ETT HUMORISTISKT MAGASIN PÅ INTERNET.
EN SLAGS SAJT.

Politik

  • ✴︎

    ✴︎

    5 former av satir vi kommer att ha kvar när SD förbjudit det

    Den politiska satiren ska förbjudas i public service tycker Sverigedemokraternas Camilla Karlman. Men hur skulle det se ut egentligen? Lovisa reder ut frågetecknen.

    Den politiska satiren ska förbjudas i public service tycker Sverigedemokraternas Camilla Karlman. Lovisa listar här därför andra former av satir som SR och SVT kommer att kunna ägna sig åt även efter att denna dystopi blivit verklighet.

    Måndagens dubbla SD-skandaler till trots – mitt favoritutspel var ändå det från Camilla Karlman, SD:s distriktsordförande i Blekinge. Hon vill nämligen förbjuda politisk satir i public service.

    Detta får mig att ställa frågan: vad finns det då kvar? Nedan har jag försökt att måla upp en bild av den värld utan satir som någon tjomme i Blekingen tydligen vill ha. Enjoy.

    Kultursatir
    ”Visst har svenska akademien tappat sin charm nu när kulturmännen försvunnit? Kämpa Horace.

    Djursatir
    ”Zebror – am i right???”

    Religiös satir
    (denna typ av satir kan lätt övergå i politisk så den har tyvärr censurerats i förväg)

    Matsatir
    ”Varför heter det falukorv? Det kommer ju inte från Falun? Sluta låtsas falukorven.”

    Satir om public service
    ”Vem ska nu driva om Jimmies viktpendlande, om att Annie ser hundra år äldre ut än vad hon är och att Jonas är en präktig jävel. Bara Magasinet Nisch kvar, ouch.”

    Av: Lovisa Olai

  • ✴︎

    ✴︎

    Saknar partierna regeringsbildningen???

    Det har nu gått lika lång tid sedan januariöverenskommelsen som det tog att komma fram till januariöverenskommelsen. Har partierna börjat sakna regeringsbildningen? Definitivt.

    Det har nu gått lika lång tid sedan januariöverenskommelsen som det tog att komma fram till januariöverenskommelsen. Har partierna börjat sakna regeringsbildningen? Definitivt.

    De senaste veckornas snackis har nog ändå varit upplösningen av försvarsberedningen. Trots att grisar flög när kommunister (Sjöstedt) och fascister (Åkesson) skakade hand var det något så torrt som en bred och långsiktig överenskommelse som alla pratade om.

    (ja okej ALLA kanske inte pratade om det men vi var ett par stycken och det var superhärligt och häng på nu för poängens skull kom igen)

    Många analytiker har spekulerat i varför försvarsberedningen föll. Vi var en vecka från att ha försvarspolitiken för hela 2020-talet utstakad – och så kollapsade allt. Varför?

    Många tror att C och L tog tillfället i akt att visa att de minsann inte är sossarnas gullgossar. ”Vi är visst borgare!!! Kolla vad vi kan göra?!! Alliansen lever!”. Eftersom alla (utom V och SD) tycker lite samma sak numera tog Annie och Janne helt enkelt första bästa chans att skapa konflikt trots de 73 punkter som visar på motsatsen.

    Jag har en annan teori – riksdagspartierna saknar regeringsbildningen.

    Partierna blev under vintern vana vid långa, utdragna förhandlingar som spricker om och om igen. Att försvarsberedningen sprack är bara ett tecken på partiernas längtan till en enklare tid – fyra månader sedan. Det har nu gått så pass lång tid att partierna glömt de kroniska magsår som regeringsbildningen innebar och istället börjat romantisera tiden då hela den politiska debatten handlade om EN ENDA GREJ. Jätteskönt ju? Slippa sätta sig in i komplicerade, jobbiga, tråkiga, “snälla mamma måste jag?”-grejer som exempelvis Sveriges beredskap i ett nytt säkerhetspolitiskt läge.

    Bättre då att återgå till det man kan och känner till – a long, winding and neverending förhandling. En maklig vardagslunk där man turas om att kalla till presskonferens för att meddela att det är dags att ta ansvar för Sverige.

     

    Av: Lovisa Olai

    Foto: Wikimedia Commons/Bengt Nyman

  • ✴︎

    ✴︎

    Nej, SvD – svensk politik har ingenting med Game of Thrones att göra

    Nedräkningen har börjat – snart är Game of Thrones över. Lovisa Olai tar tillfället i akt att häckla de som misslyckats mest med att analysera serien: Svenska Dagbladets ledarredaktion.

    Många har försökt och lika många har misslyckats. Att hitta en ny vinkel för en analys av Game of Thrones går bara inte. Därför har Lovisa Olai istället valt att häckla de som misslyckats mest: Svenska Dagbladets ledarredaktion.

    Mer än hälften av sista säsongen av Game of Thrones har nu gått oss förbi och ungefär lika många personer som sett dessa avsnitt har också analyserat dem. Sååå, här kommer nästa! Nej skoja, jag ska analysera en av få analyser gjorda av ett gäng som knappt sett serien: SvD:s ledarredaktion. Här följer alltså en analys av en analys gjord av politiska skribenter som knappt sett serien men som ändå försöker skohorna in kopplingar till svensk politik.

    Det var i Svenska Dagbladets podd Ledarredaktionen (17/4-2019) – podden där tidningens ledarredaktion varje dag gör tappra försök att analysera dagens händelser med glimten i ögat – som denna krystade analys ägde rum. I detta avsnitt ställdes frågan “Vad har Game of Thrones med svensk politik att göra?”. Ingenting – är svaret på den frågan, Men man kan ju inte låta bli så här följer trots allt en kort analys av deras analys.

    Medverkande:

    • Lydia Wålsten, ledarskribent på SvD och den som leder detta avsnitt.

    • Benjamin Juhlin, någon kille som skrivit en artikel på Timbros tidning Smedjan om att GoT är “en påminnelse om vad marknadsekonomin har befriat oss från”.

    • Karl Sigfrid (förlåt missade vad han jobbar med på grund av detta otroliga namn).

    • Anders Lindberg, politisk chefredaktör på Aftonbladet, det vill säga en JÄVLA KOMMUNIST!

     

    Det hela börjar med att SvD:s Lydia Wålsten erkänner sig enbart ha sett ett par avsnitt av första säsongen. Hennes åsikt? Att det mest var ett ”virrvarr av konstigt sex”. Originell åsikt Lydia, verkligen. Ingen har någonsin yttrat denna åsikt om denna serie någonsin. On point, gumman.

    *

    Efter detta ställs den lika fantastiska som förskräckliga frågan: ”Finns det några kopplingar mellan GoT och svensk politik? Det enda rimliga svaret på denna fråga är ett: “Nej, det finns inga kopplingar mellan en fantasyberättelse med drakar och treögda korpar och Stefan Löfven, hur gärna borgerligheten än vill vill hitta den. “

    Men! Har man ställt upp på att vara med i detta samtal så har man. Benjamin Juhlin säger “Absolut!” och försöker sedan argumentera för det med jämförelser till elprishöjningar medan Karl Sigfrid (kan fortfarande inte släppa detta namn???) svarar “Ja, men kanske inte så mycket till spelet mellan partierna och kanske inte heller så mycket till spelet inom partierna”. Nähä. Nu känner jag mig verkligen övertygad om att den svenska riksdagen bara är dagar från den långa vintern. Anders Lindborg (bless his soul) svarar dock: ”Nej det gör det ju såklart inte” och om det har jag bara en sak att säga: tack. Äntligen “en vuxen i rummet”.

    *

    Lydia Wålsten uttalar namnet Targaryen: “Targariiiien”.

    *

    Som sig bör i ett samtal mellan lite för politikintresseradde personer (tro mig, jag är en av dem) kommer självklart Marx på tal. Marx måste ändå vara för politikskribenter vad Hitler är för kommentarsfält på internet – hur diskussionen än börjar slutar det alltid med att någon skriker “Marx då?!!?!”. Det är ledarsidornas Godwin’s Law och jag vet inte heller om jag förväntade mig något annat.

    *

    För att ytterligare påpeka att hon INTE sett serien säger Lydia Wålsten: “Det är någon som har drakar har jag förstått. Vad handlar det om?”. Jaaaaaaaa, Lydia vi fattar! Du är för fin för att titta på något så banalt som en tv-serie. Det är okej, du måste inte titta på alla tv-serier (även om det kanske skulle underlättat att titta på serien som du ska analysera). Men – jag vill ändå betona att de saker som du lagt så pass mycket vikt vid att du faktiskt minns dem är dessa: drakar och konstigt sex. Jag lämnar dig med det Lydia.

    *

    Så, vad får de ledarredaktionens analys av GoT för betyg?

    1 av 5 EBT.

    Men lyssna för gud skull! Det är underhållning på hög nivå.

     

    Av: Lovisa Olai

  • ✴︎

    ✴︎

    90 000 anledningar att vara kvinna på Stockholms arbetsmarknad

    Stockholms män är skyldiga Stockholms kvinnor 90 000 kronor om året – detta kan du göra med dem.

    Stockholms män är skyldiga Stockholms kvinnor 90 000 kronor om året – detta kan du göra med dem.

    Nyheten på mångas läppar och sociala medier-flöden i veckan har varit Länsstyrelsen Stockholms rapport om löneskillnaderna mellan kvinnor och män i Stockholm. Slutsatsen? De är stora.

    Sedan 2000 har man följt nästan 20 000 stockholmare födda 1985 för att se hur deras liv på arbetsmarknaden utvecklades och det var inte speciellt uppmuntrande läsning. Vill du grotta ner dig i mätpunkter, bakomliggande faktorer och alternativa metoder får du dock vända dig till ett medie som inte tar trams på lika stort allvar. Men – det var en siffra som etsade sig fast lite extra i mitt minne:

    Kvinnorna i studien har i genomsnitt cirka 90 000 kronor lägre årsinkomst än männen. Oavsett saker som utbildningsnivå och socioekonomisk bakgrund.

    90 000 kronor – det är en sjuk summa pengar. En sådan orättvisa kan ju inte politikerna strunta i, eller? 90 000. Varje år, och var och en av oss. Det är ju toppen! För det måste innebära att detta är pengar som vi nu kommer att få tillbaka? Jag förväntar mig i alla fall en retroaktiv insättning av min uteblivna inkomst på kontot inom tre till fem bankdagar.

    Så, nu när vi arbetsföra Stockholmskvinnor kommer att bli väldigt mycket mer välbärgade behöver vi veta vad vi kan göra (läs: köpa) för pengarna. Därför har jag satt ihop lite tips på vad saker som just nu kostar 90 000 kronor:

    • Prinsessans Madeleines outfit på Childhoods 20-årsjubileum.

    • En diamantbeklädd Rolex.

    • En röd liten stuga i Strömsund på exekutiv auktion.

    • En nyskattad Renault Scenic. Finns i Västerås.

    • 5 minuter standup med David Batra på en firmafest.

    • 30 minuter standup med Henrik Schyffert på en firmafest.

    • 5 veckor standup med Ludde Samuelsson på en firmafest.

    Här kan man läsa studien i sin helhet.

    Av: Lovisa Olai

  • ✴︎

    ✴︎ ,

    En drömregering av komiker

    Ukrainas näste president ser ut att bli en komiker. Ludde Samuelsson presenterar redan nu sin svenska drömregering med ståuppkomiker som statsråd.

    Att Ukrainas nästa president ser ut att bli en komiker kan vara ett steg i rätt riktning. Ludde Samuelsson tar tillfället i akt att presentera sin drömregering bestående av svenska ståuppare.

    Enligt ett meme lever vi i tiden då vi “skrattar åt politiker och lyssnar på komiker” illustrerat med en bild på Donald “Trump” Trump och John “Last Week Tonight” Oliver.

    Så låt oss möta tiden: Ukrainas näste president ser ut att bli en komiker. Volodymyr Zelenskyj – känd bland ukrainare för att ha spelat president på teve –  leder nu det riktiga presidentvalet med god marginal inför den andra och avgörande valomgången.

    Det är lätt att döma ut herr Zelenskyj som politiskt oerfaren. Han är ju bara humoristiskt erfaren – det vill säga van att göra det oväntande och överraskande i varje given situation. Att ibland gå över gränsen för att visa på det absurda. Vilket egentligen ger komikerkandidaten ett gyllene läge att både underhålla och reparera Ukraina samtidigt.

    För allt absurt som man kan göra på skoj i Ukraina har den före detta presidenten Viktor Janukovytj redan gjort på riktigt.

    Ni vet han som 2014 besvarade folkets protester mot korruption med skarp ammunition, tömde statskassan och flydde med densamma – jag gissar i en slags silverfärgad väska – i HELIKOPTER till, jajemensan, Vladimir Putin – som en vecka senare beordrade ryska trupper till Krimhalvön – och lät sedermera Swedbank tvätta pengarna.

    Det mest oväntade och överraskande som komikern Volodymyr Zelenskyj skulle kunna göra som president i Ukraina vore att investera i välfärden och sociala skyddsnät.

    “Haha! En president som INTE länsar statskassan för att bygga upp sin egen förmögenhet?? Vilken knäppskalle!”

    Vilken skrattfest det skulle bli på Kievs gator när specialstyrkans vapen inte visar sig vara laddade med skarpa skott utan med färgglada flaggor med texten “PANG!”

    Vi skulle skratta åt politikern för att vi lyssnat på komikern. Memet – inte Kaplan utan den roliga bilden på internet – skulle få rätt.

    Herr talman. Tiden inne för tramsbyxor att inta maktens korridorer. Härmed presenterar jag i så fall Sveriges regering. I den ingår följande statsråd:

    Statsminister: David Batra. För att jag vill se Anna Kinberg Batras ståuppshow Långa tanten i rummet.

    Finansminister: Johanna Nordström. För att hon lyckats lista ut hur man tjänar pengar i ståuppbranschen. Hoppa över stegen rookie, support och headliner och gå direkt till Agenturen ROA.

    Justitieminister: Anton Magnusson. För lång erfarenhet av folkdomstolsväsendet.

    Kulturminister: Mia Skäringer. Om vi ska ha en kulturminister som ägnar sig åt kulturell appropriering känns Skäringers val av arenarockarna Bon Jovi uppfriskande. Jämför Amanda Lind som kulturellt approprierar Promoe.

    Utrikesminister: Evelyn Mok kan engelska.

    Inrikesminister: Hasse Brontén. Tillbringar visserligen all sin vakna tid på en thailändsk golfbana men har varit polis.

    Försvarsminister: Johan Glans. För att visa omvärlden exakt vad vi går för i skarpt läge. Men framförallt för att en gång för alla provocera fram en rysk invasion så vi får den överstökad.

    Utbildningsminister: Thomas Oredsson. Om det inte fanns någon gräns för hur många betygssystem Jan Björklund kunde införa, så är det ingenting i jämförelse med hur många ståuppkurser Oredan kan hålla.

    Jämställdhetsminister: Tänkte först på Emma Knyckare, men blev avbruten av Fredrik Lindström.

    Jordbruksminister: Elinor Svensson. Har aldrig sett någon älska ett husdjur så mycket sedan Eskil Erlandsson tänkte högt om att, på ett kön, stryka på något som för exempelvis en hund doftar eller smakar gott.

    Integrationsminister: Thomas Järvheden, för sin långa erfarenhet av ungdomar i förorten som försvårar arbetet för blåljuspersonal.

    Av: Ludde Samuelsson