Relativt den grå hösten, den gråare vintern och den ständiga besvikelsen svensk ”sommar” så kan våren lätt framstå som en enligt källa ”riktigt behaglig episod”. Vanliga skrik byts ut mot så kallade ”vårskrik” som indikerar att nu finns det möjlighet att tillfälligt maskera din panikångest i en snygg vårjacka. 

Att hänga undan vinterjackan har kommit att symbolisera hur lätt man kan känna sig om axlarna när denna tyngd tas av. Ett ok som byts mot ett ”OK” (med tanke på att alla dunjackor ofta består av i genomsnitt sju kanadagäss så är det en riktigt rimlig metafor). Våren är här och då säger vi ”no” till gäss* och plockar fram vårjackan.

Vårjackan – åh, vårjackan – likställs med lätthet och barfotadans och spirande ljusgröna knoppar. Den tål varken vatten, vind eller något annat svenskt väder, men samma minut kalendervåren infaller får den ändå ta dunjackans plats på galgen. Galghumor, eftersom den meteorologiska våren minst sagt låter sig väntas på. Och nu börjar den. Nu börjar kampen för lätthet och fåfänga. 

Vårens första dag
Dag ett i vårjacka. Vinterjackan med all sitt dun ligger nu nerpressad i en kartong på vinden. Ett säkert skydd mot fågelinfluensan samtidigt som du helt ovetande är ett steg närmare säsongsinfluensan. Du är nöjd. Utanför ditt fönster syns den bleka vårsolen. Du tar bilder på nyutslagna vintergäck och delar i alla dina sociala mediekanaler med texter som ”vårvindar friska” eller ”släpp fångerne, loss det är vår!” eller ett citat från en dikt av Karin Boye, som det litterära geni du är. Våren inspirerar dig helt enkelt, förklarar du för alla som inte frågar.

Vårens andra dag
Dag två i vårjacka. Ösregn och snålblåst. Du funderar på varför det kallas snålblåst när det verkligen inte är snålt med blåst. Du har snuva och känner dig snuvad på våren. Du försöker muntra upp dig med att du åtminstone har en stilig vårjacka, men du hör knappt dina egna tankar eftersom vinden viner i dina öron. 

Vårens tredje dag
Dag tre i vårjacka. Du upptäcker till din fasa att du använt Karin Boyes dikt ”ja visst gör det ont” som caption till dina bilder på vårblommor tre vårar i rad. Du försöker genast radera bilden men dina fingrar är stelfrusna och du råkar istället gilla en jättegammal bild på din före detta partners nya förmåga, samt skicka en gråtskratt-emoji till en vagt bekant. 

Vårens fjärde dag
Armbandsurets visare att frusit fast. Snödroppar, vintergäck, krokus och du är utslagna. Du försöker tina upp din nattfrostiga lekamen med långa varma duschar. Meteorologerna pratar om rysskyla och du blir iskall utvändigt, men desto kallare invändigt eftersom du tänker på den kommande elräkningen. Du finner tröst i att du är så blek att du i alla fall sett rik ut om det varit 1700-tal. Du kan inte riktigt förklara för omgivningen hur det tröstar dig.

Vårens femte dag
Du läser i din journal att det är dag fem i vårjacka. Om hjärnan vanligtvis har konsistensen av smör hade din hjärna nu varit omöjlig att bre på en macka. Du tänker nöjt att nu behöver du aldrig mer slå i din lilltå igen. Och inte någon annan tå heller. Dina förfrysta och nu amputerade tår har du sparat i en glasburk som står på ditt nattduksbord. Bredvid tåburken står några slokande vintergäck i en vas. Dina vårkänslor spirar ikapp med blommorna. Du må har fällt några tår, men inte några tårar, tänker du medan du slokörat haltar upp på vinden för att hämta tillbaka dunjackan.

*se: engelska språket

Text: Gullis Gullberg
Bild: Modefotografen Henke Håkansson
Insta: @gullisgullberg
Twitter: Gullisgullberg (har inga följare men postar ändå ibland)