Självaste Påven har nyligen uttalat sig om hur människor som egentligen är ämnade att skaffa barn istället skaffar hund, vilket enligt honom (och därmed även Gud) avhumaniserar människor. Jag tänker egentligen att det är att kasta sten i glashus samt undrar traditionsenligt varför han blir sådär besviken på lite färre barn i samhället, men äsch! Vi gör som vanligt när det gäller katolska kyrkan – vi släpper det.
Efter att alla i hela världen skaffat hund har många hört av sig och efterfrågat fördomsprofiler relaterade till olika hundraser. Det första man bör fråga sig är varför någon skaffat hund över huvud taget, och varför inte en annan hobby kunnat fylla tomrummet. Kombinationen av tristess och bristen på umgänge är oftast svaret på denna fråga, där den nya frågan bör vara varför ingen vill umgås med personen i fråga. Kanske kan några av fördomsprofilerna nedan hjälp oss att reda ut detta. Här kommer en guide till dig som funderar på att skaffa vänner eller partner med hund och vill veta vilka hundägare du ska undvika baserat på ras (OBS! hundras).
Sankt Bernhard
Ägaren har en komplicerad relation med sin pappa (eller så heter ägarens pappa Melker). Ägaren vågar därför inte släppa någon nära, men vill gärna ha någon med ett framavlat storkukslugn med sig vart hen än går. Ägarens väska är full av pepparspray, och det viktigaste på nyckel knippan är överfallslarmet. Det näst viktigaste är nyckeln till föräldrahemmet. Ägaren har gått många kurser i livräddning med hunden, mest för att ha ett sätt att rädda sig själv. Ägaren bantar också ständigt i hopp om att en dag kunna rida runt på hunden, som ägaren (även om hen inte skulle berätta det för någon) är lite attraherad av.
Chihuahua
Ägaren vet inte hur man stavar till Chihuahua, men skriver ju aldrig något, så gör det ingenting. Jämfört med en Chihuahua är ägaren inte alls så hjälplös. Allt är relativt.. Ägaren har ett öga för smink, i bemärkelse att hen gärna sminkar dina ögon.
Jack Russel
Ägarens vänner brukar säga att hen är ”snackig”. Själv säger ägaren (bland väldigt mycket annat) att:
-
”Tur att jag har hund med tanke på hur mycket du gillar att fika. Ja precis. Året runt ja! Espresso house är bäst, för där är kladdkakan sådär lagom kladdig. Den får inte va torr. Det är för tradigt.”
-
”Det är ju direkt löjligt att folk kan va rädda för en så liten hund. Att ha en sån go hund kopplad är ju som att sätta snattare i fängelse. Det är den enda rimliga jämförelsen, eller hur? ja, jag vet.”
-
”Min hund har så mycket personlighet! Att den verkligen förstår mig! En gång när jag kom hem och var ledsen så tittade den på mig. Den måste ha förstått. Ja, jag vet att jag berättat det tidigare men det är ju fantastiskt.”
Kamphund
Jag vågar inte uttala mig, och bara det är en målande beskrivning.
Pudel
Ägaren har alltid önskat sig naturligt lockigt hår. Ägaren besöker därför hårfrisörskan cirka var tredje vecka för att lägga upp håret. Ägaren skulle kunna lägga det själv, men att tanken på att någon skulle få se hen i papiljotter är förödmjukande, om ens bara i teorin. Inte ens ägarens tunga, gammelrosa sammetsgardiner kan skapa tillräckligt insynsskydd för en sådan aktion. Ägaren har nyligen försäkrat sina smycken och sina tavlor. Man vet ju aldrig, så klåfingriga människor det finns nu för tiden. Folk som äter pommes och sen klappar pudeln utan att tvätta händerna är det äckligaste ägaren vet. Pudeln och alla andra ska gå fot och veta sin plats. Annars kan det gå hål på ägarens nylonstrumpor, och det är det näst äckligaste.
Golden retriever
Ägaren har tyvärr ingen personlighet.
Labrador
Tyvärr inte här heller.
Samojed
Ägaren behöver verkligen nya tinderbilder och dennas uppenbarelse lämnar enligt tidigare romantiska erövringar “mer att önska”. Båda ägarens föräldrar hjälper till med att gå ut med hunden, borsta hunden, dressera hunden och det viktigaste av allt – fotodokumentera när ägaren låtsas vara delaktig i dessa aktiviteter. Lyckligtvis fungerar planen (även undertecknad skribent kan erkänna att hon haft överseende för en och annan spegelselfie i bar överkropp om ett djur plötsligt uppenbarat sig). Därmed kan ägarens mamma hjälpa till att ta bort de vita hundhåren från den gråa soffa med kuddar mönstrade med den amerikanska flaggan varje gång en ny tjej ska komma hem till ägaren för att “se på film”. Ägaren väljer endast filmer som handlingsmässigt innehåller minst hunddöd, så att ägaren kan berätta att det är ”jobbigt bara att tänka på det”.
Grävande journalistik: Elvira Gullis Gullberg
Antal ben som hittades under grävning: 0,5
Sociala medier: gullisgullberg
Antal gånger jag blev kissad på under spaningarna: 2 gånger (varav en gång var av en hund)
Källa: stadsparken i alla städer
Bild: min hund