ett humor baserat-internet magazin. Tur det! 

    Jag har länge velat åka till LA eftersom jag konsumerar obehagliga mängder reality-tv. Som tur är har jag en vän i filmbranschen som bjöd in mig att hänga med på en once in a lifetime upplevelse. Inget mindre än inspelningen av en Super Bowl-reklamfilm. Jag trodde att Super Bowl bara var en stor konsert men tydligen gör dom annat också, som att spela “fotboll” och visa reklamer med kändisar. Who knew? Jag började packa mina väskor flera veckor i förväg och det som fick följa med var endast och enbart mina snyggaste outfits utifall jag skulle bli fotograferad av paparazzis. Man vet ju aldrig och better safe than sorry som de säger i Amerika. Mina förväntningar var skyhöga och spoiler alert, jag lämnade inte staden besviken. 

    Resan börjar mycket bra, vi flyger från Kastrup med en flygvärdinna som både liknar och låter exakt som Maria Montazami. Jag glor på henne i fjorton timmar för att avgöra om det är Maria Montazami som tagit ett extrajobb undercover och snart kommer sätta tassels på mitt handbagage. Det visade sig några veckor senare när jag tittade på Hela kändis-Sverige bakar att det faktiskt var Maria Montazamis riktiga syster. Jag har inte ens landat i LA ännu och redan sett en kändis. 

    Jag landar på LAX flygplats och känner mig exakt som i Miley Cyrus-låten. Overkligt. Nu ska jag parta i the U.S.A tänkte jag. Dessvärre blev det inte så mycket festande eftersom jag bara är 20 år gammal och i USA får man inte köpa alkohol förrän man är 21. Man får inte dricka alkohol och man får inte göra abort. Jävla skitland… 

    Jag känner doften av “fame” i luften och det känns som att jag är med i första Die Hard-filmen. Inte för att Bruce försöker rädda mig från en grupp tyska terrorister, utan för att det är julpyntat trots än att det är hela 20 grader varmt ute. Nu är jag långt ifrån Malmö. På flygplatsen hyr vi deras billigaste Jeep och beger oss mot hotellet. Vi spelar Straight Outta Compton på högsta volym och sjunger med men bara till orden vi får säga förstås, vilket är ungefär 25% av låten. Väl på hotellet möts vi av män och kvinnor klädda i så kallade “sexy-santa”-kostymer och en massa fejksnö. Detta kändes som introt till en lovande porrfilm men det var det inte. Det visade sig inte heller vara ett standard hotellvälkomnande i LA-mått mätt, utan boxaren Oscar de la Hoyas årliga Christmas party. Självklart! Och precis som i en film blir vi inbjudna till fördrinken av en berusad party planner med extra rinnig näsa som hängde i baren. Efter vår långa resa tackar vi dock nej, vilket jag ångrar än idag. 

    Vi kör igång vistelsen med lite sightseeing. Vi tittar på Hollywoodskylten på långt avstånd. I filmerna ser den alltid så stor ut men på riktigt ser man ju fan knappt den. Jag kände mig lurad. Men detta skulle inte få förstöra min resa. 

    Vi hälsade på kompisar i Downtown och råkade köra förbi Skidrow på vägen. Där såg vi bl.a. en kvinna i rullstol som puttades av en naken kvinna i blöja. Det får man inte heller se på film. När vi kom fram fick vi veta att Kevin Spacey bor i huset bredvid. Jag stirrade in i hans stora lägenhet men såg jag inte en enda minderårig pojke. Meh… 

    Dagen därpå fick vi äntligen besöka Universal Studios för den efterlängtade inspelningen av Super Bowl-reklamen. Jag blev skjutsad runt i en golfbil och tänkte, det blir inte mer LA än så här. In i studion kommer självaste Lindsay Lohan, bara 3 timmar sen. Jag sket på mig och undvek ögonkontakt. Inte för att hon någonsin kollade åt mitt håll men det kändes olagligt att stirra åt hennes. Hon gjorde sin grej och var grym till ingens förvåning. Till slut tog jag mod till mig och berättade för henne att jag älskade Mean Girls, vilket hon säkert aldrig fått höra förut.

    Men hon var jättesnäll och tackade ändå. Där och då peakade mitt liv. Allt jag gör från och med nu kommer att vara downhill. Efter lunchen kommer stilikonen till basketspelare Dennis Rodman in. Känd bland annat för att vara bff med Kim Jong Un. Han var väldigt lång och inte en så bra skådis men det gjorde ingenting för att han är Dennis Rodman. Mitt under en tagning smyger Lindsay Lohans makeup-artist upp till oss. Han skvallrar om att Mr. Rodman är känd under smeknamnet “Shish Kebab”. Vi frågar varför och han svarar med att hålla sina pekfingrar 30 cm isär innanför sina lår. Dennis könsorgan är alltså lika avlångt och smalt som en ja, ni fattar. Detta resulterade i att alla på inspelningen stirrade på Dennis Rodmans skrev resten av arbetsdagen. Han hade turligt nog på sig gråa mjukisbyxor vilket underlättade att få det ryktet bekräftat.

    Efter denna mycket händelserika dag besökte vi The Magic Castle. Detta är en “exklusiv klubb” (dom gillar sånna i LA), i det här fallet enbart för trollkarlar. Man behöver bli inbjuden av en sådan, vilket vi lyckades med. Kvällen bestod av, surprise, trolleri! Samt mac and cheese och roligt folk att kolla på. Jag älskar att kolla på folk, särskilt om de har magikerfrisyr och samma finkläder som när de gick på skolbalen för 30 år sedan. 

    Jag hade precis hunnit smälta mina intryck när jag någon dag senare drack en en 18-dollarsmatcha på Beverly Hills Hotel. Den var äcklig men kändes ändå lyxig. Samma morgon hade Kim Kardashian och Pete Davidson ätit frukost just där jag satt, detta enligt självaste bibeln, Deux Moi. Det blir inte mer LA än såhär tänkte jag återigen. På kvällen bar det av till en basketmatch. Jag är inte så insatt eftersom jag både är tjej och lite snygg men jag fick veta att det var Denver Nuggets som spelade mot Los Angeles Clippers. Detta minns jag för att Nuggets hade en spelare som hette Bol Bol, vilket ju är ett roligt namn. Matchen var mer underhållande än vad jag förväntade mig och i halvtid öppnades taket på arenan. Ner flög kycklingburgare från Chick-fil-A i små fallskärmar. Detta låter som att jag hittar på eller att jag konsumerat för mycket där-lagliga droger. Men det gjorde jag inte och detta ÄR sant. Det var nog bland det vackraste jag sett. Hur ska jag kunna återvända till Malmö efter det här? 

    För att sammanfatta hela skiten så var resan allt jag vågat drömma om. Jag åt dyra bagels och såg halvsnygga kändisar. Jag åkte dock ingen “celebrity tour bus”, vilket jag nu ångrar. Jag hade jättegärna velat se huset där någon annan än OJ mördade hans ex-fru. Det får jag se till att boka in till nästa gång. Ska inte klaga, jag fick i alla fall äta lunch några meter från Lindsay “I really haven’t done it more than 10 to 15 times” Lohan och det var gott nog för mig. Resan får en stark 4:a. Den hade varit en solklar 5:a om jag inte blivit så fruktansvärt sugen på shish kebab… 

    ★★★★☆

     

    Text: Olga “Miss Hollywood” Bergara
    Bild: Okänd paparazzi

  • ✴︎

    ✴︎

    Nygamla Traditioner i en Nygammal Tid

    Sverige behöver ny kultur! Men med gamla värderingar. Louise har listan på vad ni kan se fram emot.

    Det sägs att Sverigedemokraterna vill använda sitt nya inflytande till att omforma och omfamna kulturpolitiken, och som självutnämnd kulturredaktör på Magasinet Nisch så tänkte jag nu dra mitt strå till stacken och hjälpa herrarna i brunt på traven.

    Här kommer några förslag på nya traditioner, högtider och festligheter för ett nygammalt Sverige.

    Carl Larssons väggmålning

    MAKE OFFERBLOT GREAT AGAIN

    Den kanske mest urgamla nordiska tradition vi hade var ju att offra till asagudarna. Sju gånger om året offrar vi lite av varje och sen vart nionde år offrar man nio gubbar och lite djur som man hänger i ett träd. Tanken med ett offer är ju att man ger gudarna något som man själv egentligen behöver, förr var det mat. Nu kan vi kanske offra genom att dra på alla gamla glödlampor och koka upp pastavattnet utan lock.

    Offra din elräkning till Oden, och du kommer vinna den där Instagramtävlingen du deltar i. Offra till Tor och du får fint väder på semestern. Offra till Frej och du blir gravid.

    Fössta Tossdan i Mass

    Även om jag som smålänning aldrig ens hört talas om det här påfundet förrän efter jag lämnade de mörka skogarnas land så kan jag inte låta bli att förtjusas av denna simpla men ändå välmenande högtid. Det är menat som ett skämt, men eftersom smålänningar (och låt mig även räkna in ölänningarna i denna skara) inte har det minsta prestige så har man adopterat dagen med marsipantårta och jag antar kaffe, mys och P4 Kronoberg.

    30 april: Valborg

    “Ja men Louise, Valborgsmässoafton firar vi ju redan” tänker du nu. Ja men gör vi det tillräckligt? Jag tror att vi kan Valborga bättre än en mesig liten inhängnad brasa och studentbackanal. Hårdare straff säger du, bränn de på bål säger jag. En stor jävla häxbrasa ackompanjerad av Chalmerister som sjunger Vintern Rasat. Elda upp de kriminella medan det viftas med studentmössor. Två flugor – en brasa.

     

    1o november: Mårtengås

    Vi saknar en bra högtid i november och här har vi festligheter som väntar på att komma tillbaka i rampljuset. Trots att det numera bara är skåningarna som kränger svartsoppa så är Mårtengås en högtid som har firats i hela Sverige sedan sent 1500-tal. Det sägs att anledningen till att man äter just gås den här dagen är för att Sankt Mårten var en superpopulär snubbe som alla älskade så pass att de ville att han skulle bli biskop. Men Mårten pallade inte (relate) och gömde sig i en gåsstia (relate). Men gässen de jävla golarna gjorde en massa ljud ifrån sig så man hittade Mårten och tvingade på honom biskopshatten.

    december: Bränn ner Gävlebocken

    Är det inte på tiden att vi som samhälle accepterar att själva tjusningen med Gävlebocken är att den brinner ner? Vi är ett land som älskar eld: vi eldar för att fira in våren, vi tänder 300 miljoner värmeljus varje år, och en del galningar tänder bål på påsk. När vi ser en tio meter hög bock av halm är det enda vi ser en jävligt episk brasa.

    Det finns också de som tror att eldningen av bocken är ett offer till gudarna och de gånger vi inte bränner den följer ett mörkens år. Därför bör vi göra det officiellt: bygg upp den, bränn ner den, lev frodigt.

    Nä, skämt åsido så finns det bara ett rätt sätt att omforma Sverige: gör Midsommarafton till Sveriges nationaldag.

    Text: Louise Karlund | Twitter | Instagram
    Bild: Carl Larsson | Centerpartiet | Patriarkatet | Edward Blom (antar jag) | Dina mardrömmar

    Om du gillar vad du läste får du gärna stötta Magasinet Nisch på Patreon så att vi kan fortsätta pumpa ut kvalitetsskoj! Vår patreon hittar du här!