Clara Kristiansen vill att vi ska reclaima våra laster. För ingenting är så glädjefyllt som att förstöra planeten.

Först kom de för spriten, men jag höjde inte min röst för jag var inte alkoholist.
Sedan kom de för sexet, men jag höjde inte min röst för jag får ändå aldrig ligga.
Sedan kom de för charterflygen, men jag höjde inte min röst för jag får jätteplågsamt lock för öronen av tryckskillnader.
Sedan kom de för konsumtionen, och då fanns det ingen kvar som kunde tala för mig.

Det är trendigt att vara en bra människa. Säsongens lilla svarta är att hand om sig själv, sin hälsa och planeten. Säsongens modeord är avhållsamhet och hållbarhet. Hanna Hellquist har slutat dricka, Plura har slutat koksa och Emilia De Poret köper återvunna kläder.
Vi förändrar våra liv genom att rensa ut alla dåliga vanor och ersätta dem med nya hälsosammare rutiner.

För bara ett halvår sen vallfärdade alla ens kompisar till något sunkigt brunchställe på söndagen för att skryta om helgens bravader, som oftare än sällan innefattade tvivelaktiga one-night-stands, en spontan weekend till Dubrovnik, illegala droger och en riktigt horig klänning. Nu för tiden består vännernas helgbravader av att idka samlag med någon de ”bryr sig om på riktigt” och att ta tåget till Östersund. Och pengarna de tidigare la på brunch åker numer direkt in på Dreams för att drömmen om en kontantinsats till sist ska gå i uppfyllelse.

Och den här nya livsstilen kanske är bättre både för dina kompisar och för världen. Men det är ju inte så värst skoj. För mycket kan man säga om laster, men de är roliga. Det spelar ingen roll att vi vet att det är bra för oss att minimera skärmtid och börja snusa örtsnus, vi vet också att det minimerar nöjet att leva med ca 600 procent.

Och jag har stått ut, det har jag gjort. Jag har spelat intresserad när någon berättat om exakt hur god vegansk ost faktiskt kan vara, jag har låtsats uppmuntra alla som ska slänga ciggpaketet så fort det blir förbjudet att röka på uteservering. Men när godhetsknarkarna ger sig på konsumtionen då har det gått för långt.

För att citera Bo Kaspers Orkester

”De tar dig ifrån mig. Jag vill ha dig kvar.
De tar dig ifrån mig. Det enda jag har. ”’

Jag kan leva utan vitt vin, jag kan leva utan Marlboro beyond blue, jag kan leva utan att hångla med någon på Debaser Strand. Men jag dör hellre än att sluta lägga alldeles för mycket pengar på HMs sminkutförsäljning. När varenda människa har bingeat hela Marie Kondos netflixserie och rensat ut allt som inte skänker de glädje ska jag stå ensam kvar på Zara och köpa magväskor jag absolut inte behöver. Jag ska bli den siste konsumenten.

Konsumtion kanske inte är hållbart. Konsumtion kanske är vidrigt, fult och äckligt. Minimalism kanske är den enda riktigt hållbara livsstilen och shopping kanske är den nya dödssynden. Men i så fall är det min favoritdödssynd.

Greta Thunberg får säga vad hon vill, men jag tänker aldrig sluta konsumera. Jag uppmanar dig att göra samma val. Sluta försöka vara bättre än du är och reclaima dina laster. För i slutet av dagen kommer det alltid vara roligare att köpa en ny ögonskuggspalett och supa skallen av sig än att sitta i en plastfri lägenhet och dricka te med en platonisk kompis.

Text: Clara Kristiansen