traditioner

  • ✴︎

    ✴︎

    Nygamla Traditioner i en Nygammal Tid

    Sverige behöver ny kultur! Men med gamla värderingar. Louise har listan på vad ni kan se fram emot.

    Det sägs att Sverigedemokraterna vill använda sitt nya inflytande till att omforma och omfamna kulturpolitiken, och som självutnämnd kulturredaktör på Magasinet Nisch så tänkte jag nu dra mitt strå till stacken och hjälpa herrarna i brunt på traven.

    Här kommer några förslag på nya traditioner, högtider och festligheter för ett nygammalt Sverige.

    Carl Larssons väggmålning

    MAKE OFFERBLOT GREAT AGAIN

    Den kanske mest urgamla nordiska tradition vi hade var ju att offra till asagudarna. Sju gånger om året offrar vi lite av varje och sen vart nionde år offrar man nio gubbar och lite djur som man hänger i ett träd. Tanken med ett offer är ju att man ger gudarna något som man själv egentligen behöver, förr var det mat. Nu kan vi kanske offra genom att dra på alla gamla glödlampor och koka upp pastavattnet utan lock.

    Offra din elräkning till Oden, och du kommer vinna den där Instagramtävlingen du deltar i. Offra till Tor och du får fint väder på semestern. Offra till Frej och du blir gravid.



    Fössta Tossdan i Mass

    Även om jag som smålänning aldrig ens hört talas om det här påfundet förrän efter jag lämnade de mörka skogarnas land så kan jag inte låta bli att förtjusas av denna simpla men ändå välmenande högtid. Det är menat som ett skämt, men eftersom smålänningar (och låt mig även räkna in ölänningarna i denna skara) inte har det minsta prestige så har man adopterat dagen med marsipantårta och jag antar kaffe, mys och P4 Kronoberg.

    30 april: Valborg

    “Ja men Louise, Valborgsmässoafton firar vi ju redan” tänker du nu. Ja men gör vi det tillräckligt? Jag tror att vi kan Valborga bättre än en mesig liten inhängnad brasa och studentbackanal. Hårdare straff säger du, bränn de på bål säger jag. En stor jävla häxbrasa ackompanjerad av Chalmerister som sjunger Vintern Rasat. Elda upp de kriminella medan det viftas med studentmössor. Två flugor – en brasa.

     

    1o november: Mårtengås

    Vi saknar en bra högtid i november och här har vi festligheter som väntar på att komma tillbaka i rampljuset. Trots att det numera bara är skåningarna som kränger svartsoppa så är Mårtengås en högtid som har firats i hela Sverige sedan sent 1500-tal. Det sägs att anledningen till att man äter just gås den här dagen är för att Sankt Mårten var en superpopulär snubbe som alla älskade så pass att de ville att han skulle bli biskop. Men Mårten pallade inte (relate) och gömde sig i en gåsstia (relate). Men gässen de jävla golarna gjorde en massa ljud ifrån sig så man hittade Mårten och tvingade på honom biskopshatten.

    december: Bränn ner Gävlebocken

    Är det inte på tiden att vi som samhälle accepterar att själva tjusningen med Gävlebocken är att den brinner ner? Vi är ett land som älskar eld: vi eldar för att fira in våren, vi tänder 300 miljoner värmeljus varje år, och en del galningar tänder bål på påsk. När vi ser en tio meter hög bock av halm är det enda vi ser en jävligt episk brasa.

    Det finns också de som tror att eldningen av bocken är ett offer till gudarna och de gånger vi inte bränner den följer ett mörkens år. Därför bör vi göra det officiellt: bygg upp den, bränn ner den, lev frodigt.

    Nä, skämt åsido så finns det bara ett rätt sätt att omforma Sverige: gör Midsommarafton till Sveriges nationaldag.


    Text: Louise Karlund | Twitter | Instagram
    Bild: Carl Larsson | Centerpartiet | Patriarkatet | Edward Blom (antar jag) | Dina mardrömmar

    Om du gillar vad du läste får du gärna stötta Magasinet Nisch på Patreon så att vi kan fortsätta pumpa ut kvalitetsskoj! Vår patreon hittar du här!

  • ✴︎

    ✴︎

    Inget Sommar utan trauma

    Louise har fått nog av all misär på sommarradion, här är hennes önskemål om hur man piggar upp Sommar i P1.

    Det är högsommar, det blåser i Göteborg, stan kryllar av hormonstinna fotbollstöntar och på radion kan man höra en framgångsrik person damma av sina mörkaste minnen. Det finns få saker som är så heliga för sommarsverige som Sommar i P1. Om jag lyssnat i år? Nej, jag har tillräckligt med saker att gråta över utan någon annans problem, tackar som frågar. Självklart är det bra att ha något att skylla sina rödgråtna ögon på, men är det inte det pollenallergi är till för? 

    Nej, nästa år tycker jag att vi kollektivt tar oss i kragen och slutar upp med den här traumamassagen. Det ska vara it-girls, inte pojken som kallades Det. 

    Jag yrkar också på att vi slutar kalla det “Mitt” Sommar i P1. Ordet sommar är ju utrum och inte neutrum för fan, ska jag behöva ringa Språken i P1? Det ska vara “Min” Sommar i P1, och inget annat. Och med den lilla språkliga ändringen tror jag också att folk kommer sluta snacka om cancer, skilsmässa och döda barn. Istället kommer man prata om just sommaren. Om sommaren man flörtade med en snygg grek tills man insåg att han var intresserad av ens mamma. Om sommaren man var på språkresa i Nice och drack pastis för första gången och spydde över en polis. Om sommaren man spelade in en Scary Movie-parodi till sin tennislärare där Björn Borg mördar hela Österlen. 

    Skoj – det ska vara skoj! Det är det jag vill komma fram till här. Inte fan orkar jag med att lyssna på demens och desperation. Det är det vi har hösten till. Det är därför Halloween finns. 

    Här är några personer jag önskar höll i Sommar i P1 nästa år:

    Min 8-åriga systerson

    Vet han hur man berättar en stark historia? Nä. Men han vet att det heter “MIN sommar”. Har han några trauman än? Förhoppningsvis inte. Hans Sommar kommer handla om hur han fått hugga ved med en riktig yxa på sitt scoutläger, om hur han fångat krabbor och antagligen kommer musiken bara vara låtar från melodifestivalen. 

    Drottning Silvia

    Här är någon vars enda konto det står noll på är traumakontot. Låt oss höra den nätta lilla tyska rösten berätta om hur gött det är att vara drottning. Hon ska inte försöka förklara hur svårt det kan vara  i rampljuset, nej hon ska bara berätta om hur jävla mysigt hon har det på Solliden. Hon har säkert en favoritros som hon fått i gåva av en atolla – berätta om den kära vän! Musiken kommer vara wienervals och samba. Ljuvligt. 

    Evert Taube

    Jag vet att han är död, men det finns säkert nån sån AI-tekniker på Lindholmen som kan lista ut hur man får det här att gå igenom. Evert Taube levde ett sjörövarliv och han hade aldrig satt sig och gnällt i radio. Nej han hade dragit en sån jävla rövarhistoria om de sju haven, horor, Sydamerika och cigarrer. Det hade varit noll procent sant och bara musik av honom själv. Guld.   

    Leif Loket Olsson 

    Vilken solskenshistoria; att gå från att vara handbollsdomare i OS i Munchen -72 till att bli programledare för Sveriges största TV-program. Det är det inte många som upplevt. Jag vill höra allt om färgfemman, om kattallergiker som vinner kattmat och skvaller om BingoBerra och BingoLotta. Han kan spela så mycket dansband att hela Värmland tröttnar och sen kan han ringa upp nån random svensk och ge dem 10 000 kr i mat. 2023 lär ju det räcka till en hel fläskfilé. 

    Mina grannar

    Är det någon som jag faktiskt är intresserad av så är det människorna jag möter i trappuppgången varje dag: kvinnan mitt emot som lagar mat som luktar gudomligt men som ställer ut sina skräppåsar i svalen och väntar flera dagar på att slänga dem tills det luktar rutten fiskbulle i hela Majorna. Mannen ovanför som spelar “Du är min man” på repeat varje lördag kl 00:00. Tjejen nedanför som spelar fiol varje helgmorgon kl 9 och väcker oss med sina skalor. Det är ju de jag vill veta mer om. Inte Robert Aschberg.


    Text & Bild: Louise Karlund | Twitter | Instagram

    Om du gillar vad du läste får du gärna stötta Magasinet Nisch på Patreon så att vi kan fortsätta pumpa ut kvalitetsskoj! Vår patreon hittar du här!

  • ✴︎

    ✴︎

    Problematiska Jultraditioner

    Lars Lerin släng dig i väggen – här kommer FOLKETS julvärd Lisa Dahlin och visar hur det ska göras.

    Aah.. julen. En tid för lugn och absolut ingen problematik, säger ytterst få. Alla har vi våra jultraditioner, oavsett om de består av att sitta hemma och äta sockerpotatis (??) ifred eller att lyssna på sin morbror hålla tal om den ökande invandringen. Allt som oftast är dessa traditioner “problematiska” på något sätt. Ett ord som används alldeles för ofta om alldeles för mycket, jag vet, men jag känner att är det någon gång man har användning för det så är det under jul. Inspiration för följande traditioner kommer inte bara från egen erfarenhet, utan också från våra kära läsare! (Ni kan följa @magasinetnisch för framtida tillfällen att uttrycka hemska saker).

    Glad december på er alla, nu kör vi!

     

    Fyllan

    Vad jag förstått så är just drycken en viktig del av julen för våra läsare. Snaps, öl, GT… vad som helst så länge det kommer i kvantitet! Sluddrar inte tomten är det inte jul, och gräver farmor inte oliver ur glaset med fingrarna och svär åt barnbarnen så uppnås inte julefrid. 

    Inte min farmor förstås, hon e en levande ängel och hon kan de vackraste snapsvisor jag hört.

     

    Mandeln

    Alla vet ju att målet som 20+ är att ta hem någon “värd att visa upp” på jul en vacker dag. Det är tillräckligt med press. Men sedan införde någon traditionen att den som får en mandel i gröten ska gifta sig inom ETT ÅR?? Att plötsligt ha en tidsstämpel på exakt när giftermål ska ske, oavsett tidigare relationsstatus, är ångestingivande uppåt väggarna.

    Sen har vi en än mer problematisk tradition i och med att det stoppas TVÅ mandlar i gröten hos familjen Dahlin. Och att de två som får mandlarna då blir de som ska gifta sig. Med varandra. Jag vill påminna om att detta alltså är en tillställning för släkten. Antingen är man redan tillsammans med någon där – eller så ska man ABSOLUT INTE bli det.

     

    Werner o Werner

    Att kunna rappen till Juligen som var så coolt när jag var 13 har nu blivit, just D(et) – Problematiskt. Det finns en gräns för vad man får utsätta andras öron för, oavsett vilka låtar man kan tycka räknas som en del av traditionen.

    Att ens sätta på “Vår Julskinka har rymt” med Werner & Werner ironiskt (där ett skämt på riktigt är “lite svin(n) får man räkna med”), är något som rättfärdigar våldshandlingar. 

    Promenaden till kyrkan

    Ateisterna där ute ser kanske självaste kyrkobesöket som det mest problematiska, men då är det bara för att de är omedvetna om den livsfarliga promenaden dit. Aldrig har jag haft så mycket sympati till arbetande i äldrevården som när jag tillsammans med de andra ungdomarna ska slussa en grupp 50+are nerför isiga backar och förrädiska trappor. Ett krossat knä är oundvikligt, och har det snöat innebär det en ökad risk för brutna näsor eftersom ingen född innan 90-talet fick lära sig hur man har ett sansat snöbollskrig. 

     

    Misteln

    Återigen. Vi är alla släkt. Vad är meningen med detta. Behöver vi med de stigande tittarsiffrorna på incest-porr verkligen hälla bensin på den elden? De flesta ser det som en platonisk grej. Andra kan se det som en möjlighet. Det är som att någon slags pedofil till gammel-gammel-farfar hittade på en massa tveksamma traditioner, och sen har vi bara behållt dom. Snart säger väl någon till mig att det inte är normalt att barnen runkar av tomten innan de får paket.

     

    Bråk

    Ingen jul utan lite knytnävsslagsmål. Vare sig det handlar om vidriga politiska åsikter eller fel One Direction – dvd i paketet så har vi alla haft våra tvister. Vanligast förekommande är kanske skrikmatchen under Kalle Anka, som på något vis fortfarande kan locka fram provocerande åsikter om både ljudvolym och mänskliga rättigheter.

    I ärlighetens namn så är allt detta det jag älskar med julen. Utan någon egentlig anledning följer vi år efter år samma gamla mönster, oavsett om vi tycker det är trevligt eller inte. Vi utsätts för samtal vi kanske hellre hade varit utan, och tvingas gifta oss med släkt. Det är aldrig perfekt, någon är alltid sen, man känner sig alltid slut och tom efteråt, och det är helt underbart! Jag har förstås en otrolig tur som tycker om de jag enligt tradition umgås med, så jag vill skicka en extra julhälsning till dem. Och säga till er andra att nu tar jag jullov. Fram till januari kan ni bara nå mig i mataffären där jag inhandlar saffran och julmust. Go jul!

    Av: Lisa Dahlin
    Följ på insta: @lisadahlin
    Källor: Julen 2019, våra kära läsare