Jag har för denna veckans artikels skull valt att göra grundliga efterforskningar. Detta genom att se alla säsonger av Morden i Midsomer.

Visst finns det många ologiska händelser vi irriterar oss på i Morden i Midsomer. Hur det kommer sig att nya inspektör Barnaby i ett avsnitt i säsong 4 kallar sig Daniel och beter sig som en misstänkt och väldigt kåt trädgårdsmästare, varför ingen i hela countyt är orolig över mordantalen (men är väldigt rädda för att zigenare ska förstöra deras perfekta byar), VARFÖR den snyggaste av alla assistenterna är med i minst antal avsnitt… Ja det är tillräckligt för att bli galen. Men det går att förklara, om än klumpigt, med en axelryckning och svaret ”ja men det är så människor är”. 

Något som INTE går att förklara bort lika lätt är respektlösheten för fysikens lagar.

Nog för att när jag tänker sommar så tänker jag på avsaknaden av fysiklektioner, men det är ibland pinsamt tydligt att seriens författare skippade dem även resterande delar av året.

Vissa saker känns förstås helt korrekta och verklighetsbaserade. Om jag någon gång begår mord så blir det nog på någon av de som gjort mig en orätt i förgången tid, och på något helt absurt sätt – som att halshugga dem på minigolfbanan.

Nu ska vi diskutera de morden som absolut inte borde ägt rum. De mord som inte bara är löjliga på ett sånt där “Orlando Bloom spettad av en högaffel (s3a03)”-sätt, utan på grund av att de känns helt och hållet fysiskt omöjliga. Jag tar er tillbaka bara några få säsonger, för att först ta en titt på avsnitt 3 i säsong 17.

En gubbe går runt i ett hus mitt i natten, murder a ‘clock i Midsomer. Han ser en skål i köket och går fram för att titta. Fylld med vatten, ägg och levande ål. Typiskt. Han står alldeles för nära lutad över skålen, och då tar förstås vår mördare chansen att dränka honom. I skålen med vatten, ägg… Och levande ål. 

Låt oss för en stund glömma ålen, glömma äggen. Har du någonsin försökt dränka ett syskon i en barnpool? Det är nästintill omöjligt, så som de flaxar och har sig. Då har du ändå 200 liter vatten till ditt förfogande. Ponera att du istället har en skål, kanske fylld med 3 liter vatten, och att syskonet du försöker dränka inte är ett barn utan en fullvuxen man på 60+. Det känns betydligt svårare, om inte fysiskt omöjligt. Jag tror banne mig att hade han verkligen velat överleva, så hade det räckt med en 4-5 stora klunkar. Tycker man att man är för fin för ål och ägg-soppa till kvällsmat så hade man annars bara kunnat skaka lite på huvudet. Jag hävdar, till skillnad från Barnaby, att det i detta fallet inte rörde sig om mord, utan assisterat självmord. Eller kanske ett klassiskt fall av radikaliserat manusskrivande.

Ahh… avsnitt 7 i säsong 13 bjuder på mer av de där morden genom sabotage som vi älskar så mycket.

Först och främst vill jag uttrycka min upprördhet över hur lätt det är att mörda invånarna i Midsomer, enbart för att när de ser vad som helst giljotin-liknande så är deras första instinkt att stoppa huvudet i det. Det är lika lätt att mörda någon i Midsomer med giljotinliknande föremål som det är att lura en labrador att ta sin medicin genom att linda den i skinka. 

I detta avsnittet har vi automatiska skjutdörrar, alla tvååringars största rädsla, som saboteras. Med hjälp av ett enkelt elskåp, gudalik tajming, och en man som verkligen vill spela offer i avsnittet, så har vi ett perfekt Midsomer-mord som får ingenjörer och byggarbetare över hela världen att skrika av frustration.

Dörrarna fastnar, med bara några decimeter kvar innan stängning. “Skjuttsingen! Det här fixas nog bäst genom att kasta fjärrkontrollen utom räckhåll och klämma huvudet mitt emellan.” Tur att vår mördare visste att offret hade en obefintlig IQ. Nu är det tydligen bara att sätta igång elen igen, så kvävs han till döds. Dörrarna som långsamt stängs har ingen anledning till att vara den starkaste kraften i universum, men det är de – och därmed omöjlig för offret att bryta upp med ren armstyrka. De kommer heller inte från mer än två håll – höger och vänster. Halsen är rund, och luftstrupen sitter bara på ett ställe. Jag har inte själv suttit fast mellan två skjutdörrar (för att det har ingen någonsin), men min instinkt då jag sitter fast i diverse stängsel/stolar etc (som massa människor gör) är i varje fall inte att trycka min luftstrupe mot kanten för att kväva mig själv. Men också – vad i helvete är det för dörrar som är starkare än hela världens tyngd. Näe jag köper det bara inte.

Säsong 8, avsnitt 6. En man spikas fast i gräsmattan, i mitten på vad som har målats till en stor bullseye. Han vaknar av en hink vatten i ansiktet, och börjar förstås genast beordra mördaren att sluta hålla på. Detta för att befästa hans personlighet som “en störig gubbe”, som utgör 57% av countyt Midsomer. Övriga procent är förstås illa behandlade, fogliga fruar (22%), illa behandlade men kaxiga fruar (12%) och snorungar (9%). Mördaren, påhejad av en illa behandlad men kaxig fru, fortsätter “hålla på” genom att ladda en repslungar-katapult med vinflaskor. Dessa slungas sedan iväg några meter, och krossas på gubben – som alltså dör av detta. Jag vet inte om ni har hört den där myten om att “ifall du släpper ett mynt högst upp från Eiffeltornet så dödar det den det träffar längst ner”, men jag tror inte det stämmer. Jag skulle till och med vilja säga att det är svårt att döda någon bara med hjälp av en vinflaska, när den svingas med full muskelkraft. De vinflaskorna, som verkar träffa lite överallt på en yta av ca. tre kvadratmeter, slungas alltså först upp i luften, där de tack vare luftmotstånd (som är ett bevisat fenomen inom.. ni vet.. fysik) saktar ner, för att sedan träffa offret. Ärligt talat, det enda som gör att vi köper detta som ett mord är att de filmar från vinflaskornas perspektiv när de träffar den störiga gubben, som först skriker för sitt liv och sedan blir tyst. Introt rullar igång. Va i helvete. 

Vad är det som hindrar oss från att bojkotta Morden i Midsomer på grund av deras brist på realism? En vältajmad svartnande skärm och DCI Barnabys lugnande röst som försäkrar oss om att ett mord har skett? Jag skulle påstå exakt det, ja. Och såklart det klassiska brittiska tricket att fylla även media med mediokert utseende människor, men med hopp om att en vacker dag får vi njuta av att se Nelson som assistent igen. Tack vare de av er som följer oss på instagram så kan jag ju också avslöja att Nelson självklart är den snyggaste av assistenterna (med 27 röster), men att gamle käre Ben har fångat många grabbars hjärtan (med 19 röster). Tre fjärdedelar av de som svarade Ben var nämligen grabbar, medan samma andel brudar stod för rösterna på snygga snygga Nelson. 

Så fick ni det sagt också, idag har vi lärt oss både statistik och fysik. Och att morden i midsomer på något jävla vis fortfarande är relevant.

Av: Lisa Dahlin

Följ på insta: @lisadahlin

Stötta oss på PATREON: https://www.patreon.com/magasinetnisch

Efter första världskriget välkomnades Australiens krigshjältar tillbaka hem med ett löfte från regeringen om ett lyxigt liv som bonde. Veteranerna, som inte var så bra på att förhandla, godtog detta erbjudande om lite kass jord någonstans på Australiens västkust. Och kanske hade det varit okej. Om det inte vore för den förbaskade emun. Denna långhalsade fågel älskar nämligen vete, som ju var det våra nyblivna bönder skulle livnära sig på att sälja. Plötsligt hänger det ungefär 20 000 emuer på vetefälten i västra Australien.

Klagomål öste in till regeringen, som ju faktiskt hade sagt att de skulle ta hand om de gamla soldaterna. Och regeringen såg en möjlighet att mjölka denna fågelinvasion. Bildligt talat, eftersom Emun inte har juver. Australiens militär skickade iväg några nya, fräscha soldater (som fortfarande hade alla ben kvar) med maskingevär och ett kamerateam, för här skulle det bli splatterfilm som hette duga. Inget skriker propaganda så mycket som att slakta böndernas fiender. Tyvärr då, åter igen eftersom veteranerna var vidrigt dåliga på att förhandla, så fick de stå för kostnaden av ammunitionen som de nya pojk-soldaterna skulle använda. 

Nu till problemet. Emuer är inte som våra andra icke flygkunniga vänner pingvinerna. Emuer är två meter höga, springer i upp till 50 km i timmen, och har ingen känsla för flocktillhörighet. Det som händer när du avfyrar ett vapen in i en grupp av 200 av dessa på ett öppet vetefält i västra Australien, är att du nu har Emuer som springer i 200 olika riktningar. I 50 kilometer i timmen. Det är varje Emu för sig, och på grund av deras små små hjärnor så är det omöjligt att klura ut vilket håll de kommer bestämma sig att springa åt, eftersom detta inte är något de själva vet. 

Militären har placerat sina maskingevär uppe på bilar, för att försöka spreja kulor på de sicksackande superfåglarna. Det går inte kanon. Den största skadan detta gör är då de av olyckshändelse kör över en Emu, som då fastnar i hjulaxeln och saboterar styrförmågan, vilket resulterar i att de river ner en bondes staket. Det är ett hårt slag för regeringen, och ser mer ut som komedi än propaganda. Emun misstänker vi fick någon slags post-mortem hedersmedalj. 

I slutet av kriget har militären tagit livet av någonstans mellan 50-300 fåglar. Av totalt 20 000. De har spenderat mer än 2500 rundor ammunition. Återigen, betalt av veteranerna som aldrig pluggade ekonomi. 

Å ena sidan kan man säga att militären vann, som inte haft några dödsfall. Å andra sidan – vill man ens leva med skammen? 

Emuerna förlöjligade den Australienska militären, vilket får oss att ställa frågan; Varför utnyttjas inte denna superkraft? Är det av etiska skäl, att man liksom atombomber tvekar på att använda sig av något som orsakar en så komplett förstörelse? 

Kan ni tänka er övertaget de allierade hade fått i påföljande krig om de haft emuer? Om de Dagen D släppt 20 000 emuer lösa på stranden i Normandie först? Det enda som stoppade dem var väl att ingen kunde fånga in dem för frakten. Och att om det är någonstans jag inte vill vara, så är det på en båt tillsammans med 20 000 emuer. 

Av: Lisa Dahlin

Följ på insta: @lisadahlin

Källor: Vi ses och slåss om det.

Prenumerera på Magasinet Nisch på Patreon och stötta oss! <3 : https://www.patreon.com/magasinetnisch

Finns det en ära större än den av att få ligga i graven OCH på en av mina “topp tre”-listor? Svaret är förstås nej. Mycket tid och tanke läggs ner på arbetet av att välja ut de absolut bästa, och till skillnad från lekmän som Nobel-juryn eller Svenska Akademien (misogynisterna inte reaggebandet från Landskrona), så måste jag välja mellan ALLA som dött genom alla tider. Döingarna, eller som jag mer officiellt kallar dem,de nominerade, undersöks på flera punkter. I en society där alla har ett så kallat “thigh gap”, så bedöms sexighet istället genom hur väl bevarade deras hår är och efter storleken på spjutet som dödade dem. 

Drottning Elizabeth II

En bubblare! Inte många känner till att Englands drottning är den som inspirerade filmen “Weekend at Bernie’s”. Med hjälp av Prins Philip, som ser mer ut som ett lik än någon annan levande människa, drar man fokuset från hennes stela vinkningar och det mystiska faktum att hon allt för ofta bär hatt. En perfekt tjuvknep för att hålla royalisterna i schack – alla har sedan sent 60-tal vetat att hennes son knappast har någon likeability. Hon ska ha cred för att hon är ett så fräscht lik, men ett lik är hon trots allt. 

Vladimir Lenin

Hm, men vem är mer död? Jo! Vladimir Lenin! Denna månad fyller hans korta lilla kropp 150 år. Grattis! Likt fint vin så blir han bara bättre ju längre han är inkapslad i ett stängt utrymme. Och likt många män så blir han bara fräschare och sexigare när han inte längre pratar. Syftet med de flesta mumifieringarna är att hålla originalvävnaden så intakt som möjligt, med nackdelen att kroppen till slut kommer krympa och så vidare. Detta var förstås inte ett alternativ för Lenin, som redan i livet var nere på 165 cm. Istället byter de ut kroppsdelar och badar kroppen så ofta att han är fräschare än någonsin förr! Det är därför jag alltid har sagt att om man ska ligga med et-.. Va? Ska jag bryta där? Okej vi går vidare.

Pompeii-mannen

En tidigare invånare i den välplanerade antika staden Pompeji, vid foten av Vesuvius, överlevde det primära utbrottet av vulkanen år 79, bara för att sedan få huvudet krossat som en varm m&m. Krossad av en sten direkt efter att ha överlevt ett vulkanutbrott?? Vad är det här, världens roligaste komedi eller??? Nej men hoppas verkligen att han inte hade fru och barn. Faktum är att man faktiskt konstaterat att hans ena ben var infekterat, och att han därför försökte fly scenen som Kevin Spacey i ‘Usual Suspects’. Det vill säga, haltande, långsamt, och ensamt. Fejkade han skadan för komisk effekt? Kanske! Och då har han i sådana fall utfört det roligaste jag har sett inom slapstick comedy – för en publik 2000 år efter hans tid. Detta gör förstås att han hamnar på första plats i min “Topp Tre Lik” -lista. 

Håller du med om listan? Vill du nominera Bockstensmannen? Kommentera eller hör av dig på msn.

Av: Lisa Dahlin

Följ på insta: @lisadahlin

Källor: Källor är häxkonst.