ETT HUMORISTISKT MAGASIN PÅ INTERNET.
EN SLAGS SAJT.

naturmedicin

  • ✴︎

    ✴︎

    Visst gör det ont när kroppar brister?

    Gullis förklarar här varför vårjackan kallas “Vår-Jack the Ripper” och hur du kan undvika att behöva stå i vårdkö och vårkö. Den enda uthärdliga svenska årstiden är här och vårjackorna plockas fram. Vår tids och vårtids största fara.

    Relativt den grå hösten, den gråare vintern och den ständiga besvikelsen svensk ”sommar” så kan våren lätt framstå som en enligt källa ”riktigt behaglig episod”. Vanliga skrik byts ut mot så kallade ”vårskrik” som indikerar att nu finns det möjlighet att tillfälligt maskera din panikångest i en snygg vårjacka. 

    Att hänga undan vinterjackan har kommit att symbolisera hur lätt man kan känna sig om axlarna när denna tyngd tas av. Ett ok som byts mot ett ”OK” (med tanke på att alla dunjackor ofta består av i genomsnitt sju kanadagäss så är det en riktigt rimlig metafor). Våren är här och då säger vi ”no” till gäss* och plockar fram vårjackan.

    Säg yes till gäss ungdomar!

    Vårjackan – åh, vårjackan – likställs med lätthet och barfotadans och spirande ljusgröna knoppar. Den tål varken vatten, vind eller något annat svenskt väder, men samma minut kalendervåren infaller får den ändå ta dunjackans plats på galgen. Galghumor, eftersom den meteorologiska våren minst sagt låter sig väntas på. Och nu börjar den. Nu börjar kampen för lätthet och fåfänga. 

    Vårens första dag
    Dag ett i vårjacka. Vinterjackan med all sitt dun ligger nu nerpressad i en kartong på vinden. Ett säkert skydd mot fågelinfluensan samtidigt som du helt ovetande är ett steg närmare säsongsinfluensan. Du är nöjd. Utanför ditt fönster syns den bleka vårsolen. Du tar bilder på nyutslagna vintergäck och delar i alla dina sociala mediekanaler med texter som ”vårvindar friska” eller ”släpp fångerne, loss det är vår!” eller ett citat från en dikt av Karin Boye, som det litterära geni du är. Våren inspirerar dig helt enkelt, förklarar du för alla som inte frågar.

    Vårens andra dag
    Dag två i vårjacka. Ösregn och snålblåst. Du funderar på varför det kallas snålblåst när det verkligen inte är snålt med blåst. Du har snuva och känner dig snuvad på våren. Du försöker muntra upp dig med att du åtminstone har en stilig vårjacka, men du hör knappt dina egna tankar eftersom vinden viner i dina öron. 

    Vårens tredje dag
    Dag tre i vårjacka. Du upptäcker till din fasa att du använt Karin Boyes dikt ”ja visst gör det ont” som caption till dina bilder på vårblommor tre vårar i rad. Du försöker genast radera bilden men dina fingrar är stelfrusna och du råkar istället gilla en jättegammal bild på din före detta partners nya förmåga, samt skicka en gråtskratt-emoji till en vagt bekant. 

    Vårens fjärde dag
    Armbandsurets visare att frusit fast. Snödroppar, vintergäck, krokus och du är utslagna. Du försöker tina upp din nattfrostiga lekamen med långa varma duschar. Meteorologerna pratar om rysskyla och du blir iskall utvändigt, men desto kallare invändigt eftersom du tänker på den kommande elräkningen. Du finner tröst i att du är så blek att du i alla fall sett rik ut om det varit 1700-tal. Du kan inte riktigt förklara för omgivningen hur det tröstar dig.

    Vårens femte dag
    Du läser i din journal att det är dag fem i vårjacka. Om hjärnan vanligtvis har konsistensen av smör hade din hjärna nu varit omöjlig att bre på en macka. Du tänker nöjt att nu behöver du aldrig mer slå i din lilltå igen. Och inte någon annan tå heller. Dina förfrysta och nu amputerade tår har du sparat i en glasburk som står på ditt nattduksbord. Bredvid tåburken står några slokande vintergäck i en vas. Dina vårkänslor spirar ikapp med blommorna. Du må har fällt några tår, men inte några tårar, tänker du medan du slokörat haltar upp på vinden för att hämta tillbaka dunjackan.

    *se: engelska språket

    Text: Gullis Gullberg
    Bild: Modefotografen Henke Håkansson
    Insta: @gullisgullberg
    Twitter: Gullisgullberg (har inga följare men postar ändå ibland)

  • ✴︎

    ✴︎

    Är du man eller mus? Testa dig själv här!

    Gullis erbjuder identitetsvägledning i form av självtest!

    Det måste vara oerhört förminskande att dagligen ställas inför denna fråga och att sen behöva stå där – svarslös och försvarslös – utan att få fram ett pip. Här erbjuds därför identitetsvägledning så att du kan närma dig svaret på den gnagande frågan.

    I alla tider har män och möss har varit svåra att distingera. Traditionellt förknippas ordet muskel med män, men det för också osökt tankarna till att mysa med gnagare (se: mus-kel). Likheterna är dock långt fler än så. Medan den ena tuggar katt, kanske den andra tuggas av katt. Både män och möss kan bli döpta till hårresande namn som ”Jerry”. Filmen ”of mice and men” späder på förvirringen med att aldrig faktiskt förtydliga vem som är vem och vilken av arterna trivs egentligen bäst i hål? 

    Innan vi börjar måste vi fastställa vilken typ av mus det handlar om. Genom statistiskt säkerhetsställda uteslutningsmetoder har både datormus och det mysiga och musiga slangordet för den kvinnliga härligheten eliminerats. Därmed kvarstår således däggdjuret mus (maskulinum minimus).  

    Den klassiska redskapet ”Musfällan” har tidigare erbjudit en enkel artbestämningsmetod. Fällan är tyvärr inte länge godkänd i juridiska sammanhang, då man efter noggranna observationer av manligt beteende noterat att män besitter en genetisk angelägenhet att ”kolla så att den är ordentligt uppställd”, vilket ofta resulterar i felaktigt fällande dom för både män och möss. 

    Även skillnader när det gäller dragningen till ost har ifrågasatts sedan millennieskiftet när ICA Basic lanserade sin variant av osten Brie. Trots att denna budgetvariant kantas av något man i det närmaste måste likna vid en torr häl har denna ”ost” bidragit till att ostbrickan tagit sig ända in i ungkarlslyorna, där man bland annat använder osten som ett alibi för att legitimera inköp av kexet ”tuc”. Kombinationen ost och tuc används sedan i syfte att tucta det motsatta könet. Således har även ost-hypotesen avskrivits. 

    Den enda metoden med säkrad statistisk signifikans är självskattningsformuläret ÄDMEM (är-du-man-eller-mus). Detta självtest görs genom att svara samvetsenligt på frågorna nedan.

    1. Vad är ditt spontana rörelsemönster när du ser ett hjul?
      a) Jag springer i det
      b) Jag sparkar på det (kollar luften du vet)

    2. Hur mycket uppmärksamhet tar du i anspråk under en vanlig dag?
      a) Folk skriker när de ser mig
      b) Jag skriker om folk inte ser mig

    3. Har du täckande ansiktsbehåring?
      a) Jag har objektivt tät ansiktsbehåring
      b) Jag har enligt mig själv tät ansiktsbehåring

    4. Kan du sy?
      a) Ja, jag och mina kompisar sydde en klänning åt en föräldralös blondin
      b) Nej. Är blondinen singel?

    5. Vad gör du när nätterna bli långa och kölden sätter in?
      a) Samlar hela barnaskaran och varnar dem för musfällan
      b) Åker till Åre

    6. Vad heter din hund?
      a) Pluto
      b) Milton, Charlie eller Tyson

    7. Brukar du försöka dölja din svans
      a) Nej
      b) Ja, men jag tar fram den i festliga sammanhang

    Flest A: Du är en mus. 

    Flest B: Du är en man. 

     

    Text: Gullis Gullberg

    Instagram & Twitter: @gullisgullberg

    Bild: X antal naturfotografer.

     

  • ✴︎

    ✴︎

    Varför du INTE ska vaccinera dig

    Lisa har tankar om vaccin. De flesta är vidriga.

    PANIK i Sverige. Bankmän vägrar jobba hemifrån. Studenter lyckas inte avstå torsdagsölen. Äldre åker mer kollektivt än någonsin. “Det enda som kan rädda oss nu” säger de “är ett vaccin”. 

    Kanske är det bara några veckor bort, kanske hinner naturmedicinen komma på att “kanel fungerar lika bra” innan dess. Oavsett när det kommer så borde ditt svar vara TACK men nej tack. 

     

    Diskussionen kring vaccin är het – botar det verkligen sjukdom, eller hade medicinmännen kring 1800-talet i själva verket rätt när de ordinerade ett kilo blodiglar och en lobotomi? Faktum är ju att vi klarat oss genom en hel massa pandemier innan detta. 1300-talets digerdöd och 1920-talets spanska sjukan har båda kommit och gått. Utan något vaccin till hjälp! Sen lämnade de ju ett spår av döda efter sig, men det löste ju sig till slut. 

    Många har väl i sina yngre dagar hört talas om Karius och Baktus, kända tandbakterier som man ständigt fick höra om hur onda de var. Det vi inte fick veta var att vaccin i princip är samma sak som att bjuda in Karius och Baktus störiga kusiner på partej i lilla blodomloppet. Satan i en liten spruta! INJICERA sig med baciller för att slippa baciller? Det hör ju alla att det är inte logiskt, och jag vägrar lyssna på doktorer som försöker övertyga mig om något annat. Det är ju heller inte så skönt att ta sprutor, eller hur? Säger någon till dig att “antingen kan jag nypa dig här och nu, eller så ser vi vad som händer” så är valet plötsligt inte så svårt.

     

    Många som är för vaccination hävdar att deras argument baseras på logik och fakta. Men då undrar jag – vart är känslan? För hos mig finns det en liten känsla som säger att jag inte ska stötta The Man genom ett besök till en vaccinationscentral. Vem är The Man? Det vet jag inte, men jag har en känsla av att han verkligen har en plan för just mig och min vaccination, och den tillfredsställelsen tänker jag då fan inte ge honom. 

     

    Nej, vaccin är inget jag känner behövs. Jag gillar idén om flockimmunitet, för då kan jag fortsätta med min vardag ostört! Fortsätter vi som vanligt så kommer ju hela det här viruset blåsa över snabbare, precis som ett försök att bygga korthus är över mycket snabbare utan vindskydd.

    Text och collage: Lisa Dahlin