Försvarsberedningen

  • ✴︎

    ✴︎

    5 Tips för en Lyckad Beredskapsfilm

    Starka krigshistorier har alltid fascinerat, det här handlar inte om de historierna.

    Bered er på den svenska krigsfilmen!

     Senast Sverige låg i krig räknades fortfarande Stolthet och Fördom som en boknyhet. Det har med andra ord gått några år och det gör att vi svenskar inte riktigt vet hur vi ska uppföra oss när kriget rasar i vår omvärld. Vi har därför (som vanligt) gjort bort oss. Vi bunkrar toapapper som om det vore våren 2020 och vi stämmer upp i Hasse Anderssons gamla dänga: Får man ta hunden med sig in i skyddsrummet? 

    Men ha förtröstan! Jag tror nämligen att det blivit dags att göra en revival av den absolut bästa filmgenre som finns: Svenska beredskapsfilmer och Militärfarser! Så Dunkirk (2019), Saving Private Ryan (1997) och Apocalypse Now (1979) släng er i väggen för nu ska vi prata om filmer så som Landstormens lilla argbigga (1944), Kronans käcka gossar (1940) och 91:an Karlsson – ”Hela Sveriges lilla beväringsman” (1946). 

    Här kommer några tips för att skapa en lyckad beredskapskomedi: 

    Nummer 1: Skit i storyn! 

    När du ska göra en beredskapsfilm behöver du inte lägga många minuter på storyn. Det är bara att pressa in så många stereotyper som möjligt, så som en stroppig major, en lat löjtnant, en soldat som är söderkis, en raffig piga och en blyg officer. Kasta in de allapå en bondgård som blivit omgjord till logement och slänga in dem i olika ”knasiga” situationer. Kanske har en manick försvunnit, eller hör och häpna kanske ska ett gäng tjejer testa att skjuta med gevär. Ni hör, det skriver sig själv! 

    Kolla så knasigt det blir när brudar har gevär! Från Landstormen lilla argbigga (1944)

    Nummer 2: Alla ska med! 

    Hur många karaktärer går det att få in på 90 minuter? Vad du än svarade så är siffran för låg för en beredskapsfilm! Glöm inte att alla roliga snubbar och tjejer i hela nöjessverige ska med. Filmen får gärna innehålla en karaktär som är med i gänget i några få scener för att sedan försvinna spårlöst från filmen utan att någon annan karaktär uppmärksammar det. 

    Thor Modée, Elof Ahrle och Carl Hagman: 30-talets version av Specialisterna. Från 65, 66 och jag (1936).

    Nummer 3: Motsatser är det roligaste som finns!  

    Det gäller att krama ut humor i varenda scen, och hur gör man det? Jo man jobbar med motsatser! Tänk så knasigt om en soldat som är jättelång och en soldat som är jättekort får på sig varandras byxor! Och tänk om en annan soldat är jättekaxig och den andra är superblyg och så råkar de bli förväxlade av den sexiga pigan bahahah!!! Obs! Ju färre karaktärsdrag du ger din karaktär desto mer sådan här rolig comedy kan du skapa! 

    En liten soldat som hänger på ryggen på en tjock soldat = Comedy Gold! Från Landstormens lilla Lotta (1939)

    Nummer 4: Oerhört knullig stämning!

    Om du tycker det är sexig stämning i Paradise Hotel har du aldrig sett en beredskapsfilm! Här vill alla ligga med varandra hela tiden, oavsett militär grad så blir alla förförda av sexiga pigor och söta lottor. Varannan scen går ut på att någon flörtar med någon eller att någon missförstår någon annans inviter. Det är obligatoriskt med en scen där minst två karaktärer får ihop det i en höstack eller på en höskulle. 

    Ju fler i höstacken, desto bättre! Från Landstormens lilla Lotta (1939)

    Och den absolut viktigaste regeln för att lyckas med en beredskapsfilm…

    Nummer 5: Ha ABSOLUT inga krigsscener! 

    Tänkte du ha med en scen som skildrar kriget? Är du galen!? Vad tror du det här är egentligen? En krigsfilm? Nä, kriget som rasar utanför dörren vill vi inte tänka på. Stryk därför alla scener som utspelar sig i skyttegravar och där bomber sprängs och släng istället in en scen där den sexiga pigan lurar en soldat att ta disken när hon går på dejt med en annan soldat eller en scen där en major blir upphissad i en flaggstång!

    Queen som får en dejt att ta disken när hon går på dejt med en annan! Från Landstormens lilla argbigga (1944)


     

    Text: Erika Andersson

    Bild: Svensk Filmdatabas

    För mer skojigheter om gamla svenska filmer: Instagramkontot BortomBergman

    För övrigt trams: Twitter: Ikaisweird/Instagram: Tanttorup 

     
    Glöm inte att stödja Magasinet Nisch på Patreon!

  • ✴︎

    ✴︎

    Var redo att slå på dövörat – försvaret planerar för fler lumparhistorier

    Försvaret planerar att dubbla antalet rekryter och i förlängningen antalet lumparhistorier. Gästskribenten Arvid Brandström spår en olidlig framtid.

    Den allmänna värnplikten är tillbaka och under våren presenterade försvarsberedningen sin plan på att dubbla antalet rekryter – och på sikt antalet olidliga lumparhistorier.

    Jag skulle kunna skriva spaltmeter om min egen relation till lumpen. Om min koleriske fänrik som sa att hans uppdrag var att lära oss ”skjuta skägg i Afghanistan”, om hur han kallade mig för antingen ”penntrollet” eller ”Björn Borg, på grund av mitt långa hår.

    Samma hår som enligt samma fänrik skulle få mig att spy i skyddsmasken när vi kom i kontakt med gas. Håret skulle nämligen göra att masken inte höll tätt. Men det blir inga spaltmeter. Jag stannar här. Det är för din skull.

    Jag vet nämligen hur otroligt plågsamt det är att lyssna på andras lumparhistorier, jag har lyssnat på tusentals. Har velat berätta tusentals gånger. Dynamiken är alltid densamma. Alla som gjort lumpen vill prata, ingen vill lyssna. 

    Alla har också genomfört den tuffaste utbildningen. Oavsett vad man har gjort. Det året och den platsen som värnplikten ägde rum var det historiskt kallt, regnigt, blåsigt. I princip alla som gjort lumpen har varit millimeter ifrån att förfrysa både öron och tår, sekunder ifrån att duka under. Till skillnad från alla andra, som mest käkat bullar och rökt cigaretter på soldatkaféet. 

    För ett par veckor sedan intervjuade jag soldaten Anna Hansson. Med bara ett par veckor kvar av sin utbildning bad jag henne summera de bästa delarna. En punkt var att hon gjort något som binder samman generationer. Hennes farfar hade gjort lumpen, hennes morfar också. Likaså hennes pappa. Plötsligt hade hon en tydlig gemensam nämnare med de äldre männen i släkten. Något att prata om. 

    Hennes ord drabbade mig med förskräckelse. Tidigare har jag tänkt att jag tillhör ett utdöende släkte – lumparna. Och att jag gjort mitt yttersta för att låta traditionen om lumparhistorier grävas ner i kall jord. Okej då, jag ska inte säga för mycket. De gånger folk har frågat något om mitt år i gröna kläder, har jag sällan lyckats skona de från skavsår i öronen. Men, det som slog mig när jag pratade med Tyra var att det på ett flertal regementen i landet, just nu, ges syre åt denna tradition. 

    Om några år räknar försvaret med att nästan tio procent av varje årskull ska göra sin värnplikt. 8000 personer per år. Alla de kommer att mucka med sina batterier fulla av historier, som de tycker är på tok för bra för att hålla inom sig. I kombination med våra möjligheter att publicera oss viralt idag, gav mig tanken sura uppstötningar. Jag började yra om att flytta till Costa Rica, som kanske är det enda landet i världen utan militär. 

    Samtidigt fylldes jag av en förtjusning. Tänk om det helt enkelt skulle innebära att fler frågar mig om min fänrik. Eller om jag verkligen kräktes i skyddsmasken. Det skulle jag i så fall vara omåttligt road av att prata om.  

    Text: Arvid Brandström

    Arvid Brandström är utbildad journalist från Skurups folkhögskola och arbetar nu på Helsingborgs Dagblad och Sydsvenskan.

  • ✴︎

    ✴︎

    Saknar partierna regeringsbildningen???

    Det har nu gått lika lång tid sedan januariöverenskommelsen som det tog att komma fram till januariöverenskommelsen. Har partierna börjat sakna regeringsbildningen? Definitivt.

    Det har nu gått lika lång tid sedan januariöverenskommelsen som det tog att komma fram till januariöverenskommelsen. Har partierna börjat sakna regeringsbildningen? Definitivt.

    De senaste veckornas snackis har nog ändå varit upplösningen av försvarsberedningen. Trots att grisar flög när kommunister (Sjöstedt) och fascister (Åkesson) skakade hand var det något så torrt som en bred och långsiktig överenskommelse som alla pratade om.

    (ja okej ALLA kanske inte pratade om det men vi var ett par stycken och det var superhärligt och häng på nu för poängens skull kom igen)

    Många analytiker har spekulerat i varför försvarsberedningen föll. Vi var en vecka från att ha försvarspolitiken för hela 2020-talet utstakad – och så kollapsade allt. Varför?

    Många tror att C och L tog tillfället i akt att visa att de minsann inte är sossarnas gullgossar. ”Vi är visst borgare!!! Kolla vad vi kan göra?!! Alliansen lever!”. Eftersom alla (utom V och SD) tycker lite samma sak numera tog Annie och Janne helt enkelt första bästa chans att skapa konflikt trots de 73 punkter som visar på motsatsen.

    Jag har en annan teori – riksdagspartierna saknar regeringsbildningen.

    Partierna blev under vintern vana vid långa, utdragna förhandlingar som spricker om och om igen. Att försvarsberedningen sprack är bara ett tecken på partiernas längtan till en enklare tid – fyra månader sedan. Det har nu gått så pass lång tid att partierna glömt de kroniska magsår som regeringsbildningen innebar och istället börjat romantisera tiden då hela den politiska debatten handlade om EN ENDA GREJ. Jätteskönt ju? Slippa sätta sig in i komplicerade, jobbiga, tråkiga, “snälla mamma måste jag?”-grejer som exempelvis Sveriges beredskap i ett nytt säkerhetspolitiskt läge.

    Bättre då att återgå till det man kan och känner till – a long, winding and neverending förhandling. En maklig vardagslunk där man turas om att kalla till presskonferens för att meddela att det är dags att ta ansvar för Sverige.

     

    Av: Lovisa Olai

    Foto: Wikimedia Commons/Bengt Nyman