ETT HUMORISTISKT MAGASIN PÅ INTERNET.
EN SLAGS SAJT.

Corona

  • ✴︎

    ✴︎

    Öppet brev från en tidigare (nästan) anti-vaxxer

    Bella Bascom skriver om anti-vaxxers, och erkänner att hon själv doppat tårna i sörjan.

    Det här är andra delen av artikelserien “Det fria livet” där vi tar en titt på fria livsstilar.

    Äntligen börjar samhället öppna upp allt mer! Många har fått vaccin och Tegnell ler med hela ansiktet. Samtidigt som pandemin börjar gå åt rätt håll så har mitt hat dansat upp till ytan likt en vit mdma-tjej i haremsbyxor på skogsrave. Anti-vaxxers eller som de kallar sig: forskare, vetenskapsmän, filosofer och “smartare än dig ditt jävla får”.

    Vem visste att man kunde bli immunolog av att kika på YouTube och antisemitiska webbsidor? Det är en otrolig tid vi lever i när man har så mycket kunskap lättillgängligt vid sina fingrar. Så jävla fett att leva på 2020-talet. Men för en anti-vaxxer är det lite av en “blessing and a curse” att leva idag, eftersom att dessa upplysta personer önskar att leva som på 1800-talet. Då drack man lite stark saft om man hade en ansiktstumör eller käkade en bit mumsig moderskaka för att inte åldras så rackarns snabbt. Man tog inte heller nåt nedrans vaccin då. För att det fanns inga. De använde också ord som rackarns och nedrans vilket ju är supercharmigt. 

    Det har varit så spännande att följa alla anti-vaxxers, jagmenarskeptiker, nu när covid-vaccinen har kommit. Innan var det mycket “Varför har det inte kommit ett vaccin än?! Det är såklart för att de vill att vi ska dö!” Så kom vaccinen tillslut och det gick bara en kort stund innan det blev “De vill injicera Bill Gates i min arm och de vill att jag ska ha jävligt bra internetuppkoppling, men jag vill ha modem för de ska fan inte övervaka mig!” 

    Jag önskar bara att de fattade att det lever över 7,88 miljarder människor i världen och att Billy verkligen skiter fullständigt i ditt medelklassiga liv. Han är upptagen med att leva singellivet och spela golf med Jeff Bezos.

    En 20-årig SKÄPTIKÄR.

    Jag ska vara ärlig och säga att jag faktiskt har varit lite av en anti-vaxxer när jag var yngre och nybliven mamma. Jag tänkte att mässling och polio inte är så farligt och det FINNS JU INTE LÄNGRE. Tillslut kom jag på den briljanta tanken att det kanske har med vaccinerna att göra. Plus att jag verkade ha glömt att jag fick alla de vaccinen som barn. (Min odiagnostiserade ADHD har förmodligen ingen koppling.)

    Sen tänkte jag att det vore jävligt pinsamt om min bebis fick mässling och dödade en bebis. Men jag vet att alla inte är lika empatiskt intelligenta och ödmjuka som mig själv. För att det är nåt med att, ja, allt handlar inte om dig, gumman. Du är verkligen inte anledningen till att man tar fram vaccin, det är för exakt alla andras skull. Ingen bryr sig om dig och din friska bebis. Det är dig man snackar om när man pratar om “natural selection”, sweetie. 

    Jag är förhoppningsvis färdigvaccinerad för covid och har antikroppar sen tidigare, så jag är i princip odödlig. Jag tog vaccinet för att jag tror på vetenskap istället för nån snubbe som blivit av med sin läkarlicens och sitter på YouTube framför hans hemgjorda green screen. Framförallt tog jag det för att jag är otroligt småaktig och ville visa alla SKÄPTIKÄR att jag har vaccinerat mig. 

    Kanske lever det kvar pyttelite anti-vaxxer i mig. Jag har försökt kommunicera med Bill Gates genom min arm för att vem vet, jag kanske är hans typ? Och mama needs to pay these bills! (pun intended)

    Så, alla anti-vaxxers kan ni snälla göra alla andra en tjänst och flytta till en ö där ni kan bo utan läkarvård så får vi kanske någon ordning på natural selection och naturen kan börja läka på riktigt, för erat jag-tänk hjälper verkligen ingen. Och kan ni absolut sluta dela “information” på Facebook för ingen, inte ens din mamma bryr sig. Ni påminner om en sekt som går från dörr till dörr och försöker få alla jävla “får” att förstå sanningen. Men den enda sanningen här är att du är dum i huvet.

    Text: Bella Bascom
    Bild: Kathryn LeRoux, säkert min pappa och STATEN SOM ÖVERVAKAR OSS

  • ✴︎

    ✴︎

    Konsten att fly en pandemi

    Nils Bernhardsson berättar om sin långa färd till Tyskland, mitt under pågående pandemi.

    Väskorna är packade, den stora lila resväskan väger som halva mig. Den har ett stort klistermärke som gör reklam för ”Laguna Beach Surf Shop – California” som om jag varit där. Den där resväskan har varit överallt, några weekends i Berlin, tre chartervändor till Grekland, ett halvår i Prag men aldrig ens i närheten av Laguna Beach – California. Varken jag eller väskan. Men visst fan ser jag berest och cool ut varje gång jag släpar den mot något billigt inrikesflyg på Arlanda. Men den här gången ska jag inte flyga, imorgon går tåget söderut, först ett snabbt byte i Lund för vidare resa med Öresundståget till Köpenhamn och efter det Hamburg. Den sista lilla biten går vidare mot slutstationen Münster.

    “Vad fan är ens Münster?” tänker ni. Tänk er Malmö fast utan den socialdemokratiska fetischen för folkhemsbygge. En stad från medeltiden med massor av historia tills några jänkare i bombflygplan tappade bort sig 1944 och jämnade fel stad med marken. Det ska tydligen vara uppbyggt till sin forna glans, men vad vet jag.

    Under en inte särskilt Corona-säker öl på Nytorget med min fantastiska ex-flickvän berättade jag om mina planer. Efter min utläggning om varför det är en bra idé att under brinnande pandemi lämna allt som är tryggt för nya möjligheter kom hennes i vanlig ordning helt oförblommerade insikt.
    ”Är du säker på att du inte bara flyr från något?” Självklart flyr jag från något. Samma som alla andra försökt fly från hela året. Panik, depression och noll spänn på kontot. 

    Som många av er andra har jag gått sysslolös ett tag. Ett bra tag. Inga charterresor till Grekland, inga weekends i Berlin. Sommaren 2020 bestod av ljummen öl och jazztobak i olika parker och ett frenetiskt dejtande. Men nu det nya takter och nya dejter, denna gång med tyska kvinnor.

    Jag dejtade en tysk tjej en gång. Förvirringen var stor när jag fick en utskällning för att tåget var tio minuter sent. Tyska tåg är inte sena, tydligen inte tyska killar heller. Och nej, det blev inget mer med det som du kanske förstår. 

    På Köpenhamns centralstation är det kallt och blåsigt, lägg sen till det konstanta hotet av att bli nedbajsad av någon duva så är det på det hela en riktig skräpstation. På stationsgolvet går det runt små korpulenta människor med ett 7/11-utbud på en hylla hängandes om halsen ner över magen, vilket nog är det mest förnedrande/danska fenomenet någonsin. 

    På tåget från Köpenhamn satt jag tillsammans med en tysk tjackig tant mitt i diesellokets relativa tystnad. Hon såg ut att vara rädd för allt, men hon åt två burkar konserverad korv och en halv påse solrosfrön med plirande ögon som en hungrig gatuhund. Frågan är om det sa mest om henne eller om stället vi var på väg till. 

    Framme mitt i natten i den främmande medeltidsstaden, 1200 kilometer hemifrån och 14 timmar senare. Två veckors karantän. Vi får se hur det går. Shoutout till Flaschenpost (Flaskpost) som levererar mat och sprit till dörren, ni är mitt allt.
    Nu är det dags att uppleva Münster från ett fünster.

    Text: Nils Bernhardsson
    Bild: Nils Bernhardsson

    Vill du också få chansen att skriva för Nisch? Missa inte det här!

  • ✴︎

    ✴︎

    Corona göder den svenska självgodheten

    Sveriges hantering av Coronakrisen skiljer sig totalt från resten av världens. Varför känns det ändå som att som att vi är bäst?

    Varför känns det alltid som att Sverige är bäst? Det finns inte ett besked från varken regeringen eller folkhälsomyndigheten de senaste tre veckorna som inte infäst mig med känslan av att “just det här beslutet var helt rätt i det här läget.”

    Jag är inte ensam. Statsminister Stefan Löfvéns förtroendesiffror antar en stigning som Stockholmsbörsen bara kan våtsexdrömma om, för att inte tala om statsepidemiolog – och troligen nästa års Jerringpristagare samt Let’s Dance-vinnare – Anders Tegnell som inte lämnar en presskonferens utan en hög beundrarbrev.

    Trots att svenska statens hantering av Coronasmittan sticker ut från omvärlden pekar opinionsundersökningarna på att vi tror att våra myndigheter besitter en unik förmåga att förstå situationen. Desto mindre förtroende verkar vi ha för utlandet.

    “Vad sa du, Danmark? Stänga skolorna? Såg inte du Aktuellt igår? Skolstängning icke aktuell, sa Anders Tegnell.”

    Utegångsförbud i Spanien? Men hallå? Har du någonsin sett en spanjor inomhus någon gång? Nej, tänkte väl det, compadre!”

    “Dubblad dödssiffra i USA på tre dagar? Ja men vad TRODDE ni skulle hända utan allemansrätten?!”

    “HAHA BORIS JOHNSON HAR FÅTT CORONA!!”

    “Coronaviruset har försatt Sverige i ett undantagstillstånd i bemärkelsen att göra undantag från Jantelagen.”

    Att se omvärlden hantera pandemin är som att titta på Lyxfällan. Man tittar och känner sig smart – “tur att inte våra myndigheter är SÅ dumma i huvudet i alla fall”. Det verkar som att Coronaviruset har försatt Sverige i ett undantagstillstånd i bemärkelsen att göra undantag från Jantelagen. Och det är inte bara mitt hjärta som börjat galoppera för fosterlandet.

    För det första deklarerade Stefan Löfven i sitt tal till nationen att han är “stolt över att vara Sveriges statsminister” – han som annars bara ser ut att vara missnöjd med att han inte är finsk.

    Forskaren Emma Frans postar videor på Instagram där hon intervjuas CNN och berättar för sina följare hur hon var “tvungen att förklara den svenska strategin igen”. I normala fall skulle vi kanske kalla det lite väl självgott, men i undantagstillstånd förstår ju både du och jag vilket ok det måste vara att bära för en framstående forskare i ett av planetens mest välfungerande länder att gång på gång uppvaktas av den inkompetenta omvärlden för sin överlägsenhet. 

    Emma Frans är trött på att vara ett geni. Foto: Instagram/@emma_frans

    Om vi föreställer oss att alla världens länder utgör ett lag i rullstolsbasket så är Sverige Kronprinsessan Victoria. I normala fall sätter sig Victoria i en rullstol och spelar med. Kanske vinglar hon till lite och säger “oj vad svårt det var”, passar till någon som inte får bollen så ofta (Bulgarien) och låter hen göra mål. Delar ut high fives och bjuder på selfies, gemyt och gemenskap. Men nu råder undantagstillstånd. Nu gäller det att vinna. Och då vet Victoria precis vad hon ska göra. Och det är inget som står att finna i regelboken för rullstolsbasket. Upp och hoppa! Ha ben! Bollen högt över huvudet! Vält Bulgarien! Fuck Jante och heja Sverige! 

    När andra länder inför allt hårdare restriktioner för sina medborgare lättar Sverige på sin grundligaste grundlag. Något säger mig att det är helt rätt beslut i det här läget.

    Text: Ludde Samuelsson
    Följ på Instagram: @luddesamuelson

     

  • ✴︎

    ✴︎

    En text som absolut inte handlar om Corona.

    Lisa hade apokalypstankar innan det var coolt. Redan 2016 hade hon preppat klart allt som behövdes – trodde hon.

    Jag vet att jag som huvudskribent under den vetenskapliga kategorin på Magasinet Nisch förväntas ta upp vissa rådande ämnen. Men jag vägrar, jag bara vägrar skriva om Corona. Som tidigare apokalypsfantast så kan jag ju säga att Corona, covid-19, bara har gjort mig besviken.

    Drömmen var att ha på sig en beige sarong och skidglasögon. Att bli den nästa Mad Max, eller kanske Wall-E. En protagonist i en värld där man får samla på krims-krams och dricka sitt eget kiss. Som sagt, drömmen.

    Jag trodde inte att apokalypsen skulle utspelas i ett samhälle där det fortfarande var tabu att inte använda toapapper. Apokalypsen skulle vara en tid för att kasta deodoranten, fläta sitt otvättade hår, och gå ut och döda ett vildsvin till middag. Det visade sig också att byteshandel inte alls är lika populärt som jag hade förutsett. Häromdagen vägrade min granne rakt ut ge mig mat i utbyte mot att jag skulle erbjuda dem en femtedel av mitt byte när jakt blev den nya city-gross.

    Allt är inte bara Coronas fel. Jag har väl inte heller varit något föredöme som ”prepper”. Jag skäms för att säga att när jag öppnade mitt överlevnadskit förra veckan så var det mesta – som till exempel Bullens Varm Korv – utgånget. Mycket av mitt lager har inte uppdaterats sedan jag var 16 nämligen. Andra saker i mitt överlevnadskit, som min fickkniv och min kofot, har jag inte ens fått användning för. Istället för att knäcka zombieskallar har kofoten den senaste veckan fått agera otroligt smärtsamt skohorn. Det är ju ovärdigt. Del ett av min apokalypsplan var egentligen att hitta en jakthandel och/eller polisstation för att uppdatera min vapenarsenal. Men icke. Regelverket är fortfarande detsamma, om inte MER restriktivt. Nu sitter jag socialt distanserad på golvet i lägenheten med en hög stenhårda Jenka-tuggummin i knät.  

     

    Min värdelösa förmåga att förutspå framtidens apokalyps syns väl i detta inlägg från min zombieblogg, som jag hade när blogg fortfarande var coolt (men tyvärr när zombies ännu inte var coolt). 

    Ännu en dålig spaning från mitt förflutna! Det har i och med corona-viruset blivit tydligt att de som hanterar denna krisen bäst inte är de som kan springa snabbast och längst. Nej, det är just de som trivs bra med att sitta hemma i öppen skjorta, röka, och ta det lite lugnt som är kungar i denna nya samhällsordning. Vi andra som är vana vid att vara ute och springa, öva på att använda armborst och hugga ved för att överleva natten, klättrar istället på väggarna. Vid ett tillfälle funderade jag på att ta mig ut i skogen ändå, låtsas som att det behövs, men blev så totalt shamead av diverse internet-personligheter att jag inte vågat gå utanför dörren sedan dess.

    Och det var väl egentligen den katastrofen jag minst förutsåg – användandet av sociala medier. Ingen zombiefilm har förberett mig för den otroliga påfrestning det är att behöva uppleva allt det gnäll och uppläxande om vad som händer i världen på grund av folks utökade tid på internet. Skulle det verkligen skada någon om vi i alla fall under några veckor stängde av all el i världen? Jag tror snarare det skulle rädda liv. Ser jag en enda artikel till om Corona, som inte handlar om att de drabbade börjat tugga fradga och nafsa, så blir jag bananas. Hoppas ni slipper detta olidliga tjat om covid-19, så ses vi ute på prärien när skiten blir seriös!

     

    Av: Lisa Dahlin

    Följ på insta: @lisadahlin

    Källor: Hannalicious och andra välinformerade individer, min zombieblogg