ETT HUMORISTISKT MAGASIN PÅ INTERNET.
EN SLAGS SAJT.

Kultur och Nöje

  • ✴︎

    ✴︎ ,

    Doktor Danny gör det igen

    Att Danny Saucedo hittat botemedlet mot Covid-19 förvånar ingen som följt honom de senaste åren. Dessi har samlat Doktor Dannys bästa tips.

    Danny Saucedo har gjort det igen – hittat lösningen. Inte nog med att han sprider kärlek och avslutar många meningar med “bless”, så har han lösningen på alla mina funderingar. Om du någon gång har ett problem, en sjukdom eller funderar på ett snirkligt citat på väggen – kom tillbaka till den här artikeln, för här har jag samlat citatmaskinen Doktor Dannys främsta lösningar. 

    Hemlösa
    “Vi mötte väldigt många hemlösa när vi gjorde en dokumentär om just hemlöshet”. 

    Ja, ni ser ju själv. Han träffade faktiskt personerna han gjorde en dokumentär om, en otrolig människa är han. Han talade med hemlösa. Ni förstår ju själva. 

    “Många som bor på gatan, det enda de vill ha egentligen är ett leende. Ett bemötande.”

    Ett leende? För att vi vanlisar ska förstå så förklarar han metaforiskt. 

    “Om du har en hundralapp och spottar på den, skrynklar på den och slänger den på backen och stampar på den så har den fortfarande ett värde på 100 spänn. Det är precis samma sak med ett människoliv, hur smutsig och skitig den personen än är så har den fortfarande ett värde – ett människovärde.”

    Kom ihåg det: hemlösa har människovärde. Samt ett penningvärde (100 kr). Bless.

    Cancer
    Ät rätt – annars får ni cancersvampen! Nej, det här är ingen metafor, cancer orsakas av svamp i kroppen har Doktor Danny kommit ut med i ett inlägg på Instagram. 

    “Det är för många i min omgivning som fått det tunga beskedet… i majoriteten av fallen beror det på försurning i kroppen, ett för lågt pH-värde orsakat av kosten”

    Efter vrede från sina följare, andra läkare och forskare tog han bort inlägget och spådde framtiden istället. 

    “Det verkar som att vi uppfattar saker olika. För mig är det logiskt att det man stoppar i sig påverkar kroppen och helheten. Framtiden får avgöra.” 

    Ja, vanlig sak vi har olika uppfattningar om: cancer. Bless. 

    Anorexia
    “Har du anorexia kan det vara jättebra att röka för att få tillbaka din aptit”.

    Han syftar på det som hjälper mot smärta, depression och även cancer – hampa! Men det ökar också aptiten, och vilka behöver äta mer? Jo, anorektikerna. Det är egentligen det enda som behövs för att bota den sjukdomen.

    Men viktigt att de äter rätt så att de inte får cancersvampen. Bless.

    Covid-19
    Sverige är i kris, världen är i kris, men frukta icket – Doktor Danny har gjort det igen. Han har lösningen på corona. Inte nog med att han höll sin konsert i Globen utan publik så berättar han hur man håller sig frisk och kry.  

    “Jag tror att oro- och rädsla-frekvensen är dålig för oss och vårt immunförsvar. Så jag tycker att vi ska försöka oroa oss mindre, försöka tänka mer positivt. Och köpa massor av ingefära och göra våra egna dunderjuicer.”

    Inlägget är sponsrat i samarbete med ingefära. Och för alla som känner sig svaga är det bara att dricka dunderhounung. Så håll er friska där ute! Drick juice och håll humöret uppe så får ni inte corona.

    Bless.

    Bonus – han är inte rasist
    Det här är inte en lösning på ett problem, men jag vill visa på vilken god människa han är. Det kan fortfarande fungera som ett snirkligt citat på en vägg.

    Efter att han inte klarat av att svinga sig mellan två metallpinnar uttryckte han att det bara är vissa människor som klarar av det. Ja, Doktor Danny hävdar att det har med hudfärg att göra. Självklart har han rätt, han är ju trots allt allvetare och doktor. Dessutom sa han ifrån till dem som kallade honom för rasist till följd av det uttalandet. Han tål mycket, men rasist? Där går gränsen.

    “Alla som känner mig eller har träffat mig vet att jag inte är rasist. Jag är själv utländsk. Jag är en ”blattelover” helt enkelt.”

    …

    Bless. 

    Doktor Danny löser den sociala distanseringen, Covid-19 och i princip allt annat. När ska han lösa bildkvalitén mellan sig själv och Nyhetsmorgon?

    Text: Dessi Hietala
    Bild: TV4 Nyhetsmorgon
    Följ på Instagram och Twitter: @hietalaa

  • ✴︎

    ✴︎

    Corona göder den svenska självgodheten

    Sveriges hantering av Coronakrisen skiljer sig totalt från resten av världens. Varför känns det ändå som att som att vi är bäst?

    Varför känns det alltid som att Sverige är bäst? Det finns inte ett besked från varken regeringen eller folkhälsomyndigheten de senaste tre veckorna som inte infäst mig med känslan av att “just det här beslutet var helt rätt i det här läget.”

    Jag är inte ensam. Statsminister Stefan Löfvéns förtroendesiffror antar en stigning som Stockholmsbörsen bara kan våtsexdrömma om, för att inte tala om statsepidemiolog – och troligen nästa års Jerringpristagare samt Let’s Dance-vinnare – Anders Tegnell som inte lämnar en presskonferens utan en hög beundrarbrev.

    Trots att svenska statens hantering av Coronasmittan sticker ut från omvärlden pekar opinionsundersökningarna på att vi tror att våra myndigheter besitter en unik förmåga att förstå situationen. Desto mindre förtroende verkar vi ha för utlandet.

    “Vad sa du, Danmark? Stänga skolorna? Såg inte du Aktuellt igår? Skolstängning icke aktuell, sa Anders Tegnell.”

    Utegångsförbud i Spanien? Men hallå? Har du någonsin sett en spanjor inomhus någon gång? Nej, tänkte väl det, compadre!”

    “Dubblad dödssiffra i USA på tre dagar? Ja men vad TRODDE ni skulle hända utan allemansrätten?!”

    “HAHA BORIS JOHNSON HAR FÅTT CORONA!!”

    “Coronaviruset har försatt Sverige i ett undantagstillstånd i bemärkelsen att göra undantag från Jantelagen.”

    Att se omvärlden hantera pandemin är som att titta på Lyxfällan. Man tittar och känner sig smart – “tur att inte våra myndigheter är SÅ dumma i huvudet i alla fall”. Det verkar som att Coronaviruset har försatt Sverige i ett undantagstillstånd i bemärkelsen att göra undantag från Jantelagen. Och det är inte bara mitt hjärta som börjat galoppera för fosterlandet.

    För det första deklarerade Stefan Löfven i sitt tal till nationen att han är “stolt över att vara Sveriges statsminister” – han som annars bara ser ut att vara missnöjd med att han inte är finsk.

    Forskaren Emma Frans postar videor på Instagram där hon intervjuas CNN och berättar för sina följare hur hon var “tvungen att förklara den svenska strategin igen”. I normala fall skulle vi kanske kalla det lite väl självgott, men i undantagstillstånd förstår ju både du och jag vilket ok det måste vara att bära för en framstående forskare i ett av planetens mest välfungerande länder att gång på gång uppvaktas av den inkompetenta omvärlden för sin överlägsenhet. 

    Emma Frans är trött på att vara ett geni. Foto: Instagram/@emma_frans

    Om vi föreställer oss att alla världens länder utgör ett lag i rullstolsbasket så är Sverige Kronprinsessan Victoria. I normala fall sätter sig Victoria i en rullstol och spelar med. Kanske vinglar hon till lite och säger “oj vad svårt det var”, passar till någon som inte får bollen så ofta (Bulgarien) och låter hen göra mål. Delar ut high fives och bjuder på selfies, gemyt och gemenskap. Men nu råder undantagstillstånd. Nu gäller det att vinna. Och då vet Victoria precis vad hon ska göra. Och det är inget som står att finna i regelboken för rullstolsbasket. Upp och hoppa! Ha ben! Bollen högt över huvudet! Vält Bulgarien! Fuck Jante och heja Sverige! 

    När andra länder inför allt hårdare restriktioner för sina medborgare lättar Sverige på sin grundligaste grundlag. Något säger mig att det är helt rätt beslut i det här läget.

    Text: Ludde Samuelsson
    Följ på Instagram: @luddesamuelson

     

  • ✴︎

    ✴︎

    Klyftorna ökar – i Så ska det låta

    TV-personligheter har blivit för perfekta. Ludde minns en tid då tittarna kunde relatera till rutan.

    Det har hänt något med Så ska det låta. Sätt dig ner och ta det lugnt. Innehållsmässigt är Så ska det låta vad det varit sedan starten för 25 år sedan. Så ska det låta är komponerat på samma sätt som lasagne. Det är tre grejer som varvas ett antal gånger tills det är slut: 

    1. Medverkade hoppar för att markera för orkestern att en låt är slut.

    2. Studiopublik applåderar.

    3. Övriga medverkande ropar ”yeah” sådär som musiker gör när något ”svänger”.

    Nej, det har som hänt har skett på ytan. De medverkande har blivit perfekta. Ur ett optiskt perspektiv. Låt oss utgå ifrån David Lindgren. Musikalartisten och melloprogramledaren från Nederkalix* som i söndagens Så ska det låta bland annat rappade Rapper’s Delight.

    Det enda som kan beskrivas som vitare än Davids insats var hans sneakers. Det var perfektion på fötter. Jag vågar påstå David Lindgrens sneakers inte nuddat annat golv än Så ska det låta-studions. David Lindgrens sneakers var så vita att om de startat en vit makt-rörelse skulle de förfölja Ku Klux Klans medlemmar. 

    David är i övrigt klädd i plagg med perfekt passform och som matchade varandra och dessutom färgmässigt kompletterade omgivningen. Det var svårt att se vad som var studiodekor och vad som var David Lindgren. Han smeker ögonen. 

    Det enda som gick att skönja från det rappade visuella idealet var den delen av studion som inte fått sneakers levererat till logen eller någon loge överhuvudtaget: Pöbeln, förlåt publiken. Operfektion på läktare. Samt Tommy “Undantaget Som Bekräftar Regeln” Nilsson.

    Annat var det 1997 när Peter Harrysson hostade sig igenom Så ska det låta iförd röd sportspegelnkavaj med samma passform som en flyttkartong. Och var det förresten inte samma kavaj som han burit sex år tidigare när han spelade Reidar Dahléns ärkerival Per Silwer i Rederiet? Och visst, Peter Harryssons kavaj var säkert dyrare än genomsnittlig publiksmedlems, men den satt i alla fall lika dåligt.

    På den här tiden kunde nämligen tevetittarna relatera till personerna i rutan, till och med om man var en svart cocker spaniel, tack vare Robert Wells.

    Och älskade Anders Berglund, den andra pianisten, som såg ut exakt som min och alla mina kompisars pappa på väg till en personalfest där Robert Gustafsson är inbokad som underhållning.

    Till skillnad från då verkar dagens underhållningsprogram bara boka artister med personal shoppers (samt Tommy Nilsson). Och visst kan vanligt folk (samt Tommy Nilsson) köpa dyra kläder men omöjligen få plaggen att passa ihop med varandra och definitivt inte på deras kroppar. 

    Aldrig har klyftan i, låt oss kalla det snygghet, varit så stor mellan TV-personlighet och TV-publik. Det ser ut som att artister och TV-personligheter använder utstyrsel och utseende för att distansera sig från “vanligt folk”. Det ser som när Lyxfällan-programledarna möter Lyxfällan-deltagarna. Tiger of Sweden-blazer och John Henric-näsduk möter ögonbrynspiercing och läsglasögon från Circle K. Så att det framgår tydligen vem i bild som skuldsatt sin fyraåring för att köpa Pepsi och panpizza.

    Det sticker i ögonen.

    *ej att förväxla med Överkalix, Vänsterkalix, Högerkalix eller Kalix.

    Text: Ludde Samuelsson
    Följ på Instagram: @luddesamuelsson
    Foto: andersberglund.net

     

  • ✴︎

    ✴︎

    TV4 ska hyllas för Big Brother

    Programledare hoppar av och programmet döljer deltagares nazitatueringar. Ingen ska klandras, men TV4 ska hyllas för Big Brother, tycker Ludde.

    Programledare hoppar av och programmet döljer deltagares nazitatueringar. Ingen ska klandras, men TV4 ska hyllas för Big Brother, tycker Ludde Samuelsson.

    För det första: Det tar emot att hylla TV4. Kanalen som varje söndagskväll avbryter mig, svenska folket och polisutredningen vi tittar på för 25 minuters reklam och nyheter mellan vilka jag inte kan se skillnad. Om SVT bara sänder vänstervriden klimatpropaganda verkar hela TV4:s existens vila på visionen att formgjuta en målgrupp som blint avgudar Beck, Bynk och bensin. Men i fallet Big Brother svarar fyran för stor och nyskapande konst. Men låt oss återkomma till det!

    Redan första veckan hoppar programledarna Adrian Boberg och Helle Schunnesson av Big Brother sedan de fått reda på deltagaren Sami Jacobssons tidigare högerextrema kopplingar och hans tatueringar föreställande nazisymboler. Kort därpå avslöjar Expressen dessutom att TV4 hjälpt Sami att dölja nazitatueringarna. Har det här hänt förr? Jag tror faktiskt inte det, men hela händelseförloppet känns som en deja vú: Medarbetare i Stockholm castar medverkade från Utanför Stockholm. Tumult uppstår när medarbetare i Stockholm upptäcker att medverkade från Utanför Stockholm är nazister.

    Hursomhelst: Adrian och Helle ska inte klandras för sina beslut. Ingen ska behöva känna sig obekväm på sin arbetsplats och kan man inte stå för ett sammanhang man syns i är det rätt att lämna sammanhanget. Oavsett om Sami Jacobsson försäkrar den judiske deltagaren Daniel Glasman att han gjort avkall på sitt judehatande förflutna är det omöjligt att veta om han ljuger.

    Sedan ska vi inte glömma att sammanhanget är Big Brother. Jag darrar inte på rösten när jag säger att det troligen finns bättre ställen än Big Brother-huset att leta på efter noga genomtänkta tatueringar. Förslagsvis Sami Jacobssons hemort Köping (bland annat eftersom Sami Jacobsson just nu inte befinner sig där). Jag säger alltså inte att Adrian och Helle ”borde tänkt på det här innan” men ingen kan väl vara förvånad över att Sami, som ser ut som Hjalle och Heavy-Heavy som rånmördat en snöleopard, inte har samma uppsättning åsikter som P3:s värdegrundspamflett.

    Men framförallt: TV4 ska inte klandras. De ska istället hyllas för den mest ambitiösa Big Brother-satsningen jag sett. Jag kan inte komma på något tevekoncept som är så trogen förlagan som TV4:s Big Brother är George Orwells roman 1984. Bara i produktionens hantering av Sami känner vi igen flera teman från den klassiska dystopin att vi har anledning att tro att teamet faktiskt har läst 1984:s Wikipedia-sida.

    Precis som Storebror utövar TV4 total kontroll över sina underordnade. Vi pratar till exempel om åsiktsregistrering (TV4 går in på Sami Jacobssons Instagram-konto och noterar nazitatueringarna), indoktrinering (TV4 sätter Sami i kontakt med en tatuerare för att tatuera över nazisymbolerna) och tortyr (TV4 placerar Sami i samma hus som en jude (och även vice versa)). Det är som om Expedition Robinson-redaktionen skulle sortera bort alla sökande som inte har tilltalsnamnet Robinson, Fredag eller Inföding.

    Det beundransvärt att förse tittarna med en så kompromisslös tolkning av litteraturhistoriens mest klassiska domedagsskildringar, särskilt från en kanal vars största intellektuella utmaning i övrigt är Sommarkrysset. Om TV4 försökt manipulera sanningen om Sami Jacobsson är det ingen munter historia, men helt i sin ordning. Det är precis vad Storebror hade gjort. 

    Text: Ludde Samuelsson
    Följ på Instagram: @luddesamuelsson

  • ✴︎

    ✴︎

    Bokrecension: En gripande grammatisk katastrof

    Ludde tycker till om Karin Smirnoffs senaste roman Vi for upp med mor och sin egen läsning av den.

    Roman

    Karin Smirnoff

    Vi for upp med mor

    Bokförlaget Polaris, 349 sidor.

    I traditionella bokrecensioner får läsaren veta hur bra eller dåliga författare är på att skriva men sällan något om hur bra eller dålig recensenten är på att läsa.  Så för att du ska få en så rättvis bild som möjligt av Karin Smirnoffs Vi for upp med mor tänker jag bedöma både författarens och läsarens insats.

    Nu vet jag vad du tänker: Är det verkligen att anse som trovärdig och oberoende kulturjournalistik att recensenten recenserar sig själv?

    Kanske inte. Men du (din präktige fan) ska i alla fall känna dig trygg med att veta att alla publicistiska beslut har fattats av Magasinet Nischs utomstående ansvarige utgivare: Samuel Luddesson

    Om Karin Smirnoffs debutroman Jag for ner till bror fick nöja sig med “bara” en nominering till Augustpriset så har uppföljaren Vi for upp med mor redan utsetts till personalens favorit på Akademibokhandeln på det anrika Malmököpcentret Mobilia.

    Som Smirnoffs efternamn antyder handlar boken om dåliga erfarenheter med alkohol. Huvudpersonen Jana Kippo far upp med sin avlidna mor för att begrava henne på hennes uppväxtort i Norrbotten och därefter börjar moderns förflutna i den lokala sekten uppdagas. Som man säger på baksidan av dvd:erna i reabacken på Hemmakväll: Det blir inte som hon har tänkt sig.

    Eftersom jag inte bara fått utseendet utan även kynnet av en utbränd svensklärare konstaterar jag direkt att Vi for upp med mor är en grammatisk katastrof. Här är ett utdrag från sidan ett:

     Angelika hade bott hos oss sedan förra julen. Hon älskade lassestefanz och tvserier.

    Smirnoff missar mellanslagstangenten, utelämnar bindestreck och använder inte stor bokstav inne i meningarna. Låt oss leka med tanken att det här är medvetet: Varför i så fall så noga med göra stor bokstav i början av meningarna och sätta punkt? Är det för mycket begärt av någon som jävlas att denne åtminstone jävlas konsekvent?

    Dessutom har jag svårt för Lasse Stefanz. 

    Som tur är kompenserar hon för dessa regelvidrigheter i handlingen. Vi for upp med mors 349 sidor – egentligen 345 sidor eftersom böcker alltid envisas med att börja på sidan fem – tar jag mig igenom fort. Två veckor med cirka åtta timmars effektiv lästid. En klar förbättring mot när jag kämpade ett helt år med historikern Thomas Pikettys avhandling Kapitalet i det tjugoförsta århundradet. Och då läste jag bara första kapitlet.

    Karin Smirnoff skriver nämligen böcker som nästintill läser sig själva. När jag lägger ifrån mig boken flyttar sig bokmärket fram av sig själv. Karaktärerna i berättelsen har det för jävligt och det är så satans spännande.

    Vi for upp med mors svagaste parti är dock mot slutet där jag saknar uppföljning av trådar som kastats ut tidigare i berättelsen. Men det beror troligen på att jag nu växlar mellan att:

    1. Läsa

    2. Bläddra fram i boken för att se hur långt det är kvar

    3. Tänka att ”jag kan läsa ut den innan jag somnar”

    Morgonen efter läser jag de sista sidorna av Vi for upp med mor och blir besviken. Dels av vad som händer, dels av att jag inte orkade läsa ut kvällen innan men framförallt för att jag inte får sittplats på spårvagnen och det regnar.

    Bäst: Misären
    Sämst: Lasse Stefanz
    Betyg: 4 av 5

    Text: Ludde Samuelsson
    Nästa vecka:     Så bra är Ludde Samuelssons recension. Ludde Samuelsson tycker till.