Att Ukrainas nästa president ser ut att bli en komiker kan vara ett steg i rätt riktning. Ludde Samuelsson tar tillfället i akt att presentera sin drömregering bestående av svenska ståuppare.

Enligt ett meme lever vi i tiden då vi “skrattar åt politiker och lyssnar på komiker” illustrerat med en bild på Donald “Trump” Trump och John “Last Week Tonight” Oliver.

Så låt oss möta tiden: Ukrainas näste president ser ut att bli en komiker. Volodymyr Zelenskyj – känd bland ukrainare för att ha spelat president på teve –  leder nu det riktiga presidentvalet med god marginal inför den andra och avgörande valomgången.

Det är lätt att döma ut herr Zelenskyj som politiskt oerfaren. Han är ju bara humoristiskt erfaren – det vill säga van att göra det oväntande och överraskande i varje given situation. Att ibland gå över gränsen för att visa på det absurda. Vilket egentligen ger komikerkandidaten ett gyllene läge att både underhålla och reparera Ukraina samtidigt.

För allt absurt som man kan göra på skoj i Ukraina har den före detta presidenten Viktor Janukovytj redan gjort på riktigt.

Ni vet han som 2014 besvarade folkets protester mot korruption med skarp ammunition, tömde statskassan och flydde med densamma – jag gissar i en slags silverfärgad väska – i HELIKOPTER till, jajemensan, Vladimir Putin – som en vecka senare beordrade ryska trupper till Krimhalvön – och lät sedermera Swedbank tvätta pengarna.

Det mest oväntade och överraskande som komikern Volodymyr Zelenskyj skulle kunna göra som president i Ukraina vore att investera i välfärden och sociala skyddsnät.

“Haha! En president som INTE länsar statskassan för att bygga upp sin egen förmögenhet?? Vilken knäppskalle!”

Vilken skrattfest det skulle bli på Kievs gator när specialstyrkans vapen inte visar sig vara laddade med skarpa skott utan med färgglada flaggor med texten “PANG!”

Vi skulle skratta åt politikern för att vi lyssnat på komikern. Memet – inte Kaplan utan den roliga bilden på internet – skulle få rätt.

Herr talman. Tiden inne för tramsbyxor att inta maktens korridorer. Härmed presenterar jag i så fall Sveriges regering. I den ingår följande statsråd:

Statsminister: David Batra. För att jag vill se Anna Kinberg Batras ståuppshow Långa tanten i rummet.

Finansminister: Johanna Nordström. För att hon lyckats lista ut hur man tjänar pengar i ståuppbranschen. Hoppa över stegen rookie, support och headliner och gå direkt till Agenturen ROA.

Justitieminister: Anton Magnusson. För lång erfarenhet av folkdomstolsväsendet.

Kulturminister: Mia Skäringer. Om vi ska ha en kulturminister som ägnar sig åt kulturell appropriering känns Skäringers val av arenarockarna Bon Jovi uppfriskande. Jämför Amanda Lind som kulturellt approprierar Promoe.

Utrikesminister: Evelyn Mok kan engelska.

Inrikesminister: Hasse Brontén. Tillbringar visserligen all sin vakna tid på en thailändsk golfbana men har varit polis.

Försvarsminister: Johan Glans. För att visa omvärlden exakt vad vi går för i skarpt läge. Men framförallt för att en gång för alla provocera fram en rysk invasion så vi får den överstökad.

Utbildningsminister: Thomas Oredsson. Om det inte fanns någon gräns för hur många betygssystem Jan Björklund kunde införa, så är det ingenting i jämförelse med hur många ståuppkurser Oredan kan hålla.

Jämställdhetsminister: Tänkte först på Emma Knyckare, men blev avbruten av Fredrik Lindström.

Jordbruksminister: Elinor Svensson. Har aldrig sett någon älska ett husdjur så mycket sedan Eskil Erlandsson tänkte högt om att, på ett kön, stryka på något som för exempelvis en hund doftar eller smakar gott.

Integrationsminister: Thomas Järvheden, för sin långa erfarenhet av ungdomar i förorten som försvårar arbetet för blåljuspersonal.

Av: Ludde Samuelsson