Livsstil

  • ✴︎

    ✴︎

    Vilket julgodis är du?

    Clara berättar för dig vem du är, och varför ingen egentligen vill fira jul med dig.

    Julen är äntligen här i all sin prakt. Det firar vi såklart med ett gammalt hederligt personlighetstest. SPOILER, du är troligtvis en vidrig människa att fira jul med.

    Vad beskriver bäst din umgängeskrets?
    a) Jag är fortfarande bästa vän med grannflickan från min uppväxt. Hon har bytt stad och telefonnummer flera gånger, men hon kommer alltid vara min BFF.
    b) Jag har inte några kompisar. Till och med min mamma har svårt för mig.
    c) Vi är ett stort gäng grabbar som ses på Harry’s varje fredag och lördag.
    d) Jag pratar med alla och skaffar nya kompisar jämt, jag är väldigt osvensk på det sättet. Men mina bästa vänner är ändå tjejerna från utbytesåret i USA. 

    Vad gillar du för musik?
    a) If you wanna be my lover – Spice girls. Jag och mina tjejkompisar har en regel att om en enda av oss inte gillar någons nya pojkvän så måste man göra slut. Det var min idé. 
    b) Du får inte stoppa köttbullar i näsan, det är både en svängig dänga och en bra påminnelse.
    c) Jag och boysen brukar sjunga vår favoritlåt Bira bira bira, bärs bärs bärs. Johan kan till och med lägga stämmor. Han säger att han kan det i alla fall.
    d) Strövtåg i hembygden med Mando Diao, du har nog inte hört den men den är jättefin. 

    Vad tycker du är det bästa med julen? 
    a) Annandagsfikan med alla mina barndomsvänner. Det blir svårare och svårare att få till eftersom alla är så upptagna. Men jag vägrar ta ett nej, vi måste ses!
    b) Dopp i grytan. Ibland räcker inte brödbitarna till så jag hämtar en kopp och dricker ur den.
    c) Hemvändarfesten!
    d) Jag brukar alltid bjuda in till glöggmingel i mitten av december. Fast vi dricker inte vanlig glögg, utan en ny grej som heter Glubbel, det är drinkar gjorda på glögg och mousserande vin. Du borde verkligen testa!

    Vad ska du ha på dig på julafton?
    a) Jag ska ha en röd klänning och flätor i håret och jag har fått mina systrar att gå med på att ha samma så att vi alla matchar. De tycker att det ska bli jättekul. De har inte sagt det, men jag vet.
    b) Jag har skaffat en slips med en snögubbe på och om man trycker på en knapp så börjar den blinka och spela Rockin around the Christmas tree.
    c) Något med mycket fickor, det är smidigt att kunna ha med sig en plunta eller två att spetsa folks drinkar med om middagen blir för lång eller om Kalle blir för tråkigt. 
    d) Jag ska ha en svart sammetsklänning, men som accessoar ska jag ha julgranskulor i öronen. Jag gillar att överraska. 

    Vilket julgodis tycker du bäst om?
    a) Knäck.
    b) Ischoklad.
    c) Likörtryffel.
    d) Snickersrutor.

     

    Flest A – Knäck
    Du är söt, god och härlig. Man gillar verkligen dig. Till en början. Efter ett tag börjar du kännas lite klistrig och då inser man att man aldrig kommer bli av med dig. Du hänger dig kvar i folks liv som kola mellan tänderna. 

    Flest B – Ischoklad
    Du är så fruktansvärt fruktansvärt äcklig och ingen tycker om dig, förutom kanske ett och annat barn. Men barn äter också grus och är kompis med snoriga femåringar som heter Linus, så deras smak är väl inte mycket att lita på.

    Flest C – Likörtryffel
    Att försöka lura i alla andra sprit är ingen superhärlig egenskap. Sluta ljuga om att glöggen är alkoholfri och sluta ställa svagdrickan vid julmusten så man kan råka ta fel. Om du vill bli lite julaftonssalongs är det din ensak men sluta tvinga i andra skiten.

    Flest D – Snickersrutor
    Vi fattar, du är inte så ”traditionell”, du gillar att toka till det lite. Vad kommer härnäst? BLÅMÖGELOST PÅ PEPPARKAKOR. Nej, bevare mig väl. Snart kommer du väl säga att ni har börjat med en grej som heter ”julklappsleken” i er familj. 

     

    Text: Clara Kristiansen
    Bild: Panduro hobby


  • ✴︎

    ✴︎

    Konsten att fly en pandemi

    Nils Bernhardsson berättar om sin långa färd till Tyskland, mitt under pågående pandemi.

    Väskorna är packade, den stora lila resväskan väger som halva mig. Den har ett stort klistermärke som gör reklam för ”Laguna Beach Surf Shop – California” som om jag varit där. Den där resväskan har varit överallt, några weekends i Berlin, tre chartervändor till Grekland, ett halvår i Prag men aldrig ens i närheten av Laguna Beach – California. Varken jag eller väskan. Men visst fan ser jag berest och cool ut varje gång jag släpar den mot något billigt inrikesflyg på Arlanda. Men den här gången ska jag inte flyga, imorgon går tåget söderut, först ett snabbt byte i Lund för vidare resa med Öresundståget till Köpenhamn och efter det Hamburg. Den sista lilla biten går vidare mot slutstationen Münster.

    “Vad fan är ens Münster?” tänker ni. Tänk er Malmö fast utan den socialdemokratiska fetischen för folkhemsbygge. En stad från medeltiden med massor av historia tills några jänkare i bombflygplan tappade bort sig 1944 och jämnade fel stad med marken. Det ska tydligen vara uppbyggt till sin forna glans, men vad vet jag.

    Under en inte särskilt Corona-säker öl på Nytorget med min fantastiska ex-flickvän berättade jag om mina planer. Efter min utläggning om varför det är en bra idé att under brinnande pandemi lämna allt som är tryggt för nya möjligheter kom hennes i vanlig ordning helt oförblommerade insikt.
    ”Är du säker på att du inte bara flyr från något?” Självklart flyr jag från något. Samma som alla andra försökt fly från hela året. Panik, depression och noll spänn på kontot. 

    Som många av er andra har jag gått sysslolös ett tag. Ett bra tag. Inga charterresor till Grekland, inga weekends i Berlin. Sommaren 2020 bestod av ljummen öl och jazztobak i olika parker och ett frenetiskt dejtande. Men nu det nya takter och nya dejter, denna gång med tyska kvinnor.

    Jag dejtade en tysk tjej en gång. Förvirringen var stor när jag fick en utskällning för att tåget var tio minuter sent. Tyska tåg är inte sena, tydligen inte tyska killar heller. Och nej, det blev inget mer med det som du kanske förstår. 

    På Köpenhamns centralstation är det kallt och blåsigt, lägg sen till det konstanta hotet av att bli nedbajsad av någon duva så är det på det hela en riktig skräpstation. På stationsgolvet går det runt små korpulenta människor med ett 7/11-utbud på en hylla hängandes om halsen ner över magen, vilket nog är det mest förnedrande/danska fenomenet någonsin. 

    På tåget från Köpenhamn satt jag tillsammans med en tysk tjackig tant mitt i diesellokets relativa tystnad. Hon såg ut att vara rädd för allt, men hon åt två burkar konserverad korv och en halv påse solrosfrön med plirande ögon som en hungrig gatuhund. Frågan är om det sa mest om henne eller om stället vi var på väg till. 

    Framme mitt i natten i den främmande medeltidsstaden, 1200 kilometer hemifrån och 14 timmar senare. Två veckors karantän. Vi får se hur det går. Shoutout till Flaschenpost (Flaskpost) som levererar mat och sprit till dörren, ni är mitt allt.
    Nu är det dags att uppleva Münster från ett fünster.

    Text: Nils Bernhardsson
    Bild: Nils Bernhardsson

    Vill du också få chansen att skriva för Nisch? Missa inte det här!


  • ✴︎

    ✴︎ ,

    Billiga huskurer från ett gammalt emo

    Önskar du att bli ett emo billigt så har Dessi Hietala de perfekta tipsen för dig.

    Faktan i den här artikeln kommer från en flerårig autoetnografisk undersökning av emo pop screamo scene girls. Mitt emoskap grundade sig inte bara i musiksmak, utan ett djupt begär att vara en unik själ. Och en rad psykiska sjukdomar. Jag har genomgått flertalet emo-subkulturer och hann ha alla färger på håret, svälta mig och önska min egen död i julklapp. Jag klarade allt detta trots att jag var fattig och hade föräldrar som självfallet inte ville att jag skulle se ut som en smyckesprydd pandazebra. Därför ska jag nu dela med mig av huskurer och behandlingsmetoder mot att vara en vanlig människa, trots att man är fattig.

    Innan jag börjar ska jag bara klargöra att jag hatar Hello Kitty-emos och Tokyo Hotel. Ni fruktansvärda rosett-töntar kan omedelbart utrymma byggnaden och aldrig mer sätta er “tass” i denna artikel, för ni är säkert furries nu. 

    Ett otränat öga kanske inte ser skillnad, men det sitter mycket i öronen.

    Grunderna för att vara ett emo är självklara: Lär dig texterna till alla låtar av Asking Alexandria, Hollywood Undead och Bullet For My Valentine. Hata Justin Bieber, One Direction och annat desorienterat avskum till pop-kultur. Men vi är inte här för att tro att man är emo bara för att man lyssnar på rätt musik, vi är här för att billigt tränga in under huden på emo-människan (inte med rakblad). Se det som B-kursen i Att vara Emo.

    All denna DIY är bra, för kreativitet är som afrodisiakum för emos. Att behärska ett musikinstrument är såklart högt i rang, men egentligen fungerar vilken kreativitet som helst, så länge man är autistisk kring det. Man skulle i princip kunna vara besatt av att bygga figurer i gråsten, så länge man pratar om det som att det är det som håller en vid liv. Så att man gör allting själv, dessutom billigt, är bara bra. 

    Det största problemet är egentligen emokläder – bandtröjor, rutigt och randig är dyrt. Mitt absolut bästa tips är att ta emot alla mörka kläder man kan få från anhöriga, hur fula de än är. Om man råkar ha råd, eller åker på en shoppingtur med mamma, gå till Dressman. Dressman?! Säg för Oliver Sykes skull inte denna bekännelse till någon, jag kommer hädanefter inte benämna butiken vid namn. På D**ssm*n kan man till paketpris köpa mörka överdelar, flanellskjortor och flugor. När man samlat på sig en drös fula kläder är det dags att dra fram mammas sylåda, limmet och saxen som man snott från svenskläraren. Klottra och slit i pappas gamla företagsskjorta, riv sönder mosters gamla jeans och skriv “So if I survive, then I’ll see you tomorrow” på converse-kopiorna från Ica Maxi. För att smycka ännu mer fungerar kroppen lika bra. Om jag uttrycker det såhär: en blank yta är inget annat än avsaknaden av kreativa tusch-målningar kring de inkarvade initialerna på ens första kärlek.

    Håret är en stor del av ett emos identitet. Det spelar ingen roll om det är svart eller någon annan färg, så länge färgen inte kan växa ut ur någon människas hårsäckar. Visste du att klorin och citron fungerar som hårblekning (och laxeringsmedel)? Rödbeta sitter fast i klorblekt sönderplattat hår som ärr sitter på kroppen. Blåbär, rödbetor och lingon fungerar såväl till hår som smink. Obs: Gräs, tomater och banan fungerar inte. Det tvättas inte ut heller, för man tvättar inte håret eftersom att man vill att snedluggen ska sitta på plats. Snedluggen kräver aggressiv tupering och baljor med hårspray. Hårspray är alltså dyrt, men det billiga sättet är enkelt om man har sönderbränt, klorblekt och morotsfärgat hår, då är det redan en svintotuss. För att fixera snedluggen över ögat kan man använda vad som helst som kan stelna: diskmedel, vatten med bakpulver eller det vedertagna saltvattnet med en otrolig salthalt. Saltvattnet är även bra när man ska tvätta sina piercinghål.

    Man skulle kunna tro att det är färgat hos frisören.

    För att slippa ta från ens emoblogg-pengar för att pierca sig kan man syla en nål på valfritt ställe, man känner ändå ingenting. Självklart på ställen som föräldrar inte ser: under tungan eller läppen till exempel. Dessutom kan man ha tillfälliga piercingar för en dag eller två, det är ju gratis att pierca sig trots allt. En tillfällig piercing kan förslagsvis sitta i långfingret för att med stil visa fuck you till the system. Vanliga örhängen skriker “den breda massan”, åtminstone en töjning är ett måste. Om man inte har emo-vänner att tigga töjningar från kan man göra ens målstorlek på pluggar med modellera eller papper och lim. Nålar, gafflar, stickpinnar och tunga saker att hänga i örat är perfekta för att stretcha ett hål med. Våld på en själv och ens öron spelar ändå ingen roll. För inget spelar roll. Fuck alla. 

    Om man kan eller vill investera i smink så är det två produkter som är viktigast: en för ljus foundation och svart kajal. Kajal fungerar till ögonbryn, ögon, mun, fake tatueringar och stjärnan på kinden. Men utan pengar – foundation kan man byta ut till gammalt babypuder som man fäster med hudlotion och hypotetiskt sett är svart kajal lätt att stoppa i fickan. Allt för att få fram den unika sminkningen.  

    Skulle föräldrarna, som är helt dumma i huvudet och pinsamma, komma på en med något man gör och man skrikandes tvingas slänga igen dörren till sitt rum måste man se till att inte ta sönder dörren. Att ta sönder en dörr kan bli dyrt. Sätt möbeltassar på dörrkarmen och primalskrik samtidigt för att få effekt på utbrottet. Måste man kasta saker omkring sig gör man det med föremål som inte går sönder lätt. Mjukisdjur och kläder fungerar bra. Skulle man vara så arg att hela insidan av kroppen rasar samman kan man kasta telefonen, men på kudden så att den landar mjukt i den svarta pölen av tårar. Det passar estetiken i rum. Det vill säga smygutskrivna tumblr-bilder, tidningsutklipp och gamla vinylskivor från föräldrarna. Så länge man tar bort omslaget så ser de coola ut, ingen behöver veta att det egentligen är Hits of the 70’s.  

    I nästa kurs i Att vara Emo fördjupar vi oss i olika typer av skrik och hur man står ut med att hänga på stan hela dagarna. 

    Text: Dessi Hietala
    Bild: Myspace

    Stötta oss på Patreon.

  • ✴︎

    ✴︎ ,

    Septembers horoskop

    Horoskopet som berättar hur du ska tackla höstmånaderna.

    Jag kanske aldrig haft auror, sett något i retrograd eller haft alldeles för många små smycken på mig. Men jag har av någon anledning mitt stjärntecken tatuerat på min kropp – så vem är bättre lämpad än jag att helt godtyckligt slänga ihop månadens horoskop? Jag vet inte om datumen stämmer exakt, men månen får väl stämma mig i annat fall. 

    Stenbocken 22 december – 19 januari 
    Sluta vara en ragata.

    Vattumannen 20 januari – 18 februari
    Nystarter har alltid varit din grej. Hunden du skaffade under coronatider fungerade inte för att pigga upp ditt trista liv, I know. Ny frisyr, ny karriär eller ny möblering. Ändra nåt, det piggar säkert upp.

    Tips: starta en kul youtubekanal! 

    Fiskarna 19 februari – 20 mars
    Kanske du ska göra det du tänkte ändå. Det du tänkte lät smart. 

    Väduren 21 mars – 19 april
    Wow! Den där ekonomin ser ut att må bra av en liten shape up. Länk för bättre ekonomi!

    Oxen 20 april – 21 maj
    Hösten ser ljus ut, förutsatt att du investerar i en rejäl plastikoperation. 

    Tvillingarna 22 maj – 21 juni
    Oh oh oh!! You a fun lil’ one! Du behöver endast 3 recept den här månaden! 

    Mojito
    1 lime
    1-2 msk rörsocker
    1/4 kruka mynta
    1/2 l sodavatten
    8 cl vit rom
    is

    Daiquiri
    4 cl limejuice
    3 cl sockerlag
    8 cl ljus rom

    White Russian
    8 cl vodka
    4 cl Kahlúa (eller annan kaffelikör)
    4-6 cl mjölk (eller grädde)
    isbitar

    Nej, okej, du orkar inte spela charader och dansa “dricka drinkar”-dansen. Hugg in, ta bara spriten!

    Kräftan 22 juni – 22 juli
    Tänk på det här när du behöver. Finn fem fel.

    Lejonet 23 juli – 22 augusti
    Minns du förra månaden då du fyllde år? Fun times. Du är äldre nu. Inte visare. 

    Jungfrun 23 augusti – 22 september
    Med din födelsedag kommer ändring, ny start, ny termin, nya tag, det är din månad nu! Nej jag skojade bara. Sluta tro att världen snurrar runt dig.

    Vågen 23 september – 22 oktober
    Blablablablabla. Du lyssnar ändå inte på någon så varför läser du ens?

    Skorpionen 23 oktober – 22 november
    Din theme-song den här månaden är Let it go.

    A kingdom of isolation
    And it looks like I’m the queen
    The wind is howling like this swirling storm inside
    Couldn’t keep it in, heaven knows I’ve tried
    Don’t let them in, don’t let them see
    Be the good girl you always have to be
    Conceal, don’t feel, don’t let them know
    Well, now they know
    Let it go, let it go

    Ja, du lyssnar på Frozen, inte Beatles. Du är deprimerad 

    Skytten 23 november – 21 december
    Oj, ser du den gigantiska uppförsbacken? Hahahaha, ja den är din att bestiga. Du kanske lyckas, men troligtvis går du samma öde till mötes som Igor Djatlov.

    Text: Dessi Hietala
    Instagram: @hietalaa

    Stötta Magasinet Nisch på Patreon!

  • ✴︎

    ✴︎

    Stockholm – survival of the fittest

    Norrbottningen Dessi beskriver hur det är att överleva och anpassa sig i Stockholm.

    Jag har bott i 3 städer – Luleå, Östersund och Umeå. En vän från Stockholm sa till mig “Jag hatar när ni norrlänningar säger att jag beter mig stockholmigt, det finns inte bara en typ!” See what you did there Stockholmare? Kan ni klumpa ihop halva Sverige så får ni tåla ihopklumpningen mellan Ropsten och Norsborg, speciellt när alla är likadana – stressade, skarpa och ytliga. 

    Oavsett vad jag tycker om stockholmare och deras livsstil så har jag, på grund av att jag har gått en oklar utbildning inom media tvingats flytta hit. Och jag erkänner, man kan inte bo här mer än tio minuter utan att bli en stockholmare själv bara för att överleva, för i Stockholm är det survival of the fittest så fort man lämnar sin egen säng. Man måste anpassa sig för att överleva. Gör man inte rätt sliter de en i stycken: sopsorterar man inte helt korrekt får man ett argt meddelande, råkar man stanna upp kön på ICA får man djupa suckar, uttalar man ett vin fel så dumförklarar de en. Allt ska gå snabbt och smidigt, och alla är var och en för sig. Jag är enbart ett hinder i deras vardag. 

    Att “börja röra sig mot” stranden/jobbet/kompisen finns inte i en Stockholmares vokabulär. Är en Stockholmare på väg någonstans så ska det ske fort. Om man är rik så tar man såklart taxi, men alla kan inte leva ut sina Bianca Ingrosso-drömmar. Som medelklass gäller det att löpa till tunnelbanan, för tydligen är tanken på att vänta på nästa i fem minuter helt uppåt väggarna tokig.  Även som gångtrafikant gäller det att vara snabb – gå rakt, svänga tvärt och tveka aldrig. Det är vid tvekning de riktigt farliga olyckorna händer – att man blir slagen av en handväska. Jag tror det finns oskrivna regler som gångtrafikant, men jag vill gärna att någon skriver ner dem och faxar mig ett exemplar, för jag fattar inte. Det är helt omöjligt att hålla något slags coronavänligt avstånd, för ingen väjer, ingen ser någon annan, alla går på sin egna catwalk. Rakt fram, med solklart mål, i snygga kläder. Mitt tips som förvirrad är: slink in i strömmen, rätta dig fort som fan i ledet, gör skarpa svängar om du måste byta fil eller köra om andra gångtrafikanter. Det funkar inte att försöka vara osynlig och snabb som en liten vessla. Och ska du kolla upp vägen – gör det bakom en pelare, inte längst en vägg, för där är någons catwalk. 

    Illustration över hur man måste röra sig i en folkmassa – snabbt som blixten.

    Jag har också börjat bli otrevlig, bara för att kunna slita mig ifrån situationer. Människor har inget stopp på sitt mun, den kan gå i ett. Första natten jag var här gick jag ut med min hund efter midnatt. En äldre dam närmar sig, frågar om hunden, om jag är nyinflyttad (hur hon nu kunde veta det?) och hon hann ställa tusen frågor och ge tusen svar. Jag nickade, hummade, skakade på huvudet, svarade inte denna bedårande dam så mycket. Men hon pratade på och jag vet nu mer om henne än om min egen bror. I konversationer gäller samma regler som i gångtrafiken, gör skarpa svängar och väj aldrig. Vänta inte på att motparten ska blir tyst och på din tur att prata, för så gör man inte här, man väntar inte och man lyssnar inte. Börja prata mitt i någon annans mening och precis när du känner för det. Och vad jag menar med skarp sväng? Jo, för att få tanten att sluta prata om sitt liv – säg hejdå mitt i hennes mening och gå.

    Stockholmare är definitivt en typ, en typ som man måste rätta sig efter, för de kommer absolut inte backa undan för nåt. Var i Stockholm man än bor, vilket samhällsskikt man än tillhör, har alla en sak gemensamt. De viker inte undan för någon. Att bo här är en kamp för överlevnad.

    Text: Dessi Hietala
    Instagram: @hietalaa
    Bild: Blixten McQueen

    Stötta Nisch på Patreon här