Storbritannien

  • ✴︎

    ✴︎

    Storbritannien 2029: En dystopi

    På lördag ska det brittiska parlamentet rösta om ännu ett Brexitavtal. Lyckas de inte komma överens får de krypa till korset och be EU om ännu lite mer tid att reda ut denna röra de försatt sig i. Hur lång tid kommer det egentligen att ta för Storbritannien att lämna EU? Lovisa målar upp en…

    På lördag ska det brittiska parlamentet rösta om ännu ett Brexitavtal. Lyckas de inte komma överens får de krypa till korset och be EU om ännu lite mer tid att reda ut denna röra de försatt sig i. Hur lång tid kommer det egentligen att ta för Storbritannien att lämna EU? Lovisa målar upp en bild av en framtid där ett avtal fortfarande inte realiserats – och det har stått Storbritannien dyrt.

    Året är 2029. Världen går snart in i ett nytt decennium och humöret är verkligen på topp. Lågkonjunkturen som slog till i början 2021 blev kortvarig och inte så djup som alla först förutspådde. Gretas lobbyism lönade sig och klimatet är back on track (absolut vi är fortfarande en nanomillimeter från total kollaps, men vi har i alla fall inte ramlat över kanten än). Och framför allt har ABBA återförenats. 

    Men, en sak har förblivit densamma under hela 20-talet. Brexit. Halvår på halvår har EU gett Storbritannien sex nya månader att komma på ett avtal, men ännu har de inte lyckats. Den brexitska mardrömmen är verklig i högsta grad och har drivit Storbritannien ner i en bottenlös spiral av oförutsedda, eller ja okej då ganska förutsägbara, händelser.

    Boris Johnson har lyckats hålla sig kvar vid makten genom ett loophole vilket innebär att det inte varit något val i Storbritannien sedan 2017 och landets demokratiindex ligger på historiskt låga nivåer. Johnsons blonda hår är sedan länge vitt och Jacob Rees-Mogg har hunnit ta oräkneliga tupplurar i underhuset. Jag tror faktiskt att han ligger och sover där just nu? Jajjemen, visst gör han det.

    Och vem skulle inte vara trött? Trött på den evighetslånga lågkonjunktur som hängt kvar här men passerat i resten av världen? Trött på att vara ett stående skämt i den internationella debatten? Trött på att ständigt behöva importera varor för att den brittiska marknaden kollapsat när hela målet med Brexit var att man skulle klara sig bättre själva? Fish and chipsen har tagit slut, de tokiga polishattarna har tagit slut, ölen har tagit slut. Allt har på något sätt tagit slut. Till och med brevpapper har man börjat importera (internet finns inte på de brittiska öarna sedan något år tillbaka).

     “Oh dear, we’re out of stationary! Do we have to start importing stationary as well??? Elizabeth, call the french!” 

    I EU har en inofficiell regel slagit rot som innebär att landet som innehar ordförandeskapet i unionen också måste bistå med en praktikant som stämplar Nej, Non, Nein på samtliga av Storbritanniens förslag på utträdesavtal, och numera även förfrågningar om att skicka mer brevpapper. Men det är ungefär så mycket energi unionen lägger på förhandlingarna.

    För samtidigt som Storbritannien går på knäna, blomstrar resten av världen. Det begynnande handelskrig som så många oroade sig över reddes ut kort efter att Trump förlorade omvalet och inför hela världen erkände att han faktiskt inte är smartare än en femteklassare. Forskare har hittat ett bättre alternativ till antibiotika vilket både räddat mänskligheten från bakterieresistens och utrotat en mängds sjukdomar som ebola, HIV och smittkoppor. Israel och Palestinas ledare tilldelades nyligen Nobels fredspris för sitt samarbete som resulterat i att den snart hundraåriga konflikten äntligen verkar vara löst, och bilderna från prisutdelningen när de två ledarna håller varandra i händerna och den norska kungen stilla gråter i bakgrunden kablades ut till en rekordpublik. Könsneutrala toaletter har på något vis slutat vara kontroversiellt. Att världen har gått vidare och utvecklats medan Storbritannien retirerat är alltså minst sagt en underdrift.

    Men, en sak fick brexitörerna i alla fall som de ville. Samtliga invandrare har lämnat Storbritannien för bättre möjligheter i andra länder.

    Text: Lovisa Olai
    Bild: Storbritanniens flagga 2029

  • ✴︎

    ✴︎

    Europas ”will they, won’t they”

    I dag skulle Brexit blivit verklighet. Men, trots britternas eviga tjat om hur mycket de hatar EU blev det inget. dags att slå tillbaka tycker Lovisa.

    Är Brexit en skilsmässa eller bara en historia om det där störiga paret som konstant “håller på att göra slut”? Dags för EU att sätta ner foten i Brexit.

     

    I dag skulle Storbritannien lämnat EU efter decennier tillsammans. D-day. Nu blev det ju inte så och denna följetong av förhandlingar och voteringar kommer att fortsätta (en följetong som för övrigt tvingat mig att skriva om den här texten flertalet gånger under veckan, tack så mycket). Du tyckte att den svenska regeringsbildningen drog ut på tiden? Kom igen.

    Många har liknat denna splittring vid en skilsmässa och visst finns det likheter, men jag tycker att denna relation har mer gemensamt med det där paret som ständigt håller på att göra slut men aldrig kommer till skott. Det blir ju aldrig av? Britterna vägrar bestämma sig och EU låter dem hållas, för tänk om de ändrar sig och kommer tillbaka???

    Det har ju varit en hel del fram och tillbaka sedan Brexit röstades igenom, inte minst de senaste veckorna då det brittiska parlamentet i princip varit i upplösningstillstånd. Bara under den senaste veckan har talmannen satt stopp för ytterligare voteringar, ministrar har avgått, Theresa May har i princip gett upp, parlamentet har tagit över makten från regeringen, man har testat stödet för mängder av olika förslag – och ändå inte kommit fram till ett beslut. Storbritannien är EU:s mesta fuck boy.

    Vi är alltså ungefär lika nära Brexit som vi var för två år sedan, och huruvida Storbritannien verkligen kommer att lämna EU i dag, den 12 april eller den 22 maj låter vi nog alla vara osagt. Men, att britterna leker med EU:s känslor är inget snack om saken.

    Därför vill jag uppmana EU till en sak. Och ja, jag vet att man inte ska lägga sig i sina vänners förhållanden men detta är något som påverkar mig personligen och ärligt talat är jag trött på skiten. Ingen av dina vänner hade tillåtit dig att vara del av ett så här långt ”will they, won’t they” så här kommer det: det är dags att EU lämnar Storbritannien innan Storbritannien lämnar EU. Förläng inte Brexit. Kasta ut dem ur unionen och låt dem falla handlöst ner i Nordsjön. Ingen pardon, ingen återvändo. Låt oss avsluta detta en gång för alla.

    Andra will they, won’t they i världen just nu:

    • Trump och Kim Jong-Un – Den lika skrämmande som gulliga duon i internationell politik. Älskar de eller hatar de varandra? Kommer de att sluta fred eller utlösa ett tredje världskrig? Ingen vet.

    • EBT och Jimmie – Denna nationalromans verkar just nu vara “on” och Jimmies dröm om ett konservativt block ser mer och mer ut att bli verklighet. Denna relation har dessutom potential att utvecklas till ett triangeldrama om (eller snarare när) Uffe ger sig in i leken.

     

    Av: Lovisa Olai