ETT HUMORISTISKT MAGASIN PÅ INTERNET.
EN SLAGS SAJT.

samtiden

  • ✴︎

    ✴︎

    Tjejen som inte ville podda

    Louise berättar en historia om en helt vanlig tjej som inte har en enda tanke på att starta podd. Otroligt men sant?

    Julia är egentligen inte mer eller mindre speciell än någon annan. Hon är snart 30, har ett jobb, en lägenhet, lagom trevliga vänner och en smygande önskan om en hund som kunde vara snäll mot henne och otrevlig mot främlingar. Det enda som skiljer Julia från andra människor är att hon inte har en enda önskan att starta podd. Aldrig har varken tanken eller viljan att sätta sig ner med en mikrofon och prata om hennes åsikter eller tankar slagit henne. Idén är helt enkelt främmande för Julia. Det här är hennes historia.

    Det är morgon. Julias alarm ringer och hon stiger upp. Innan hon kliver in i duschen sätter hon på musik på mobilen: en Spotifyspellista med fransk 60-talsmusik. Yé-yé kallas det. Julia sjunger med i de svängiga men samtidigt melankoliska melodierna. Hon gillar den här musiken, texterna får henne att tänka på åren hon spenderade som au pair i Paris. Kanske borde jag klippa lugg, tänker Julia, en tjock rak lugg. Fast Julia vet innerst inne att hon inte passar i lugg. Kanske ska jag köpa en vinyl med Francoise Hardy, tänker Julia. Fast hon inte ens har en vinylspelare. Hon får en obeskrivlig lust att ta på sig en lång kappa och gå ensam och ledsen nerför Avenyn. Så går hennes tankar där hon står där i duschen och nynnar med till Brigitte Bardot – men aldrig tänker hon på att starta en podd där hon diskuterar fransk 60-talsmusik och dess inflytande på inte bara den franska kulturen utan på omvärldens syn på européer och sex.

    Fredag kväll, eller är det kanske natt? När går egentligen gränsen? Detta filurar Julia på och inser att hon måste fått i sig några fler glas beaujolais än hon trott. Hur stavar man till beaujolais? Julia sätter sig i soffan jämte en tjej hon inte riktigt hälsat på än. “Hej hej” säger hon och ler trevligt. Tjejen ler tillbaka och säger “hej hej” hon med. Hon verkar ha fått i sig en hel del bojål…bajulä… beajul… vin, hon också. Hon heter Juni. Juni och Julia tänker Julia. Det är ändå lite klatschigt. Juni berättar om en skum snubbe som bodde i hennes hus som hade en tant i frysen. Julia lyssnar halvt skrämd, halvt fascinerad. Mest fascinerad faktiskt. Så pass fascinerad att hon uppmuntrar fler på festen att ta del av samtalet och berätta om sina mordiska grannar. Det blir en kväll att minnas, om hon nu kan minnas efter allt… vin. 
    När Julia väl traskar hem genom stan så har hon en true crime podcast i öronen men trots det inte en enda tanke på att själv starta podd. 

    På jobbet äter Julia lunch med Martin som jobbar på en annan avdelning. Han är trevlig, rolig och får igång Julia på ett sätt som få kan. Tillsammans kan de prata i evigheter och lunchpausens 60 minuter känns korta i hans sällskap. De kan snacka om vad som helst, de spinner på varandras tankar och stackars Eva som sitter med vid samma bord får inte en syl i vädret. Julia har så kul att lukten av Evas mikrovärmda makrill inte rör henne i ryggen. Vi borde göra det här oftare, tänker Julia. Hon tar mod till sig för att ställa frågan, hon ler och ser upp på Martin när han reser sig för att gå tillbaka till arbetet: “Du Martin, ska vi inte ta en AW nästa vecka?”

    Julias historia kan verka främmande för många av oss. Men den visar oss någonting viktigt, nämligen att det inte är omöjligt att leva ett liv utan att starta podd. Dela gärna med dig av din egen historia i din egen dagbok, för dig själv, i tystnad. 

    Text: Louise Karlund
    Bild: Säkert av någon med podd
    Glöm inte att stötta oss på Patreon, följa oss på Instagram och Facebook. 

    Och lyssna gärna på våra poddar: 
    Den Här Dagen-podden
    Lyckans Ost
    Två Härliga Tjejer Med Ädla Motiv
    Franska Tjejer
    Syskonkartellen

     

  • ✴︎

    ✴︎

    Det saknas en konspirationsteori

    Isak Berg tror så klart att kärnvapen finns, men förundras ändå över att ingen verkar tvivla ens lite.

    Galna människor tror på massa konstiga saker. De tror på platt jord, något nätverk som heter QAnon och att alla med kreditvärdighet är ödlor. Förmodligen är deras galenskap anledningen att de missat den mest logiska av galna teorier: den påhittade atombomben.

    Självklart tror jag att det finns kärnvapen, jag är inte galen. Jag tror att vaccin är bra, att elallergi är hittepå och jag tror på alla Emma Frans trötta käpphästar. Frågan jag ställer mig är varför så många andra tror att det finns kärnvapen? Oavsett hur vettig man är måste man erkänna att det finns något som skaver i berättelsen om den kluvna atomen.

    Long story short: vi har byggt världens bästa bomb som vi aldrig använder. Det låter inte som något vi skulle göra. Finns det inte en enda diktator som blev inspirerad av Hiroshima och Nagasaki? Minst hälften av världens länder styrs av skogstokiga Tintinskurkar, och att dessa dårar skulle ha skärpt sig varje dag sedan 1945 borde få varenda människa att häpna. Jag menar VARFÖR SMÄLLER DET ALDRIG????!!!!!!!!1

    På detta svarar väl vi fakta- och logiktöntar att det handlar om terrorbalans och rädsla för ohanterbara kedjereaktioner. Men till alla foliehattar där ute: ta bollen och spring! Jag ska ge er några inte helt bedrövliga argument till att atomen aldrig har delats och att Robert Oppenheimer är kärnfysikens svar på Gwyneth Paltrow.

    Vi tar det i kronologisk ordning: bomberna över Hiroshima och Nagasaki? Trickfilmat. Jag har sett Godzilla och vet hur bra japanerna är på att lura ögat. Precis som med månlandningen och 9/11 finns det alltid någon detalj i filmen att hänga upp sig på.

    Det argumentet var inte så starkt så jag tar nästa: Kalla kriget hade aldrig hänt om vi hade haft kärnvapen! Kom igen, hur lite kärnvapen har man om man utkämpar ett kärnvapenkrig genom att skicka upp hundar till rymden? Det luktar avledningsmanöver lång väg.

    Men kärnkraften då? tänker ni. Var kommer all el från? Snälla nån! Kärnkraftverken står garanterat tomma om de inte har byggts om till hemliga padelhallar vid det här laget. Dessutom behöver vi inte så mycket el som elbolagen vill få oss att tro. Min senaste elräkning gick på 400 kronor. För dom pengarna fick jag varma duschar och hur många rostmackor jag ville i en månad. Om det är så billigt som 400 kronor kan jag inte tänka mig att någon får lön för att stå och ha sönder atomer.

    Men står man och predikar att man inte tror på kärnkraft kommer något smartskaft garanterat kontra med kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986. Var det inte äkta uranium från en äkta kärnreaktor som ödelade ett helt samhälle? Då har jag en motfråga: har någon varit i Tjernobyl innan olyckan? Det här var Ukraina på 80-talet, Sovjet höll på att rasa samman. Det är med andra ord inte alls otroligt att Tjernobyl redan såg ut som en kärnkraftsolycka långt innan själva “olyckan” inträffade.

    Sist men inte minst: Kim Jong Un. Han har inga kärnvapen. Nordkorea har hotat med kärnvapenkrig hur länge som helst och ingenting har hänt. Världens ledare vet mycket väl att han inte har några bomber. För inte så längesen twittrade Trump något i stil med att Kim var både kort och fet. Vad hände? Ingenting! Kim sa: “om ni bråkar med mig spränger jag er i bitar.” Trump sa: “men kom då tjockis.” Och så kom han inte. Bluffen är synad, kejsaren är naken.

    Det var mina bästa argument till varför kärnvapen inte finns. Självklart tror jag fortfarande på kärnvapen men efter att ha läst mina egna argument börjar jag ändå vackla lite. Jag säger som de religiösa: jag tror, men snälla ge mig ett tecken!

    Text: Isak Berg
    Bild: Ett montage, bilden är alltså INTE ett bevis på kärnvapens existens

  • ✴︎

    ✴︎

    Modeshowen vi saknar att hata

    Clara drömmer sig tillbaka till en enklare tid då det enda onda i världen var ett gäng snygga tjejer med vingar.

    Förra året släpptes nyheten att Victorias secret fashion show skulle läggas ner. Anledningarna var många, och trots att jag älskar glitter, raffiga underkläder och stora vingar lika mycket som gemene man kan jag konstatera att anledningarna också var rätt goda. Modeshowen som funnits i över tjugo år hade flera gånger anklagats för i princip för allt som slutar på -ism, -fobi och -hets. 2019 avslöjades dessutom att VDn, precis som alla andra mäktiga män i hela världen var bästa kompis med Jeffrey Epstein. 

    Ja, jag vet, det är inga chockerande nyheter. Inga hakor behöver plockas upp från golven, inga bleka societetsdamer behöver fångas mitt i en svimning och egentligen hade vi inte ens behövt slösa tidningspapper på avslöjanden som dessa. 

    Victorias secret grundades av en man som ville kunna shoppa sexiga underkläder till sin fru utan att känna sig som ett pervo som gillar att känna på tjejtrosor. Sen dess har butiken varit en fristad för äkta makar, älskare och pervon som gillar att känna på tjejtrosor. Männen hade vunnit kampen att få bete sig som snuskgubbar utan att bli stämplade som snuskgubbar. Om man fortfarande inte är övertygad om att märket skapats helt och hållet utifrån the male gaze är det bara att ta en titt på vad de faktiskt anser vara sexigt. Alla behåar ser ut att vara designade av en fjortonårig kille.  

    Och fashion showen var allt det där, upphöjt med tre. Svinsnygga och svinsmala modeller i smaklösa korsetter delar scen med manliga artister som knappt når dem till naveln men ändå åmar efter dem eller kvinnliga popstjärnor som dagen till ära fått lov att uppträda i topp och trosa och ändå desperat försöker få till en high-five som signalerar Female empowerment. Allting utstrålade fart, flärd och som en hel del sexism.

    Så showen lades ner och så här ett år senare ser jag tillbaka och inser att jag saknar det. Inte bara för att jag uppskattar en bra paljettstring, utan även för att jag kan längta tillbaka till en enklare tid. En tid då vi visste vem fienden var. När vi fortfarande kunde tänka att om bara Harvey Weinstein hamnade i fängelse skulle allt bli bra sen. Back in the days trodde vi att det bara var män som exploaterade kvinnor.

    Men tiden har gått, och blev det egentligen bättre eller blev det bara snäppet mer förvirrande? Nu för tiden hävdar rakhyvelsföretaget Ester att hårborttagning kan vara en del av kvinnokampen och Gardet har visat att tidigare feministiska ikoner kan vara helt dumma i huvudet. Det har visat sig att även utan just denna show kan kvinnor bli ätstörda och mäktiga män utnyttja unga tjejer med modelldrömmar. Kanske var det inte Victorias secrets dassiga kvinnosyn folk hade tröttnat på, kanske var det bara att försöka lista ut vem av änglarna som var gift med Adam Levine i år. 

    Patriarkatet faller inte inom vår livsstid, det enda som kommer hända är att ett gäng modeller har ett jobb mindre. 

    Text: Clara Kristiansen
    Bild: Kameramän som filmade med ena handen